Jag har inte bestämt mig än, inte riktigt i alla fall, men kanske är det dags att säga upp bloggen...
Vi får se om detta blir till en kort, nästintill omärkbar konstpaus (man vet ju vilken dragningskraft bloggandet har), en paus på jag-vet-inte-hur-länge eller ett avslut. Oavsett vad så är planen för den omedelbara framtiden att checka ut ur cybervärlden en liten (?) stund och bara känna på det verkliga livet och spendera tid tillsammans med min underbara lilla familj.
15 kommentarer:
Åh vad synd!
Men du ska ju så klart göra det som känns bäst för dig. Jag håller tummarna för att du kommer på att det inte är så dumt att blogga ändå..=)
Neeej :-( nu nar jag antligen borjar komma in iden??? Det ar ju ett underbart satt for alla som kanner er att halla kontakten och se hur det gar for er... Du gor som du vill, men jag tycker inte att du ska sluta blogga gumman, du ar ju sa duktig pa det.
Vi ses i overmorgon :-) Laaangtar! kram
Åh nej, jag som älskar att läsa din blogg!
Jag förstår precis hur du känner, det tar mycket tid. Men jag kommer sakna din blogg!
Kramar
Jag hoppas att du kan fortsatta att skriva da och da om livet i tropikerna och vissa bilder pa din underbara lilla dotter.
Helen H (USA)
Det är jätte synd men du ligger på min blogglista och jag längtar tills du återkommer och orkar!! först av allt ta hand om din underbara familj det är viktigast just nu, och jag kommer ialla fall finnas kvar när du återvänder!!!
KRAMISAR till tusen!!!!
Förstår dig fullt ut på det finns så mycket annat som pockar på uppmärksamhet - speciellt för dig!
Men, annars är du mer än välkommen att ta ett kortare avbrott...och sedan börja skriva när du får tid och lust.
Nej, det är dumt tycker jag! :) Jag som sååå gärna vill läsa om vita sandstränder och ljuvligt badväder den här årstiden!
Hur du än gör - ha det riktigt skönt!
Smulan
Tråkigt tycker förstås jag med som gillar din blogg, men jag förstår dig helt eftersom jag går i liknande tankar. Lägg tid på det som känns viktigt och kul för dig just nu.
Det är ju såklart tråkigt för oss som har börjat vänja oss vid att följa ert liv på ett ställe som de flesta av oss aldrig kommer att komma i närheten av, men som alla ovan så förstår jag dina känslor men hoppas såklart inte att du slutar blogga för alltid!
Tråkigt, men jag förstår ditt beslut. Jag går också i liknande tankar..
Ta hand om dig och familjen!
Jag har bloggat i tre år och känt att lusten att blogga går i vågor. Ibland känns det mest som en press. Men då är det bäst att bara ta en paus och sedan återkomma när andan faller på igen. För det gör den. Men man kan ju skriva en liten brasklapp till sina läsare om att bloggandet kommer att vara mer sporadiskt närmaste framtiden.
Tråkigt!! Fast huvudsaken är att du gör vad som känns bäst för dej. Här hemma snöade det igår! Stora snöflingor, fast sådana som smälte så fort de nådde marken.
Saknar dej. Kram!
Hoppas du återkommer. Precis som Cliff Hanger tycker jag att lusten att blogga går i vågor. Jag har många gånger tänkt sluta men sen har alltid lusten återvänt. Senast i helgen tänkte jag att jag saknade inspiration och bloggen tar tid, idag slängde jag in ett fotooch genast känner jag mig mer sugen på att skriva inlägg också. Jag förstår dig om du slutar blogga men hoppas det bara är en paus och du är alltid välkommen tillbaka.
Nej! Jättetrist om du slutar att blogga! Men viktigast är att du gör vad som känns bäst för dig!
Ta hand om er.
Skicka en kommentar