När jag var yngre försökte jag desperat flytta utomlands, men varje gång återvände jag till Sverige som en jojjo. Det var inte av eget val, men Utlandet var som teflon för mig och en ouppnåelig dröm som jag aldrig kunde göra till permanent verklighet. Och Sverige drog mig hela tiden tillbaka som ett gummiband.
Av någon anledning ändrade sig saker när jag flyttade till London. Nu är det London som håller mig i något slags järngrepp. Först var jag fascinerad. Jag hade en vardag, ett nytt land, en ny värld. Jag var fascinerad även fastän jag visste att det inte var detta jag ville. Det var fascinerande att ett land "ville ha mig".
Men om jag skulle beskriva mitt förhållande till London skulle jag säga att det var som att vara tillsammans med någon som inte behandlade en särskilt väl, men ändå inte ville släppa taget. Det är förstås annorlunda nu, men minnena sitter kvar.
Jag har funderat mycket på London på sistone och undrat över hur länge denna stad ska fortsätta vara en del av mitt liv. London spelar på övertid och det börjar kännas segdraget... Men vad blir nästa projekt? Och framför allt - när?
Det är inte så att jag är olycklig. Men jag kan/vill/vågar inte investera här eftersom jag vill ha så lite som möjligt att lämna när den dagen kommer. Och därför blir nuet lidande. Så jag ska försöka att inte trycka in pausknappen, utan trycka på play igen och låta London spela lite till.
Av någon anledning ändrade sig saker när jag flyttade till London. Nu är det London som håller mig i något slags järngrepp. Först var jag fascinerad. Jag hade en vardag, ett nytt land, en ny värld. Jag var fascinerad även fastän jag visste att det inte var detta jag ville. Det var fascinerande att ett land "ville ha mig".
Men om jag skulle beskriva mitt förhållande till London skulle jag säga att det var som att vara tillsammans med någon som inte behandlade en särskilt väl, men ändå inte ville släppa taget. Det är förstås annorlunda nu, men minnena sitter kvar.
Jag har funderat mycket på London på sistone och undrat över hur länge denna stad ska fortsätta vara en del av mitt liv. London spelar på övertid och det börjar kännas segdraget... Men vad blir nästa projekt? Och framför allt - när?
Det är inte så att jag är olycklig. Men jag kan/vill/vågar inte investera här eftersom jag vill ha så lite som möjligt att lämna när den dagen kommer. Och därför blir nuet lidande. Så jag ska försöka att inte trycka in pausknappen, utan trycka på play igen och låta London spela lite till.
9 kommentarer:
Det verkar som att vi går och har liknande tankar i våra huvud. Även jag börjar känna att Stockholm börjar "spela på övertid", men i likhet med dig så vet inte jag heller vad "nästa projekt" blir.
Trevlig helg där i London nu i alla fall! :)
Sådär kände jag med Taiwan... Som att jag var fast i ett dåligt förhållande. ;) Det är märkligt med platser och de känslor de kan ta fram!
mmm, känner igen det där. det drar.
Hej. Hittade hit fran Maries sida tror jag. Jag kanner igen mig sa val i det du skriver! Jag har bott i England i 9 ar nu men anda drar faktiskt Sverige i mig och jag kan inte riktigt komma till ro har.
Bodde for ovrigt i London till att borja med men jag trivdes inte riktigt. Skrev lustigt nog ett inlagg om precis det i veckan eftersom jag var i London i mandags :-). En fascinerade stad ar det helt klart men jag hade valdigt svart att kanna mig hemma dar.
Tror de flesta kan känna igen sig i dina tankar, även om vi andra inte alltid formulerar oss så bra.
Samtidigt är det ju intressant vad din man säger och tycker - finner han platsen bra ökar möjligheterna till att mer leva i nuet.
Håller med Samuel (DMH) om att man kan känna igen sig i dina tankar. Jag tror det är sådär i olika tider i ens liv. Man vill göra nya val men man vet inte riktigt vad och hur valen ska utformas alla gånger. Ofta kan man i alla fall känna vilken riktnig man vill ta. Gör ni det?
Förstår att att nuet kan bli lidande av att man "känner att man är på väg".
Jag har ju aldrig bott i London på "riktigt". Men jag känner mig ändå väldigt hemma där. Nu efter alla år och tid där så har jag gjort den staden till ett andningshål som bara är förknippat med sköna, roliga o positiva saker.
Men trots min kärlek till staden skulle jag inte vilja bo där någon längre tid.
Det ska bli spännande att läsa om erat nästa projekt....för någon gång kommer det. :))
Ha det så bra!
Haydee: Hoppas du haft en trevlig helg i Stockholm! Vissa saker har bara levt ut sin tid och man vill gå vidare. Vi får hoppas att vi snart kommer igång med nya, spännande projekt!
Sara: Jag har funderat över varför det blir så där med vissa platser. Varför älskar man vissa länder så där spontant och andra måste man kämpa med att förälska sig i...?
Anne: Man vill kanske hinna med så många olika liv som möjligt och inte begränsa sig. Eller så är det för att man inte har hittat hem än.
Millan: Kul att du hittat hit, välkommen!
Det är något som gör att det inte känns riktigt hemma här borta tycker jag, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. London är också en stad där människor kommer och går. Det är lite som att bo på en flygplats där folk bara mellanlandar.
Längtar också till Sverige emellanåt, men samtidigt vet jag inte om jag skulle tröttna...
DMH: Man måste försöka leva i nuet annars missar man ju år av sitt liv. Men jag drömmer bara om Någonannanstans. Försöker tänka att jag ska njuta av den tid som är kvar här för den kommer ju aldrig igen.
Londongirl: Jo, vi har en aning och vi har våra drömmar, men det tar så lång tid. Vi har hållit på att säga att vi ska stanna här i max 1,5 år till i två år nu... De där 1,5 åren bara flyttas fram vilket gör att man hela tiden tror att man snart ska flytta och så investerar man inte känslomässigt.
London är en perfekt stad för weekendresor. Då kan livet te sig som i en resetidning, men att bo här... London intas bäst i små doser enligt mitt tycke.
Ha det bra!
Jag måste bara skriva en sak angående du svarade till Sara här ovan. Är det så konstigt egentligen att man älskar "vissa länder så där spontant och andra måste man kämpa med att förälska sig i...?" För så är det väl med människor också. Vissa tycker man direkt om jättemycket, medan vissa kanske man har det liiite svårare med, i alla fall i början?
Men japp, helgen i Sthlm var väldigt trevlig, tack!
Och angående ditt senaste inlägg; photoshoppa inte alltför mycket.. ;)
Ha det bra!
Haydee: Jag tänker på mitt förhållande till London vs. New York. Varför älskar, älskar, älskar jag NY medan mina känslor för London är... hmmm... svalare? De är ju båda två metropoler. Många jag träffar tycker att städerna är så lika, men för mig har de helt olika atmosfär. Det är som om man ofta har en förkärlek för vissa länder/kulturer redan innan man har varit där och jag har ibland undrat över varför det är så. Man projicerar ofta sin egen bild på landet och det är därför jag försöker programmera om mig själv när det gäller London. Men mitt senaste inlägg var väl halvt ironiskt, halvt på allvar... Försöker tänka kognitivt :)
Skicka en kommentar