Här är han, avgudade lilleman som snart hunnit bli sju månader. Lilleman som börjat krypa och sträcker sig efter mig. Glad och något mildare än syster yster i sättet - än så länge... han kanske bara är begränsad av sin barnslighet, av sin oförmåga att uttrycka ett häftigare temperament. Och så är han blåögd han också - än så länge... det kan ju vara så att anlagen vill annorlunda, men i nuläget tycks mina färger inte spegla sig i honom speciellt mycket. Men håret är brunt. Det lilla hår som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar