10 juni 2008

Mamma Mia!

Lugnt och stillsamt som förr i världen utan snabba klipp, så är mödravården här i Sverige. (I alla fall enligt mina upplevelser.) I London var det hastigt, abrupt, blodtryck, puls och hej med dig! Och jag tyckte att det var bra. Tydligen visste jag inte bättre.

Nu kommer man in i ett litet rum, som ett rum i någons hem nästan, och man får tid att fråga allt man vill. Tempot är nerdraget till minimum. Från stressen mitt i stan in i ett meditativt lugn. Eller så är det bara för att jag fortfarande har blodbrist och själv går på halvfart.

Mina blodvärden har alltså inte gått upp. Trots en massa järntabletter, multivitaminer och blutsaft. Dessutom har jag inte gått upp mycket i vikt. Men mitt barn växer och är livligt.

Om jag lägger handen på magen så svarar h*n med en buff. Barnmorskan menar att det är barnet som säger "Hej mamma!". Va? Mamma? Jag? Ursäkta om jag är lite långsam (anemi ni vet), men plötsligt slog det mig - jag kommer att vara någons mamma! Så klart har jag förstått det på något abstrakt, teoretiskt sätt, men mest utifrån min egen synvinkel; att jag kommer att få ett litet barn, men det omvända perspektivet främmandegjorde allt lite grann. Det uppenbara är på något sätt det ofattbara. Fantastiskt. Overkligt.

10 kommentarer:

nurseblog sa...

Tråkigt att inte blodvärdet gått upp. Hoppas det inte är alltför lågt så att du är yr eller så. Bra att kombinera järnrika livsmedel med samtidigt intag av c-vitamin, men det vet du säkert redan...

Måste vara en omvälvande upplevelse att bli någons mamma..
Hoppas du får en jättefin dag!

Anonym sa...

Åh, jag ryste när jag läste sista stycket. :)

Hoppas blodvärdet går upp snart!

Sara sa...

Det är ofattbart och abstrakt... Fast för mig gör puffandet och rörelserna att det känns lite mer verkligt.

Lisa Christensen sa...

Nurseblog: Tack för råden. Jag ska kanske få järn i någon annan form på sjukhuset för det är så lågt. Gör allt, har köpt juice, ätit nötkött, blodpudding, spenat... Inget hjälper tyvärr.
Ha en fin dag!

Barajagjohanna: Jag ryste när barnmorskan sa det där! Det var lustigt nog en aha-upplevelse för mig :)

Sara: Puffandet gör det mycket mer verkligt. Det är lite som om man kommunicerar med sitt barn och h*n svarar! Det är mer min egen roll som känns overklig. Att JAG ska bli mamma, det perspektivet på det hela.

Thérèse sa...

Det är väldigt abstrkt och kändes länge efteråt att det var obegripligt men fantastiskt att jag var mamma.

Tråkigt att dina blodvärden inte har gått upp. Man blir ju så trött när man har lågt järnvärde. Det där med att inte gå upp i vikt så mycket drabbade mig också så barnmorskan var lite orolig. Men sen kom viktuppgång och magen väldigt snabbt sista tiden. Jag vet inte hur vanligt det är men det kanske är vissa som går upp ryckvis och allt liksom kommer på en gång såsom för mig. Så är det väl väldigt olika hur mycket man går upp också trots att man gärna vill ligga på den där normalkurvan.

Det Mörka Hotet sa...

Själv har jag varit förälder i drygt 13 år nu och det känns nästan lika abstrakt och konstigt som när jag först fick veta att Gamle Svarten skulle bli pappa!

Lisa Christensen sa...

Thérèse: Min barnmorska är också lite bekymrad över min vikt så jag ska få ett tillväxt-ultraljud. Men barnet verkar växa normalt enligt kurvan. Jag har ju alltid varit smal och ätit mycket, men nu tycker jag att det är svårt att få i sig samma mängder mat efter som man blir mätt så snabbt. Försöker äta lite och ofta.

DMH: Jaså, man vänjer sig kanske aldrig! Min mamma brukar skoja om att hon inte vant sig än idag :)

Anonym sa...

Vad skönt att det är så lugnt på mödravården. Och jag kan verkligen föreställa mig hur din bebis hälsar på dig :-)

Anonym sa...

Lilla vän , vad gör dom så att du ska orka med????
Jag tror aldrig man är beredd att bli mamma... jag kom ihåg att när vi fick lillkillen så kändes det så oveerkligt att gå ut från BB med en bebis (och då har man ju varit med hela tiden.....mer eller mindre hehe) men min man och jag tittade på det lilla knyttet och gick med höga halsar ut från sjukhuset men det kändes lite som vi "snott" en bebis så overkligt att det var våran en helt fantastisk känsla som man ler av en idag!!!!!
Kram till dig och lillbebben i magen.

Lisa Christensen sa...

Prinsessan: Det är jättekul att man redan kan kommunicera ;)

Sanna: Haha, så kommer jag nog också känna, som om jag "snott" en bebis :)
Jag ska få träffa läkaren och kanske få järn i sprutor (?) eller dropp.
Kram