.
Nu förstår jag vad min kompis menade när hon - efter ett år - sa att hon äntligen hade fått tillbaka sin kropp.
Jag är fortfarande heltidsförsörjare av mat och Julie och jag är fortfarande som siamesiska tvillingar, med den skillnaden att min dotter nu sitter utanpå kroppen.
3 kommentarer:
Ibland kan jag faktiskt sakna tiden som gravid, även om Véra aldrig är långt borta så var det ändå lite som en separation att ha henne på utsidan...
Oj, vad Julie växer - otroligt!
Och man ser till och med på bilderna att hon är än mer aktiv nu, härligt!!
Sara: Jag saknar också den tiden och jag saknar det jag aldrig fick uppleva. Men huvudsaken är att hon finns och att allt gick bra!
DMH: Ja, hon är väldigt aktiv, glad och pratsam! :)
Skicka en kommentar