Bilden (och uppslaget) är hämtad härifrånÄn är det alltså inte dags för Ms Jolie. Jag och Angelina Jolie har visst beräknad nedkomst ungefär samtidigt - om man nu ska tro källorna... I augusti smäller det!
Ibland när man läser graviditetsböcker, fyllda med diverse skräckexempel och varningar för alla möjliga åkommor, börjar man lätt oroad undra hur man egentligen ska kunna ta sig igenom dessa nio månader med hedern i behåll. Då är det perfekt att snegla åt glamorösare håll...
Ibland när man läser graviditetsböcker, fyllda med diverse skräckexempel och varningar för alla möjliga åkommor, börjar man lätt oroad undra hur man egentligen ska kunna ta sig igenom dessa nio månader med hedern i behåll. Då är det perfekt att snegla åt glamorösare håll...
5 kommentarer:
Jo jag förstår dig när man undrar hur man ska överleva dessa nio månader plus förlossning utan att förvandlas till ett vrak. Jag är inte så glamorös som Jolie men har lyckats utmärkt ändå. Inga bristningar eller förstört underliv och magen är lika platt som innan. Trots att jag inte gjort något alls. Sen gör det ju inte alltför mycket om kroppen förändras lite för det gör den ju ändå med åldern men jag tycker inte att graviditeten gjorde någon dramatisk skillnad. Så jag tror definitivt du tar dig genom det här med hedern i behåll. Inte långt kvar nu förresten. Spännande!
Jag ska väl vara ärlig och säga att det tog ett tag innan graviditetskilona försvann. Jag körde ingen snabbkur som Jolie , Posh och andra som blir pinnsmala på en månad. Kändes inte som något jag prioriterade just då men jag åt som vanligt och sakta men säkert kom jag till slut i gamla jeans och sånt.
Tyvärr blir det inte bättre sen för när man börjar läsa barnböcker fyllda med diverse skräckexempel och varningar undrar man hur man ska ta sig genom första året ;)
Fast det brukar gå utmärkt för dom flesta så du behöver definitvit inte oroa dig.
Ursäkta många kommentarer här
Thérèse: Roligt med så många kommentarer! Det var uppmuntrande att höra att du inte har fått några "men". Jag har själv levt i villfarelsen om att Lisa före och efter kommer att vara exakt densamma - tills jag förkovrat mig lite mer... Men jag väljer ändå att tro att jag är ett naturfenomen som kan äta vad jag vill och sedan bums återgå till min tidigare figur :) Ja, ja, högmod går före fall...
Allvarligt talat så gör det inte så mycket om min kropp förändras, det viktigaste är att jag får ett barn som mår bra!
De där barnböckerna låter f ö inte bättre! Man kanske skulle skriva en motbok, men det skulle förstås vara vansinnigt irriterande att läsa en massa hurtiga Maty Poppins-råd om man fick ett barn med kolik...
MaRy ska det förstås vara...
Skicka en kommentar