30 januari 2007

Utflykt i England

I helgen övergav vi London och körde västerut. Först stannade vi till vid Stonehenge. ”Stenarna” låg utplacerade mitt på ett fält, men då det begav sig var denna plats skogsbeklädd. De uppfördes gradvis från 3000 f Kr. Man vet inte riktigt vad Stonehenge var till för, man kan använda den som solur eller kalender. Det kan ha varit en plats där man dyrkade solen, men den tycks också knuten till döden. Hur man lyckades frakta stenblocken långväga ifrån och sedan resa dem är ett mysterium. Den största väger omkring 45 ton, det vill säga lika mycket som sju elefanter.


Efter Stonehenge bar det av mot Shaftesbury i Dorset. Det var en sömning lantidyll. En vägskylt med ett krokigt gammalt par med käpp varnade för gamlingar redan vid infarten till centrum. Gold Hill, en liten backe med 1700-talshus, var otroligt idyllisk med utsikt över de böljande Dorsetkullarna.

Gold Hill

Vi åkte vidare mot nästa idyll – medeltidsstaden Sherborne. Denna stad var faktiskt ännu mysigare och livligare med marknad och folkvimmel. Sherborne har - för mig - mycket mer atmosfär än London. Det eldades i husen och luften doftade gott av röken. Jakob och jag fantiserade om hur det skulle vara att bo där. Men jag vet ju inte riktigt vad jag vill. Ena sekunden vill jag bo på landet och bara skriva. Nästa sekund känner jag mig som en riktig storstadsmänniska som får klaustrofobi vid blotta tanken på att bo mitt ute i ingenstans som en pensionär. (Men ibland är jag ju ändå som en ”pensionär” i London.) Småstad – storstad? Vilka är fördelarna/nackdelarna?

Kyrkan i Sherborne

Dagen avslutades i Bournemouth (via siamesiska tvillingstaden Poole). Vi åkte förbi några enorma villor. Sådana där gigantiska man kan se i USA. Det var som att komma till Hollywood. När vi anlände till Bournemouth centrum och bara såg det vid den glittrande strandremsan och de lyxiga hotellen i kvällsmörkret tyckte vi att vi hade kommit till Franska Rivieran. Men dagen därpå var det inget speciellt. Den långa sandstranden är säkerligen packad med människor om somrarna, men annars var staden en besvikelse.

Januaristranden i Bournemouth

22 januari 2007

Mus i vårt hus

Jakob har fått sitt horoskop nu. Vi har suttit och druckit vin och lyssnat på cd:n. Det stämde mycket bra. Så nu är Jakob på gott humör (han är just nu ute i köket och sjunger). Han planerar till och med salsakväll på fredag.

För övrigt har vi insett att vi har en mus i vårt hus. Den har nämligen mumsat på vår choklad i skafferiet. Jag skulle ta lite choklad med kola i häromdagen men upptäckt att någon hunnit före. Men musen är inte så förtjust i kola, utan har bara nafsat lite i kanten. Däremot älskar den vit chokad. Den har ätit upp en halv chkladkaka!

Annars fortskrider Londonlivet som vanligt. En ny vecka med massor att göra på jobbet. Inget spännade att berätta. Det verkar vara lågsäsong för äventyr just nu.

21 januari 2007

"Rånad"

Igår hade Jakob och jag ettårsjubileum. Vi åt middag på Café Rouge i Highgate Village. Idag har vi varit på Frankrike-mässa vilket förstås gjorde mig till en nostalgisk frankofil igen... Jag stod och drömde framför bilderna på små stenhus med vinrankor och hängmattor i trädgården. Att jag aldrig ska bli avprogrammerad på Frankrike.

Efter vårt lilla besök i pseudofrankrike var det meningen att jag skulle shoppa. När vi sedan skulle tillbaka till bilen var den spårlöst försvunnen! Vi såg oss omkring men det hade gått upp i rök. Då såg Jakob att han av misstag hade pakerat den där det bara var boendeparkering. (Vi tyckte väl att det var för bra för att vara sant med gratis parkering ett stenkast från Oxford Street.) Det var bara att promenera bort till Park Lane för att lösa ut bilen. Det blev nog den dyraste parkering någonsin. £50 för parkeringsboten och £150 för bortbogseringen av bilen fem minuter senare. Allså nästan 3000 kr sammanlagt!! Är det inte att råna människor? En schweizare som råkade ut för samma sak menade att England inte var en demokrati och att i Schweiz, där man röstar igenom allt, skulle detta aldrig kunna ske. Men, men... £200 senare begav vi oss i alla fall hemåt. £200.... tänk vad man skulle kunna använda de pengarna till... En weekend i Paris, kläder, 30 biobesök...

20 januari 2007

I cannabisens dimmor

Idag besökte jag en kompis i Finsbury Park som håller på med musik. Han bor i en liten studio med loft. Cannabisröken slog emot mig när jag kom in. På golvet satt några italienare och fransmän med cig mellan fingrarna, reggaepuppa på huvudet och lyssnad på beats. Jag slog mig ner på en madrass och lyssnade på tunisisk hip hop och fransk rap. Min vän spelade upp fragment av idéer som vi ska jobba med. Alla höll på med musik eller konst. Det var som att träda in i en helt annan värld. Den påminde mig lite om den franska. Jag försökte snappa upp atmosfären, men blev snart snurrig i huvudet av all passiv cannabisrökning.

Tanken är att jag ska utgå från några beats och försöka finna en melodi till dem. Det är tänkt att bli någon blandning av soul, jazz och hiphop. I bästa fall, om vi lyckas mixa ihop något...

Igår var jag på pub med mina arbetskamrater. I en genuint engelsk miljö, fast med vår nordiska betraktelse på det hela. London kan verkligen vara vad som helst - flera lager, flera liv. Man lever i staden, men man upplever bara en bråkdel av den för den rymmer så mycket.

18 januari 2007

Skridskoåkning och körsbärsblom

I söndags åkte jag och Jakob skridskor i Hampsted Heath tillsammans med fyra vänner. Det var stjärnklar himmel. Under dagen hade det varit strålande sol och fågelkvitter. Det var trevligt att åka skridskor och göra lite vintriga saker. Men samma dag upptäckte vi att lökarna i vår trädgård sprungit ut och grannens körsbärsträd står i blom...

Igår smattrade regnet utanför fönstret. London försvann bort i dimman. Några timmar senare var det sol och vårkänsla på gatorna. Idag hör man ett svischande ljud som viner utanför. Det stormar. Väderpresentatören höll på att blåsa bort på tv imorse.

Annars är senaste nyhetsstormen i Storbritannien Big Brother (kändisversionen). Nyheterna om att några deltagare är rasistiska och mobbar Bollywood-stjärnan Shilpa Shetty har spritt sig ända till Indien där de bränner dockor. Nu har det nått parlamentsnivå och till och med Tony Blair har uttalat sig.

14 januari 2007

Svenskar genom danska glasögon

När man lever med en dansk får man plötsligt en annan syn på sig själv. De gemytliga danskarna har många fördomar om svenskar. Eftersom jag får inside information i det lilla danskkollektivet här i England så kan jag avslöja lite danska tankar om oss:
  • Svenska språket låter som ett berusat svammel (detta kommer sig av att de flesta svenskar danskarna stöter på är svenskar som tagit sig över bron för att berusa sig på billig öl).
  • Svenskar är (trots att vi låter som alkisar) heliga (för att vi inte dricker som danskar, har systembolaget, inte får köra bil med alkohol i kroppen, har lagstiftat "bort" prostitution osv).
  • Svenskar är tråkiga, medelmåttiga och plikttrogna (enligt dansk källa i Odense).
  • Alla svenskar har "svensker hår" (dvs hockeyfrilla).
  • Svenskar går i "flinkeskole", dvs är plikttrogna, aggressionshämmade och politiskt korrekta - därför dricker vi omotiverat mycket när vi är utomlands. (Danskarna däremot kan skryta med att de dricker mycket hela tiden).
Hmm.....

Fotnot: Min pojkvän och hans syster bedyrar dock att detta är köpenhamnarnas fördomar om svenskar och att jylländarna inte alls håller med...

13 januari 2007

Londons historia

Vi har varit på Museum of London idag för att se tidens lagringar på den plats vi nu bor. Lustigt att tänka sig att det funnits en massa romerska bad här en gång i tiden. Och att London en gång sett helt annorlunda ut. Staden brann nämligen ner år 1666. Elsvådan startade i kungens bageri och spred sig snabbt. På fyra dagar hade 4/5 av London blivit till aska. Det var också kallare tider. På 1600-talet frös Themsen och människor hade marknader och spelade spel på isen. Man fick se en rekonstruktion av en 1800-talspub och kunde snabbt konstatera att det inte hänt mycket på den fronten. Att gå in på vilken lokal engelsk pub som helst är som att gå in på en 200 år gammal pub. Tiden har stått stilla.

London består egentligen av en massa små städer som med tiden smältit samman. Det förklarar varför det kan kännas som om man befinner sig mitt i en stad fastän man egentligen är långt ute i förorten. Alla områden har sin kvarterspub, sina restauranger, sitt uteliv. Det är som ett smörgåsbord av städer. Kanske är det därför som London ibland kan framträda som en splittrad stad för mig. London är på något sätt gränslöst. Man märker faktiskt inte var London tar slut och var nästa stad börjar.

Efter vårt museibesök gick vi på Nando's och åt. Jakob var inte så imponerad av deras peri-perisåser, men jag är helt såld på dem. Men det är riktigt stark portugisisk mat. Sedan gick vi in i en hälsokostaffär och köpte nyttigheter som torkade aprikoser, müsli och pumpafrön. Det var väl ett anfall av dåligt samvete efter vår KFC-frossa igår... "Dessvärre" ska vi snart hänge oss åt Grand Marnier-flamberade bananer à la Jakob...

12 januari 2007

Global uppvärmning

Påskliljor i södra England, newyorkare som solar sig i 22 gradig värme, engelska januarikvällar som är varmare än en vanlig juliafton i London... Vad är det egentligen som sker? Kommer vintern snart att gå till världshistorien som ett minne blott och snö och skidåkning bara bli tillgängliga i artificiell tappning på något nöjesfält?

Vi ska åka skridskor i Hampstead Heath på söndag. Kanske i 15 gradig värme för jag hörde nyligen att det ska bli komma in ännu en varmfront över de brittiska öarna.

Jag är humanist och inte alls hemma på naturvetenskapliga ämnen, men jag är förstås oroad över klimatförändringarna. Tyvärr kan jag inte komma med några kvalificerade motargument när olika teorier lanseras.

Här är en teori om den globala uppvärmningen som lanserades på mitt jobb: Det är inte främst miljöförstöring som bidragit till växthuseffekten utan det är jordens lutning mot solen som ökar.

Här är en annan teori som jag kallar ”isbitsteorin” eftersom det var en whiskey on rocks som triggade igång diskussionen: Påståendet ”Om polerna smälter blir det översvämning” avfärdas enligt isbitsteorin som hävdar att det inte blir någon skillnad eftersom fruset vatten har större volym än flytande vatten. Om isen smälter blir vattenmängden alltså mindre och detta kommer att kompensera den extra vattenmängd som blir om Antarktis (som är en landmassa) is och de ca 10% is som ligger ovan vattenytan på Nordpolen och Grönland smälter.

Fotnot: Isbitsteorin kommer från Lennarts far. (Lennart menar dock att hans far inte i stånd till sådant filosofiskt tänkande så det kan hända att den ursprungliga källan är en annan.)

10 januari 2007

Panda

Detta har inget med London att göra, men jag kan inte låta bli att sprida dessa gulligheter!

9 januari 2007

Även vardagen blir vardag

För 500 dkr (!) har vi just fått reda på Jakobs födelsetid av landsarkivet på Jylland. Så nu kan jag ställa hans horoskop och se vem jag verkligen är tillsammans med...

Jag måste erkänna att vardagen i London inte har varit så där supercharmerande som jag inbillade mig häromdagen. Det är inte längre nyhetens behag att gå på dessa regniga gator. Så jag tror inte att jag ska belasta denna blogg med dagens oinspirerande Londonbetraktelser.

7 januari 2007

Middag i Camden

Igår var vi på middag hos Lennart och Salima i Camden. Det var trevligt. Vi bjöds på en Jamie Oliverinspirerad lax med ansjovis och spanskt vin. Mycket gott. Salima är från Barcelona och Lennart är Jakobs gammal klasskamrat från Danmark.

Det var trevligt att vara lite social och träffa Lennart och Salima. Jag har ju ibland en tendens att glömma bort den yttre världen och istället drunkna i mina tankar, idéer och projekt. Tyvärr var jag så utmattad efter min två dagar långa arbetsvecka att jag inte orkade gå på den där salsabaren i Camden som vi hade talat om. Jag som längtat så efter att dansa salsa... Inspirerad av Let's Dance har jag till och med gett Jakob privatlektioner i vårt vardagsrum för att försöka skapa min alldeles egna danspartner. Men jag var tvungen att göra en Askunge och åka hem strax innan tolvslaget för att krypa under täcket och somna...

Vardagen i utlandet

Vi har storstädat hela lägenheten. Inte så intressant, men London har övergått i Liv. En sak som alltid fascinerat mig med att bo utomlands och inte bara turista är just vardagen. Jag minns när jag flyttade till Frankrike och var tvungen att göra tråkiga saker som att fixa bankkonto, telefon, handla i matvaruaffärerna etc. Jag kände mig bara lyrisk över att ha trängt bakom turistandet och in i vardagen. För mig var det spännande att känna att jag hade ordnat en lägenhet och ett liv i ett annat land. Att jag på något sätt hade förfranskat till mig själv och mitt liv med tråkigheter.

Det är lika fascinerande första gången man märker att man har vardagliggjort dubbeldäckare och andra "exotiska" engelska vanligheter. Just det där att ta det för givet, att det har blivit vardag är det fascinerande.

Jag älskar förstås lyxen att resa till ett nytt land och bara njuta av godbitarna, men jag skulle ännu hellre vilja bo ett tag på olika platser för att verkligen uppleva det som invånarna i just det landet upplever. Jag skulle vilja bli italienska, amerikanska eller argentinska ett tag. Naturligtvis kommer man alltid att stå kvar med ena foten i Sverige, det är ofrånkomligt. Men just detta dubbelseende - att se ett land inifrån och utifrån på samma gång - är en märklig upplevelse. Och när man sedan återvänder till Sverige på semester har det också blivit främmandegjort. Att bo utomlands ger en inte bara en bild av andra länder, det ger en också en ny bild av sitt eget land.

5 januari 2007

Fredag

Nya dagar. Tiden går så fort. När man var liten kändes tiden så långsam, men så var också ett år en fjärdedel av ens liv då man var fyra år. Tiden är alltså relativ och krymper verkligen med åren. Det var ju det man blev varnad för av de äldre när man klagade över att det var så långt till nästa jul.

Men att denna vecka har gått fort och att det redan är fredag är inget jag klagar över.

Jag borde kanske läsa engelska böcker, se engelska filmer för att komma i stämning och ta omvägen via fiktionen för att skaka lite liv i London. Eller så ska jag bege mig ut i verkligheten, gå på alla de där musikalerna och muséerna som jag tänkt – roligheter som hänger över mig som ett dåligt samvete. (Jag är ju kulturvetare och måste leva upp till mitt namn! – Utöver mina socialantropologiska studier av engelsmän förstås...) Jag har i alla fall bestämt mig för att jag denna vinter ska åka skridskor på Somerset House eller National History museum!

4 januari 2007

Sushi i London

Tillbaka på jobbet före soluppgången. Ok, så tidigt var det inte. London har ju också rätt korta vinterdagar.

Åt sushi i Golders Green igår. Det var en lustig restaurang. Vid första anblicken såg det ut som om folk satt på kuddar på golvet och åt i japansk stil, men sedan förstod man att det var golvet som var upphöjt omkring borden och att man satt på det upphöjda golvet som på en stol, men med benen nere på det urspungliga golvet. Det var som om det hade karvats hål kring borden för oss oviga västerlänningar som inte kan sitta på smidigt japanskt vis. Tror dock att det skulle vara aningen svårt för äldre att sitta på detta europeiserade vis. Man fick försöka ta sig upp med hedern i behåll utan att se ut som en ovig elefant i ett glashus.

En gangsterlik kille står i en matvaruaffärer och så råkar man knuffa undan honom med sin överfulla matvagn och väntar sig en väpnad attack. Men. Han tar ett skutt åt sidan och utbrister "Oh! I'm sorry!" som om det vore hans fel. Engelsmännen är (ofta) så artiga. Skandinaver känns aningen bryska i jämförelse. Men ibland kan människor här vara så slipade och artiga att man knappt känner att det finns en verklig människa bakom. De avslöjar inte sitt jag utan man måste plöja sig igenom lager av polerad yta. Eller så är de "öppet" skämtsamma och "avslöjande" om sina festarvanor och liknande, men egentligen har de inte sagt mycket mer än de vanliga engelska klichéerna om sex och öl.

3 januari 2007

London i två versioner

Igår natt flög jag in över London. Det var alldeles molnfritt och man såg glittrande öar av ljus under sig. Jakob och jag möttes på flygplatsen, vid bagagebanden. Alltid dessa flygplatser. Jag gjorde 12 resor förra året. Det kan låta som ett lyxproblem (och det är det också!), men det är lite utmattande. Som barn drömde jag om att resa, vara på ständigt resande fot.

Jag tror att min inställning till London har färgats starkt av då jag bodde här första gången 2004. Jag hade ett jobb där jag arbetade 12 timmar om dagen, av London såg jag inte mycket. Jag kunde egentligen ha befunnit mig var som helst på jorden. Jag hade inte tid att gå ut och besöka alla de där pubarna man hade hört så mycket om och jag hade inte råd att gå på alla rolig musikaler, besöka alla spännande restauranger.

Jag flyttade runt sex gånger inom loppet av fem månader. Jag delade rum med kackerlackor och olika människor, blev utkastad av en svartsjuk, sinnesjuk man som blivit besatt av mig och tvingades övernatta på svenska kyrkan... Till slut fann jag i alla fall ett 5 kvm "stort" singelrum i Fulham. Jag delade lägenheten med några australensare. Det var ren lyx att ha sitt eget rum (även om jag betalde mer för det än jag gör för min 67 kvm stora lägenhet i Stockholm)! Jag kände mig entusiastisk över att bo i Fulham med alla små pubar och barer som jag lovat mig själv att jag skulle besöka.

Dessvärre regnade det in genom taket till mitt rum så jag blev tvungen att ställa koppar runt om på golvet och de fylldes snabbt med vatten. Elementet fungerade inte heller och eftersom engelsmännen inte verkar kunna isolera sina hus eller har fönster med fler än ett glas frös jag konstant och drabbades av bronkit två gånger. När några bekanta till mina flatmates hade haft sex i min säng medan jag var på besök i Sverige kände jag att det var nog. Det fanns inget privatliv. Det kändes som om man levde i någon Big Brother-tillvaro. Jag gav upp London och flyttade hem till Sverige.

Och så är jag nu åter här igen och gör ett nytt försök... Men på helt andra premisser. Detta är en andra version av London. Jag bor med min pojkvän nu i en normal lägenhet (som förvisso kostar löjligt mycket) och min tillvaro är mindre kaotisk. London har fått en ny chans. Jag måste återupptäcka London och låta de gamla minnena dö.

London är underbart i små doser. Jag älskar weekend-staden London. Men ska man bo bra i denna stad måste man vara rik. Det är min subjektiva upplevelse av London. Men jag vet att det finns en massa att upptäcka med London och det är spännande att se staden genom andras ögon! Och kanske kan jag någon gång lära mig att älska denna stad på dess egna villkor...