 |
| Vera tycker att poolen ser spännande ut! Hon är ju proffs på babysim och vet vad det handlar om! |
 |
| Tre huvuden skymtar bland bärbuskarna. |
 |
| Mums med sura krusbär! Tycker i alla fall mamma. |
 |
| Julie lär Vera att gå. |
 |
| Lite bröllopsblomster i trädgården. |
 |
| Spelar boule på farmor och farfars boulebana. |
 |
| Grillafton. |
Jag rensar lite bland semesterbilderna och blir alldeles varm och
lycklig när jag ser dessa från Danmark.
Barnens farmor och farfar bor i sagolandet, i det vackraste hus man kan tänka sig, i "Danmarks Provence" med böljande kullar. Trädgården är som en engelsk trädgård och här och där finns det lite uteplatser, örter, bärbuskar, potatisland och växthus. Runt om trädgården porlar en liten bäck och längs med den går "kärleksstigen". Det finns en utomhusbastu och pool, en liten lekstuga och äppelträd - allt en familj kan önska sig. Vi brukar äta middagar och grilla ute i trädgården. Min svärmor går bara ut i växthuset eller i trädgårdslandet för att hämta kryddörter, sallad, gurka eller tomat. Tänk att ha ett skafferi alldeles utanför dörren och en egen vinkällare. Det är en liten by där alla känner alla - till och med mig fast jag aldrig har mött dem förr.
Jag älskar Stockholm, älskar innerstaden, blir alldeles lycklig av att gå på de vackra gatorna. Jag gillar rörelsen, livet, trafiken, alla dessa storstadsljud, husen, arkitekturen. Men jag skulle önska trädgård och frisk luft åt barnen. Även om Humlegården,Vasaparken, Djurgården och Rålis är oaser för oss. Tänk att bara kunna släppa ut barnen i trädgården, vilda, springandes, skuttandes som små gaseller.
Mina svärföräldrars hus har
alltid varit imponerande, ända sedan jag kom dit för första gången och
satt i salongen och någon plötsligt gav mig en livs levande bebis att
hålla i. Jag blev livrädd, för bebisen och den vackra salongen med
flygel och allt det där fina som bara var vardag och trygghet för J. Nu
när jag kommer till Jylland är det (oftast) avkoppling och även om huset
och trädgården alltid har varit vacker har allt detta blivit sagolikt
sedan jag fått barn. Att se dem tumla runt i det stora huset och ute i
trädgården är magiskt och något jag skulle vilja ge dem för alltid, inte
bara på semestern. Ett hus. En trädgård. Fast i Stockholm helst. Om man ändå hade kunnat väva ihop liv, länder och drömmar till ett och
samma.
2 kommentarer:
Ja en tradgard ar verkligen guld vart nar man har sma barn. Kikar ni lite eller ar det mest en drom? Just att slippa planera en tripp till parken och bara kunna oppna dorrarna och slappa ut barnen ar skont!
Vad roligt att se foton fran ert fina brollop! Vad fina ni var!! Jag tycker en tradgardsfest later perfekt. Det blir lite mer intimt an att ha nagon festlokal pa nagot stalle kan jag tycka.
Och ja inlagget om tre barn pa tre ar. Jag fattar inte hur du fixar det! Jag tycker 2 barn pa 3 ar var nog sa tufft ... tufft men det basta pa samma gang! Jag kanner for ovirgt igen manga av de dar tankarna du hade om foraldrarskapet innan du fick barn och kan konstatera att jag brot manga av dem inom forsta veckorna redan ;-).
Kram!
Millan: Vi har inte haft några konkreta planer på hus eftersom vi inte vetat om vi ska stanna, men nu när det ser ut som om vi blir kvar här funderar vi lite på sommarhus så småningom. Men det blir längre fram i tiden. Hade J fått bestämma hade vi flyttat till hans föräldrars hus i DK för länge sedan...
Att ha tre barn så här tätt är nog inget jag rekommenderar ;-) Barnen är underbara och jag älskar att det blev så här. Jag är så stolt och lycklig över dem och skulle inte vilja ha det på något annat sätt, men vissa dagar då alla skriker samtidigt känner man sig ganska stukad måste jag erkänna.
Nu ska jag kika in på din blogg där jag inte har varit på ett tag!
Kram
Skicka en kommentar