Tillbaka på jobbet före soluppgången. Ok, så tidigt var det inte. London har ju också rätt korta vinterdagar.
Åt sushi i Golders Green igår. Det var en lustig restaurang. Vid första anblicken såg det ut som om folk satt på kuddar på golvet och åt i japansk stil, men sedan förstod man att det var golvet som var upphöjt omkring borden och att man satt på det upphöjda golvet som på en stol, men med benen nere på det urspungliga golvet. Det var som om det hade karvats hål kring borden för oss oviga västerlänningar som inte kan sitta på smidigt japanskt vis. Tror dock att det skulle vara aningen svårt för äldre att sitta på detta europeiserade vis. Man fick försöka ta sig upp med hedern i behåll utan att se ut som en ovig elefant i ett glashus.
En gangsterlik kille står i en matvaruaffärer och så råkar man knuffa undan honom med sin överfulla matvagn och väntar sig en väpnad attack. Men. Han tar ett skutt åt sidan och utbrister "Oh! I'm sorry!" som om det vore hans fel. Engelsmännen är (ofta) så artiga. Skandinaver känns aningen bryska i jämförelse. Men ibland kan människor här vara så slipade och artiga att man knappt känner att det finns en verklig människa bakom. De avslöjar inte sitt jag utan man måste plöja sig igenom lager av polerad yta. Eller så är de "öppet" skämtsamma och "avslöjande" om sina festarvanor och liknande, men egentligen har de inte sagt mycket mer än de vanliga engelska klichéerna om sex och öl.
Åt sushi i Golders Green igår. Det var en lustig restaurang. Vid första anblicken såg det ut som om folk satt på kuddar på golvet och åt i japansk stil, men sedan förstod man att det var golvet som var upphöjt omkring borden och att man satt på det upphöjda golvet som på en stol, men med benen nere på det urspungliga golvet. Det var som om det hade karvats hål kring borden för oss oviga västerlänningar som inte kan sitta på smidigt japanskt vis. Tror dock att det skulle vara aningen svårt för äldre att sitta på detta europeiserade vis. Man fick försöka ta sig upp med hedern i behåll utan att se ut som en ovig elefant i ett glashus.
En gangsterlik kille står i en matvaruaffärer och så råkar man knuffa undan honom med sin överfulla matvagn och väntar sig en väpnad attack. Men. Han tar ett skutt åt sidan och utbrister "Oh! I'm sorry!" som om det vore hans fel. Engelsmännen är (ofta) så artiga. Skandinaver känns aningen bryska i jämförelse. Men ibland kan människor här vara så slipade och artiga att man knappt känner att det finns en verklig människa bakom. De avslöjar inte sitt jag utan man måste plöja sig igenom lager av polerad yta. Eller så är de "öppet" skämtsamma och "avslöjande" om sina festarvanor och liknande, men egentligen har de inte sagt mycket mer än de vanliga engelska klichéerna om sex och öl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar