20 september 2010

Om att komma hem...

Ja, jag skrev just det. "Kanske har jag kommit hem." Vilken inbillning! Jag kommer aldrig hem. Jag kanske kan intala mig det när jag befinner mig utomlands. Men jag vet. Jag vet alltför väl att detta aldrig blir hemma. Jag blir aldrig välkommen här. 


Jag vet att det finns rasism utomlands, kanske till och med mer än här, men att vara oönskad i ett annat land än ens eget hemland är liksom lättare. Då kan jag intala mig att det finns något "Åk hem!" att åka till. Nu kan jag aldrig komma hem. Sverige är mitt enda hemland. I London och på Seychellerna kunde jag smälta in, låtsas känna mig hemma. Här kan jag inte låtsas.

Jag vet inte vad ni svenskar* tänker om mig. Egentligen. Mítt utseende orsakar ofta viss omedelbar självcensurering hos människor. Jag får inte veta vad de egentligen tycker. Fast ibland avslöjar de sig: "Jag var tvungen att försvara din heder. Det var någon som påstod att du hade svart påbrå." Eller: "Hmmm... Har du möjligtvis, möjligtvis något annat ursprung?" frågar de försiktigt som om det knappt syntes, försiktigt som för att inte såra mig. Sådana saker.

Både min mamma och J har fått höra rasistiska kommentarer från människor som inte vetat att de älskar en så kallad "svartskalle". Jag undrar vad mina blåögda barn kommer att få höra och hur det kommer att påverka deras självkänsla. De blir ju kamouflerade "blattar". Och de har faktiskt en invandrad far. Fast han är ju dansk och tillhör kategorin accepterade invandrare.

I sådana här lägen kan jag nästan önska att jag vore invandrare på riktigt. Att hemma fanns någon annanstans. Just nu känner mer hemlös än någonsin. Mer rotlös än någonsin. Och Sverige känns mycket, mycket främmande. Främlingsfientligt.

*Jag säger "ni svenskar" fastän jag själv är svensk och jag syftar inte på er läsare, men idag känns det verkligen som "Vi och dom" och jag är dom. Dom andra. Dom som inte passar in i eller vill passa in i SDs ideal.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror inte att du behöver oroa dig så mycket. SD kommer inte att få något egentligt inflytande. I invandrar- och integrationsfrågor så kommer man säkerligen att försöka komma överens mellan blocken om en bra väg framåt.

Lite mer oroande att det finns så många puckon i samhället som röstar på dem, men det är mest unga män. Och jag lovar, de växer upp en dag, de också.

SD åker ut med buller och bång 2014. De kommer att bete sig som megapuckon, ha hög frånvaro och omges av skandaler.

Det kommer faktiskt att bli rätt så underhållande. Och jag tror nog att du snart kommer att känna att det finns ett stort stöd MOT dem.

Livet går vidare och snart har vi 20 idioter till i riksdagen. De är inte ensamma.

Anonym sa...

Det är hemskt och helt fel och fruktansvärt. Men döm oss inte alla för att ha röstat in SD? Jag tycker lika illa om SD som du. Jag känner mig inte det minsta svensk... Min familj är svensk men jag har utvandrat... Nu har jag vandrat "hem" igen och bor i Stockholm men jag vet inte om Sverige egentligen är mitt hemland ocj kommer inte stanna här.
Jag är rotlös och saknar hemland. Det är skit men egentligen är jag stolt över det med... att veta att man kan leva mer än "ett liv" och att det finns olika sätt att leva i olika länder... ja kanske tom i delar av Sverige som 08-hatet och "landet"... Och du kan gärna byta utseende med mig... ANYDAY!

Johanna sa...

Det är fruktansvärt obehagligt. I morse grät jag till nyhetsrapporteringen. Jag är så illa till mods!

Jag är inte säker på att den första anonyma har rätt. Jag är inte säker på att SD kommer ha hög frånvaro och bara lalla runt. De är rätt skickliga – det är ju därför de har fått väljare. Det läskiga är att många känns så lurade, och tänker så... fel! (Trots att det är inte är fel eftersom inget är rätt och fel i en demokrati. Även om jag kan tycka att främlingsfientlighet borde klassas som fel.) Jag tror inte att 330 000 svenskar är rasister. Jag tror att många hör hur bra det låter och inte läser/ser mellan raderna, inte ser konsekvenser, tänker smalt och lite för mycket på sig själv och mindre på andra. Så tror jag många tänker. Tyvärr. Men jag hoppas att det kommer att ändras på fyra år, herregud vad jag hoppas det!

Lisa sa...

Jag vill inte heller passa in i SD's ideal. Fast det gör jag kanske inte heller, jag flyttade ju utomlands och gifte mig med en spanjor.

Nu maste det göras nagonting at det här. Vi kan inte lata rasister och främlingsfientliga fa nagon plats i varat (ditt, mitt och alla de andras) fina land.

Stor kram!!!

Lisa Christensen sa...

Anonym 1: Det är möjligt att SDs inflytande kan begränsas i riksdagen, men alla dessa människor som röstat på SD, som tycker som dem... de finns ju och deras tankar florerar i landet. Det är det som skrämmer mig. Det här kan vara början till något större - och värre.

Anonym 2: Jag tror ABSOLUT INTE att alla svenskar tycker som SD :) Min mamma är svensk och många av mina vänner är helsvenska så jag dömer inte svenskarna över lag. Jag tror att man kan känna sig rotlös även om man har helt svenska rötter. Man kan känna sig annorlunda och främmande ändå. Man kanske känner sig mer hemma i ett annat land som inte är ens ursprungliga hemland. Men jag kan ju alltid skylla min känsla av främlingsskap på mitt utseende ;)

Johanna: Jag tror också att många kanske inte riktigt förstår vad det innebär att rösta fram SD. Jag tror också att terrorismen har spätt på främlingsrädslan. Jag hoppas innerligt att detta bara är en tillfällig nyck.

Lisa: Nej, du passar nog inte heller in i deras ideal :) Hoppas att detta blir en väckarklocka och en varning så att vi kan bekämpa sådana här tendenser.

Stor kram tillbaka!

Johanna sa...

Så tror jag nog också att det är! Jag kan tala om att jag känner minst en person som röstat på SD, och den personen har inte riktigt förstått vidden och har till och med sagt att skulle det bli omval skulle den nog tänka om och kanske inte lägga samma röst...

Jag tror inte den här personen är ensam. Men det är skrämmande att det blir så. Jag har förstått att det är flera personer som vill "röra om i grytan" och liksom inte tror att det ska bli så mycket som nästan 6 procent. Ja, herregud. Jag hoppas också, och tror nästan, att det rättar till sig till nästa val.

yaslin sa...

Det är hemskt och tragiskt att de kommit in.. Förhoppningsvis inser människor vad de egentligen står för och inte väljer in dem igen. Men vi står i ett vägskäl, antingen tar det slut efter 4 år eller så går det bara utför.. det återstår att se.