Skyskrapor i Stockholm?

Fönstren skallrar, det smattrar på taket och på gatan utanför flyger soptunnor omkring i blåsten. Det är riktigt engelskt ruggväder idag. Dricker pepparmyntste och kramar min varma vetekudde medan jag försöker skriva.

Häromdagen läste jag att det finns planer på att bygga skyskrapor i Stockholm. Med risk för att låta som en bakåtsträvare måste jag erkänna att jag skulle känna sorg över att se hela Stockholms skyline plötsligt förvandlades. Har inget emot att man bygger modernt längre ut, så att man ser stadens ålder som årsringar på ett träd, men räcker det inte med de fula hötorgsskraporna mitt i city?

När man har bott i andra städer förstår man verkligen hur unikt vackert Stockholm är. Det är som en stor småstad och det är charmen. Jag älskar New York, men New York är New York och Stockholm är Stockholm och borde inte försöka göras om till något det inte är. Om man absolut måste ha ett little New York i Stockholm kan man kanske göra som i London där man har byggt en ö med höghus lagom långt bort i Canary Wharf.

Dags att photoshopa lite

I helgen hade vi besök av Js vänner från Danmark. Det är nog så man ska uppleva London. En weekend där man inte hinner se bakom kulisserna.

Ibland är London inte bara ett glassigt resereportage. Men jag ska försöka retuschera bilden jag ger av London. Om inte annat för att jag själv ska tro på det!

Självbedrägeri kan vara bra i vissa situationer och eftersom jag nu bor här i London har jag bestämt mig för att allt förstås bara är fabulous!

Solen lyser. Träden blommar med små rosa blommor. Engelsmännen har fortfarande mjölkbud. Hmmm... vad mer är fabulous? Bröd är billigare här. Men nu har jag ingen mer fantasi så jag får lov att återkomma...

På övertid...

När jag var yngre försökte jag desperat flytta utomlands, men varje gång återvände jag till Sverige som en jojjo. Det var inte av eget val, men Utlandet var som teflon för mig och en ouppnåelig dröm som jag aldrig kunde göra till permanent verklighet. Och Sverige drog mig hela tiden tillbaka som ett gummiband.

Av någon anledning ändrade sig saker när jag flyttade till London. Nu är det London som håller mig i något slags järngrepp. Först var jag fascinerad. Jag hade en vardag, ett nytt land, en ny värld. Jag var fascinerad även fastän jag visste att det inte var detta jag ville. Det var fascinerande att ett land "ville ha mig".

Men om jag skulle beskriva mitt förhållande till London skulle jag säga att det var som att vara tillsammans med någon som inte behandlade en särskilt väl, men ändå inte ville släppa taget. Det är förstås annorlunda nu, men minnena sitter kvar.

Jag har funderat mycket på London på sistone och undrat över hur länge denna stad ska fortsätta vara en del av mitt liv. London spelar på övertid och det börjar kännas segdraget... Men vad blir nästa projekt? Och framför allt - när?

Det är inte så att jag är olycklig. Men jag kan/vill/vågar inte investera här eftersom jag vill ha så lite som möjligt att lämna när den dagen kommer. Och därför blir nuet lidande. Så jag ska försöka att inte trycka in pausknappen, utan trycka på play igen och låta London spela lite till.

+10 grader kallt

Det är soligt och vårlikt ute och BBC varnar för kallt väder - nämligen +10 grader. Häromdagen kunde jag gå ut i min vårkappa. Kändes lite konstigt när det fortfarande är januari, men det är väl bara att inse att man inte bor i Sverige längre.

Nyckfull som jag är har jag börjat drömma om att bo i ett tropiskt land, gunga i en hammock när djungelregnet öser ner utanför verandan och bada i ett varmt hav. Nästa sekund verkar Alperna inte helt fel. Åka skidor, pulsa fram i snö...

Ok, jag erkänner, jag vet inte vad jag vill, men jag vet vad jag inte vill och det är London. Varför kan jag inte bara älska staden som så många andra?

Men. Det finns saker jag skulle sakna här. Maten framför allt och då menar jag inte engelsk mat utan det internationella kök som staden har att erbjuda. Det är så fantastiskt att ha detta smörgåsbord av olika maträtter. Problemet är bara att man ska ha råd att smaka av smörgåsbordet också...

Möjligheter och omöjligheter

Vi var på Frankrikemässa i helgen. Tror aldrig riktigt att jag kommer över Frankrike och jag tror aldrig riktigt att jag kommer in i England. Eller snarare - jag tror aldrig riktigt att jag kommer ifrån England.

Vi gick runt på mässan och tittade på hus i olika delar av Frankrike och det kändes som att välja och vraka, men att välja och vraka i sina drömmar. Det kändes avlägset och nära, konkret och abstrakt på samma gång och sedan gick man ut i London igen. Jag befann mig inte alltför långt ifrån där jag bodde 2004 och den gamla stämningen nådde in i mig även om jag har lämnat det där för ett annat London.

Otämjd

Oj, vilken dålig bloggare jag har varit på sistone! Måste ta mig samman...

Igår besökte jag i alla fall den där svenska affären - Totally Swedish - i Marylebone som Basilika tipsade om. Lyriskt!

London har känts ganska tröttsamt på sistone. Längtar bort... till Sverige av nostalgiska skäl och till andra platser av äventyrslusta. J säger att jag är rastlös och vill tämja mig... Men jag vet inte...

Mer saltlakrits, tack!

Ingen snö i sikte, bara sol och fågelkvitter. I söndags promenerade londonborna på Hamstead Heaths leriga hedar med sina hundar. Vi också - minus hund.

Vi var på IKEA i förrgår och köpte hem ett lass med knäckebröd, Kalles Kaviar, Ahlgrens bilar och skorpor. J kan inte förstå hur jag kan äta något så äckligt som Kalles Kaviar. Vad jag inte kan förstå är varför IKEA inte har ett bättre saltlakritsutbud. Jag vill inte ha salta sillar! Jag vill ju ha djungelvrål, turkisk peppar, jättesalt och salta katten.

Tre dagar in i det nya året...

Senaste rapporten från England är att det varnas för snö idag, men än så länge ser allt grått och stillsamt ut. Jag är dock beredd på att kaos kan utbryta när som helst. Några flingor och allt stannar upp.

Senaste rapporten från Sverige är att Tilly har det bra, men hon svansar efter mamma och vill bäras hela tiden som en liten koalabjörn.

Jag borde förstås göra bokslut över 2007 också, men det mesta av det som hänt är inte bloggmaterial så jag hoppar över det. 2008 har i alla fall börjat lovande och jag hoppas att det blir det bästa året!