På jakt efter det hem jag flytt

Vi letar efter lägenhet i London nu. Långsamt, långsamt nästlar sig denna stad sig in i mig. London är svårt att lämna. Staden sätter klorna i en. Men det är av fri vilja jag stannar nu. Vi har en plan. Jag ska använda mig av London som en kampsportare, det vill säga jag ska utnyttja dess stryka. Nu är vi här och vi vill båda använda London som språngbräda. Så nu kollar vi på lägenheter att köpa. Vi åkte till lika olika områden för att sondera terrängen igår och när vi kom till Hampstead Garden Suburbs var det som att träda in i en drömskt idyll. Där vill jag bo och skapa mig en egen liten (tillfällig) oas i storstaden. Men det är dyrt förstås. London kostar. Och jag kämpar på med att försöka älska London. Jag kämpar med att göra det hemma. Jag cirkularar hela tiden omkring utan att kunna rota mig. Nu vill jag hitta mitt ankare. Jag är på jakt efter det hem jag flytt.

Igår var vi på After Ski i Camden. Imorgon är helgen redan över. Tillvaron rinner iväg.

I tandläkarstolen

Det var ett tag sedan jag tillkännagav mina tankar i bloggvärlden. När jag kom tillbaka till jobbet den där dagen efter att ha varit insnöad hade två i vårt team blivit avskedade... Jag löper dock ingen risk att bli uppsagd sa de.

I veckan var det alla hjärtans dag. Jakob överraskade mig med röda rosor på morgonen. Vi skulle laga middag hemma på kvällen, men Jakob fastnade i stan för tunnelbanan var avstängd vid Oxford Cirkus. Sedan när han väl kom hem var vi så trötta att vi bara åt vad vi hade i kylen. Men det var mysigt ändå.

I fredags vad jag hos tandläkeren, d v s hos Jakob. Jag blev faktiskt nervös av att sätta mig i stolen och att Jakob skulle kolla mina tänder. Men det var faktiskt den bästa behandligen jag fått! Och det säger jag inte för att jag är partisk, utan det gick så snabbt och smärtfritt! (Jag hade i och för sig inga hål.)

Dagen därpå var jag tillbaka i tandläkarstolen - denna gång som "modell". Jakobs chef hade hyrt in en fotograf för att ta nya bilder till sin hemsida och jag fick agera patient. Om man inte hade tandläkarskräck innan så fick man. Där skulle jag sitta och gapa i tandläkarstolen, med mina tänder uppförstorade på en skärm och en massa människor med munskydd omkring mig och en fotograf som tog bilder.

Efteråt flanerade Jakob och jag på stan en stund, åt turkisk mat på en restaurang på James Street och gick vidare bort mot China Town där man förberedde sig inför det nya året - grisens år. Vi shoppade också och jag köpte ett par jättefina skor på Noa Noa.

Idag har vi gjort en femårsplan för framtiden. Det kändes bra att få styr på sitt liv i alla fall i tankarna och veta litegrann vart man är på väg. Det har länge känts som om jag famlar i blindo och bara befinner mig här i London av en slump. Nu försöker vi pressa mening ur London och vår tid här och genast kände jag hur jag kunde börja njuta av att vara här. Jag känner att jag kan njuta av London om jag känner att det inte är på livstid.

Insnöade i ett vintervitt London

Jakobs önskan slog in - det blev "snöstorm" (tur eftersom han kom hem vid midnatt). Jag skulle försöka ta mig till jobbet, men tunnelbanan var avstängd och de flesta bussarna inställda. Jag stod och väntade på bussen i 45 minuter innan jag gav upp och gick hem igen. (Måste erkänna att jag inte var jätteledsen över det...) Så Jakob och jag hade en mysig dag, insnöade i London. Det var Narnialikt i vår trädgård . På nyheterna talar de om det "fruktansvärda vädret" och om att det har komit "hela 6 cm snö!". England står lamslaget. De flesta har inte kunnat ta sig någonstans och de har varnat folk för att ge sig ut och köra om de inte måste. I helgen ska det visst bli översvämning. Man kan ta de meteologiska utsikterna här i England med en nypa salt, men inte konsekvenserna av dem...

Snöstorm på väg?

Det ryktas om att det ska bli snöstorm imorgon. Jakob är på puben och räknar iskallt med att bli insnöad imorgon så att han kan sova ut. Vore faktiskt ganska skönt att bli insnöad.

Det är underligt att läsa sitt eget liv filterat genom bloggen. Mitt dagboksskriveri blir lidande. Dagboken är som filmen och bloggen som reklaminslagen som kommer in och avbryter. Ibland kan jag nästan bli avundsjuk på mitt okomplicerade bloggjag och bloggliv.

Jag har blivit så van vid att konstant vara bland människor att det känns konstigt att vara ensam. Jag är en social person, men jag älskar också att vara ensam. Jag kan inte skapa om jag inte får avskärma mig från verkligheten ett tag.

Snart kommer Jakob hem från puben. (Jag vet att det kan kännas tidigt, men med engelska pubmått är det bara två timmar kvar till stängning och folk har redan hunnit sitta och klunka öl i fem timmar.) Vi får se om vägarna snöar igen så att Jakob får återhämta sig imorgon...

Om musik, litteratur och vår husmus

I fredags efter jobbet var jag i en hemstudio nära Earls Court för att lyssna på lite musik. Nu är det meningen att jag ska komponera ihop lite grejer. Det var så länge sedan jag skrev musik att jag inte vet om jag kommer ihåg hur man gör. Jag får prestationsångest och blir nästan avundsjuk på mitt yngre, ambitiösare jag. Men jag hoppas inspirationen låter sig inspireras av lite pianoklink senare idag... Kanske kan London blir mer spännande sett ur ett mer musikaliskt perspektiv.

Igår var vi i Oriental City och åt. Vi har också handlat upp oss på asiatiska råvaror. Annars har vi bara tagit det lugnt. Jakob har faktiskt läst ytterligare sex sidor på min favoritbok Brott och Straff. Han har ungefär kommit halvvägs nu - men det har tagit drygt ett år. Det är en av världens mest lästa böcker, men alla man talar med tycks ha något medfött motstånd mot Dostojevskij. Varför det? En gång när jag satt på planet till London frågade en engelsman mig varför jag läste Idioten, om det var p g a studier och när jag förklarade att det var av fri vilja kunde han knappt tro att det var sant.

Till mer triviala ämnen: Jag kan nu avfärda alla speklationer om vem som ätit chokladen. Jakob tog musen på bar gärning. Dessvärre blev Jakob räddare än musen så den slapp undan.