Jag har en liten överraskning.....

Ännu mer poppis...

Populär dam (Ok, kanske inte den fotografiskt snyggaste bilden, men Tilly var bara så söt här att bilden får vara med ändå.)

Som jag skrev i mitt förra inlägg så blir man ju mer populär som gravid. Pröva då bara att lägga till en söt hund ovanpå det! (Jag vågar inte ens tänka på vilken sensation kombinationen hund + barn måste vara!)

Var ute med Tilly häromdagen och hann bara gå några meter när en okänd dam med hund frågade mig hur det hade gått.
"Eh... med vaddå?" undrade jag.
"Ja, jag hörde att du skulle till mödravården igår."
"Jaha, jaså, ja..." (Mamma förstås!) Sen var pratet igång.

Sedan fortsatte Tilly och jag några meter tills vi snubblade över två söta chihuahuor och medföljande matte. En timmes konversation följde förstås tills hundarna var totalt uttråkade.

Så kom man hem efter en rejäl långpromenad (som förvisso mestadels hade utspelat sig under några tallar på en gångväg).

Poppis

En sak som jag har lagt märke till är att man fått förhöjd status som gravid. På apoteket öppnade man en egen specialkassa för mig och jag fick gå före alla i kön och betala i kassan för recept, fastän jag bara hade receptfritt. Tog bara förvirrat för mig innan jag - hoppsan! - insåg att det var en hel drös med människor som egentligen borde gått före mig.

När jag lämnade London blev jag visiterad på Heathrow av en sträng dam, eller ja, sträng tills hon upptäckte min lilla skatt som var gömd under min stora stickade tröja. Plötsligt hade hon glömt att jag kunde vara en potentiell terrorist och började istället glatt fråga om jag visste om det var en flicka eller pojke.

Överlag verkar man vara mer poppis just nu. Folk vill veta hur man mår, alla talar med supermild röst till en som för att inte skrämmas, ja, folk är allmänt lyriska och trevliga. Det känns nästan som om man blivit en rockstjärna! Hoppas att det här fortsätter även efter augusti...

Svenska gubbar

Man kan verkligen gå och inbilla sig saker som barn. När jag var liten tyckte jag att det var konstigt när de vuxna lyriskt talade om svenska jordgubbar och att de var så goda och så mycket bättre än italienska, spanska och belgiska jordgubbar. Lite väl patriotiskt, tyckte jag.

Nu har jag förstått att det inte var tal om någon jordgubbsrasism, utan att våra helt enkelt smakar bättre än de som importerats och transporterats och plockats i förtid. Nu njuter jag själv helst av solbrända, knallröda, solmogna svenska gubbar. Precis som jag helst skulle njuta av italienska jordgubbar i Italien.

Dagens meny

Hade gärna försjunkit i drömmar om det tropiska livet, men det är tydligen inte vad som står på dagens meny. Fick en bok om Seychellerna av min mamma, men det visade sig vara en översättning av den engelska som jag redan har, fast med ny omslagsbild.

Det verkar vara inavel på reselitteratur om Seychellerna, så det får bli lite skönlitterärt Frankrike idag istället. Bytte nämligen boken mot Anna Gavalda så idag ska jag spendera dagen med att vila, läsa, skriva och äta jordgubbar med grädde.

Mamma Mia!

Lugnt och stillsamt som förr i världen utan snabba klipp, så är mödravården här i Sverige. (I alla fall enligt mina upplevelser.) I London var det hastigt, abrupt, blodtryck, puls och hej med dig! Och jag tyckte att det var bra. Tydligen visste jag inte bättre.

Nu kommer man in i ett litet rum, som ett rum i någons hem nästan, och man får tid att fråga allt man vill. Tempot är nerdraget till minimum. Från stressen mitt i stan in i ett meditativt lugn. Eller så är det bara för att jag fortfarande har blodbrist och själv går på halvfart.

Mina blodvärden har alltså inte gått upp. Trots en massa järntabletter, multivitaminer och blutsaft. Dessutom har jag inte gått upp mycket i vikt. Men mitt barn växer och är livligt.

Om jag lägger handen på magen så svarar h*n med en buff. Barnmorskan menar att det är barnet som säger "Hej mamma!". Va? Mamma? Jag? Ursäkta om jag är lite långsam (anemi ni vet), men plötsligt slog det mig - jag kommer att vara någons mamma! Så klart har jag förstått det på något abstrakt, teoretiskt sätt, men mest utifrån min egen synvinkel; att jag kommer att få ett litet barn, men det omvända perspektivet främmandegjorde allt lite grann. Det uppenbara är på något sätt det ofattbara. Fantastiskt. Overkligt.

Tid och väder att filosofera

Skönt med lite svalka och regn efter hettan (det trodde jag aldrig att jag skulle skriva). Igår när jag gick på stan blåste det varma, nästan tropiska vindar och efter alla dagar med sol har jag blivit mätt nog att uppskatta några regniga, filosofiska hundpromenadsdagar.

Dessutom vet jag att det är solgaranti i höst.

Den overkliga verkligheten

Igår började lite dramatiskt, men dramatiken klingade av och utmynnade istället i en mysig dag på stan. Flanerade runt i Vasastan och satt sedan i Kungsträdgården där folk låg och myste i gräset.

Det kändes lite overkligt att vara i Stockholm, att det är just så där vackert som i ett resereportage. Det är mycket som känns overkligt just nu. Hela livet känns som ett reportage om någon annan. Ibland är det svårt att förstå att det verkligen är jag som får vara med om allt det här!

Ta seden dit man kommer

Bilden är lånad från omslaget till denna bok

På Seychellerna stryker kvinnorna visst mannens alla kläderna (till och med strumpor och kalsonger) och kvinnan behöver bara titta på mannen för att tolka fram om han verkar var i humör till kaffe, te eller en kall öl.

J hoppas att jag ska ta seden dit jag kommer...

Min tur?

Jag är aldrig så där jätteförtjust i att fylla år nu för tiden, men jag kom just på att när jag var i Sri Lanka blev jag spådd i handen av en uråldrig man som sa att jag skulle få mer tur i livet efter X år. Får se om det stämmer...

EN LITEN UPPDATERING:
Ibland kan det kanske verka som om jag har en massa tur, men detta är ju också den censurerade versionen av mitt liv. Fast jag ska också erkänna att jag verkligen har haft mycket att vara tacksam över den senaste tiden!

Tillägg

Ok, ta förra inlägget med en liten nypa salt (helst jodsalt!) för jag har mina normala stunder också...

Ajabaja!

Det är många krav när man är gravid. Gå bara in på livsmedelsverkets sida för vad man får och framför allt inte får äta. Man ska akta sig för miljögifter i fet fisk, men se till att få i sig tillräckligt med omega-3. Kalcium är bra, men inte tillsammans med järn. Stressa inte! Vila dig! Motionera! Och framför allt - må bra!

Jag äter havregrynsgröt med linfrön och solrosfrön och hallon och blåbär och bananer och mjölk nästan varje dag. Och så försöker jag att få i mig fisk (lax ska visst helst vara odlad enligt svenska rekommendationer och viltfångad enligt de engelska om jag minns rätt) minst två gånger i veckan och tar omega-3-tillskott från England (som visst inte riktigt rekommenderas av alla svenska barnmorskor). Dessutom försöker jag göra salladsdressing på linfröolja, men man ska passa sig så att man inte överdoserar sitt omega-3-intag.

Den koffeinfria latten (koffeinlatte vågar man ju knappt andas in) får refuseras eftersom koffeinfritt tydligen är värre än koffein då det tillsätts kemikalier när man avkoffeinerar. Suck! Här har man gått omkring och trott att man var nyttig när man drack koffeinfritt Earl Grey...

Och man ser misstänksamt på all mat som kan tänkas innehålla listeria eller toxoplasma och omvärlden ser misstänksamt på en själv och undrar om man är paranoid eller bara allmänt gravid. Och bananerna ska vara obesprutade och ekologisk mjölk och laktobakterier är förebyggande mot allergi.

Dessutom läste jag att barnet ska sparka 10 gånger i timmen, jag trodde att jag läst fel, att de måste mena om dagen, men nähe, då! Men mitt barn ligger ju inte och sparkar som en metronom dygnet runt...

Jag hade växtvärk i benet för ett tag sedan och barnmorskan menade att det kunde bero på brist på salt och natrium och att Ramlösa kunde vara bra och vad gör jag? Köper saltlakrits istället! Det är ju också salt eller?

Dessutom har jag insett att jag inte har spelat tillräckligt med musik för barnet så att det blir skönsjungande och musikaliskt och dessutom borde jag prata med barnet och usch, vad trött och uttråkad röst jag har ibland (barnet kommer ju att tycka att jag är en tråkmåns!).

Dessutom hade jag bestämt mig för att min dagbok skulle bli en liten bok till barnet. Jag skulle göra collage med bilder som en liten hemlig ask att öppna när h*n blir stor, men istället känner jag mig som en dålig brevskrivare som inte skriver till mitt barn. Igår sammanfattade jag två månader i punktform!

Neurotisk? Jag?

Chessecake & strawberries

De sa på tv igår att svenskarna inte äter upp maten utan istället kastar, så jag tänkte att jag skulle ta mitt ansvar och försöka göra slut på gårdagens cheesecake. Jag bojkottade i princip min födelsedag, men gjorde i alla fall en cheesecake till mig själv och bebben. Tyvärr är det ingen som vill hjälpa mig här hemma med att äta upp den, så jag har inte mycket val. Vet inte om Angelina Jolie har samma diet men...

Fotnot: Jordgubbar innehåller för övrigt järn.

Man är i alla fall i gott sällskap...

Bilden (och uppslaget) är hämtad härifrån

Än är det alltså inte dags för Ms Jolie. Jag och Angelina Jolie har visst beräknad nedkomst ungefär samtidigt - om man nu ska tro källorna... I augusti smäller det!

Ibland när man läser graviditetsböcker, fyllda med diverse skräckexempel och varningar för alla möjliga åkommor, börjar man lätt oroad undra hur man egentligen ska kunna ta sig igenom dessa nio månader med hedern i behåll. Då är det perfekt att snegla åt glamorösare håll...

Ett år äldre...

I förrgår fyllde min bébé 29 veckor och igår fyllde jag år. Syrenerna blommade som vanligt. Det här året kändes det inte alls speciellt, förra veckan hade jag inte ens koll på att det var min födelsedag på tisdag. Tror att jag har börjat lära mig att ignorera den. Eller så är det första tecknet på alzheimers. Så om ni undrar hur gammal jag är så kommer jag inte ihåg! Sa jag förresten att jag har skeppat mirakelkrämen Protect & Perfect till Seychellerna? I förebyggande syfte alltså...

Jag och vattenmelonen

Långholmen

Njöt av solvarma klippor på Långholmen igår. Man var inte direkt ensam om idén, men vi lyckades hitta några platser relativt privat där man kunde ligga och äta chokladbollar i lugn och ro. Sedan blev det pizza i Tanto. Inte heller där var man unik. Gräset var lika utnött som i Hyde Park. Men min Sverigekänsla var ny.

Det känns som om jag turistar på ett tillfälligt liv. Helt underbart och på något sätt mer speciellt än när man har Sverige på heltid. Hela tiden vacklar jag (kanske, kanske inte... älskar, älskar inte...).

Men i höst fortsätter sommaren någon annanstans.

Out of Office

J skriver ett hastigt meddelande på msn. Han är på väg till stranden. Det ryktas om 30 grader. I Sverige. Jag tror jag försöker fånga solen idag.

Återkommer på måndag!

Ok, riktigt så här härligt strandväder blir det kanske inte i Stockholm... Jag har förstås snott bilden från J.