Jag har haft min lägenhet ett bra tag, men har egentligen inte bott här speciellt mycket eftersom jag har bott lite överallt istället. Men när jag har bott här har jag haft hela 67 kvm under taknockarna för mig själv. Och jag har kunnat göra lite som jag vill. Secret single behaviour.
.
Men så kommer J hit och öppnar mina skåp som varit låsta i år och hittar... ja, bland annat Mariah Careys julskiva (bara det liksom, pinsamheters pinsamheter...). Och igår upptäckte han plötsligt att det fanns ett skåp högst upp ovanför mitt skafferi. Jag hade själv glömt bort att det existerade, men jag har tydligen bunkrat mat som en eremit förbereder sig för tredje världskriget...
.
J hittade bland annat torkade, gula ärtor med bästföredatum 2003. 2003 var ett år innan jag ens flyttade hit. Skrämmande! Jag har alltså gjort mig besväret att packa ner och flytta hit gamla gula ärtor (mödosamt uppsläpade för fyra trappor utan hiss - i sällskap med jämngamla torkade bruna bönor dessutom).
.
Men jag var en fattig student på den tiden och såg nog något romantiskt skimmer över min raskolnikovska misär. Jag läste ryska och litteraturvetenskap, drack cikoriakaffe (som J för övrigt också hittade i skåpet), gick runt i stora halsdukar, var svår och deprimerad - och förmodligen en smula pretentiös. Och äcklig uppdagas det nu också! Isch.
.
J var i chock - minst sagt - och trakasserade mig för utgången saffran, gelatinblad från 2001, kruskakli, vackra gamla teburkar hemsläpade från Sri Lanka och en sil ("Kinahatt!") av flätat trä. Jag kände mig blottad och generad och tänkte att nu känner J mig visst lite alltför väl. Kan det verkligen vara hälsosamt för förhållandet? Är det bra att veta så här mycket om sin älskades kaotiska tidigare liv?
.
"Det här kommer på bloggen!" ropade jag upprört (ungefär som man hotar med att gå till tidningarna) när J plockade fram den ena utgångna hemligheten efter den andra och samtidigt njöt av att mobba mig för det. Men J menade att det nog var värst för mig om detta kom på bloggen...
.
Så något slokörad delar jag nu med mig av mitt tidigare kaos. Men kom igen då, ni måste väl också ha ägnat er åt secret single behaviour...?
8 kommentarer:
hahaha, va skoj!!! hade en crush pa M.C i borjan pa 90talet med, inget a sticka under stolen med..
Hahahaha! Det är ju underbart. Jag ska visa detta för min sambo, han kommer finna stor tröst i att fler är som han :-)
Check! Vi har alla varit där...och jag är nog till viss del fortfarande... ;)
:-) hahaha jag tror vi alla har ett skap eller en lada som vi helst inte vill att nagon oppnar och kikar i! Och precis som du sa verkar jag ha packat ner kryddor och anant som gick ut for flera ar sedan da vi flyttade till huset.... skumt det dar!
kram
Been there, done that.. jag sålde min riktiga ungkarlslägenhet långt innan jag träffade min fru, så några spöken i skåp ovanför skafferien finns således inte längre:-)
Jag kommer fortfarande ihåg att jag var tvungen att använda skyddsmask när jag rengjorde kylen, och om det kan man säga "Isch".
Lägenheten stod i och för sig oanvänd i tre månader innan flytten.
Toblino: Åh, vad skönt! Jag är inte ensam :)
Mie: Aha, en likasinnad!
Helena: Jag har visst också en del restbeteende kvar...
Millan: Ja, kryddor, det hade jag massor! Men de borde väl hålla ett tag, eller...? Kram
Rickard: Tur för dig att hon aldrig hann upptäcka ditt "rätta jag"! ;)
Haha, skulle nog kunna ha hänt mig oxa! Förstar precis känslan.. :)
Kram igen!
Förr eller senare kommer ens rätta jag fram, haha!
Kram
Skicka en kommentar