Ät! Stress, stress över Julies vikt. Snart 1 år och bara 7,4 kg...
Jag borde väl skriva något. Dagarna går. Det är inte för att jag inte har något att skriva, men tiden räcker inte till. 7,4 kg styr min värld och det ska gås promenader med vagn och man ska ha sovrutiner och matrutiner.
Ja, livet är hårt...
En annan sak som jag har upptäkt sedan jag har fått barn: Man kan inte längre babbla i telefonen i timvis som förr. Det är svårt att ens föra en intelligent konversation när man hela tiden avbryts av bajsblöja, Nej, hon stoppar något oigenkännligt i munnen! eller Oj, älsklingen slog sig på stolsbenet.
Alla samtal som kunde kretsa kring ämnen som: Rädda världen, rättvisemärkt, EU-val, "Hur var din resa till Chile?" eller viktiga saker som "Var köpte du den där snygga tröjan?" blir bara till ansatser innan det krävs att man rullar en boll eller plingar med en leksak. Så ni kan förstå att många blogginlägg fastnar på tankestadiet...
Men för att följa upp mitt senaste inlägg i alla fall: Den tredje junikvällen slutade lyckligt. Med sol och allt. Mer än så kan jag inte skriva just nu.
12 kommentarer:
Ja det ar verkligen sa att livet, fast det ar mer inrutat med barn, gor att man inte far gjortt halften av allt man onskar. Ibland fattar man ju inte ens var dagarna tagit vagen... sa himla lang tid kan det val inte ta att byta nagra bajsblojor, mata och ta hand om en liten bebis... tycker man ju. Men det gor det!
Harligt att kvallen slutade bra! kram
Ja det där med telefon kan man ju glömma tills barnen blir tonåringar. Man får ju vara glad över mobiltelefoner i alla fall så man slipper sitta och vänta till tonåringen pratat färdigt först ;-)
Juno vägen blott 8 kilo, 71.5 cm lång. Hon var ju fullgången så inte är väl Julie SÅ liten? Tycker hon ser väldigt välmående ut på bilderna i alla fall. Följer hon sina egna kurvor?
Hoppas ni får en skön sommar och jisses vad du suktas, jag blir så nyfiken :-)
Jag har alltid vägt lite. Jag vägde inte mer än 8 kilo när jag var ett år gammal. Jag misstänker att du är extra orolig för att Julia föddes tidigt, men hon kan ju vara en liten och nätt tjej ändå. Så länge hon mår bra så bör du inte ha något att oroa dig över. Nu är jag ingen expert, men jag vill säga det ändå. Jag har alltid varit en liten plutt och min mormor ojade sig så över mig. Men jag har alltid mått bra och trots att jag vräkt i mig mat så har det inte gjort så mycket för vikten.
Jag känner igen det där med tiden, och det där lilla knyttet som styr ens värld!
Vad Julie är lik sin pappa förresten!
Juno är inte alls fullgången, däremot vägde hon fullgånget när hon föddes.
Sen verkar ju varken du eller pappan vara speciellt fetlagda av er, Julie börjar röra sig mer nu osv. Hon ser nog ut prexis som hon ska skulle jag tro och så hade hon nog sett ut om hon så fötts i vecka 42+3
Söt är hon i alla fall! :)
Millan: Bebisar tar verkligen mer tid än man någonsin hade kunnat föreställa sig! Kram
Mie: Julie är lika lång som Juno och visst, hon ser inte mager ut, men hon har inte heller de där eftersträvansvärda, knubbiga låren ;) Hon är alldeles på gränsen till underviktig enligt tabellen, även om man korrigerar hennes ålder med två månader. När vi kom hem från Seychellerna matvägrade hon närmast och gick ner 20 gram på en månad. Nu har hon återfått aptiten och går (långsamt) upp, men hon skulle behöva ta igen sig - tycker jag i alla fall. Både jag och hennes pappa är rätt slanka, men när jag var i Julies ålder var jag knubbig på normalt bebisvis. Fast sen blev jag smal.
Barajagjohanna: Jo, det har nog lite med att hon är prematur att göra. Jag har själv problem att gå upp i vikt så jag vet vad du menar.
Sara: Det säger ALLA - att hon är lik sin pappa.
Lisa: Ja, det är hon! :)
Oj då, börjar vikthetsen redan då? Inte undra på att vi blir lite störda senare i livet...
Hoppas hon mår bra iallafall, och det verkar hon ju göra. Min systerson väger runt 12 kg och är 11 månader på torsdag, men han var en bjässe redan när han föddes. Antar att bebisar är olika på samma sätt som vi vuxna är olika!
Kul att Julie börjar gå, nu dröjer det nog inte länge innan du får ha stenkoll på henne! :)
Det blir bättre, jag lovar!
Marie: Ja, vikthets åt andra hållet ("Gå upp i vikt"). Men hon är fortfarande liten och lätt för sin ålder vilket oroar oss...
R i Prag: Men, när...? ;)
Stress ikke over Julies vægt. Alle babyer kan jo ikke være sværvægtere. Julie er lille og fin, men tilpas, vakker og livlig. Hun udvikler sig som hun skal, med den bagage i rygsækken, at hun var for tidligt født. Du er jo heller ikke nogen sværvægter, Lisa og Jakob og hans søskende har heller ikke været det, så det kommer an på, hvordan barnet trives i det daglige. Og Julie trives er vores indtryk. Knus til jer alle
Anonym: Jo, det är sant, Julie är glad och frisk så hon lider för hoppningsvis ingen nöd! :) Knus
Skicka en kommentar