Hur kommer det sig att ens lilla sötnos helt instinktivt sträcker sig efter det onyttigaste hon bara kan lägga sina stora blå ögon på? Jag vill påstå att jag är rätt ansvarsfull och nyttig och ändå vill min dotter provocerande nog helst äta glass framför min havregrynsgröt med hallon och blåbär i.
Jag undviker att köpa barnkläder med plasttryck på eftersom de kan läcka giftiga kemikalier. Jag köper, i mån av möjlighet, ekologiskt. Jag försöker ge Julie hemlagad mat. J suckar åt mig när jag vägrar ha trådlös telefon, trådlöst internet osv. Och så visar det sig att vi nästan sover under en 3G-mast. Tragisk ironi.
Men tillbaka till min kära sockergris. (Jag menar den lilla sockergrisen.) Innan hon ens visste vad det var kastade hon sig efter en mjukglass med en glupskhet aldrig tidigare skådad. Och hon kunde från flera meters håll se att den där munken i Js hand var något för henne.
J var så där lagom glad över att ha fått halva sin munk uppslukad av lilla prinsessan.
Har små barn en inbyggd godisradar?
Innan jag fick barn hade jag nämligen bestämt att mitt barn skulle minsann inte få några saker med tillsatsämnen. McDo var (och är - jag hyser fortfarande visst hopp om att Happy Meal inte ska bli Julies favoritmat) uteslutet. Men saken är att J redan har gett Julie en pommes frites. Ni förstår vilken katastrof. Hon älskade det nämligen.
Innan jag fick barn tänkte jag att jag skulle laga all mat själv. Mitt barn skulle aldrig få en barnmatsburk. Jag skulle baka bullar också eftersom min mamma aldrig gjorde det (hon var dock noga med nyttig mat). Jag skulle sy söta barnkläder och göra fantastiska fotoalbum. Men jag orkar inte leva upp till mina egna ideal. Nu handlar det mest om att jag ska överleva småbarnsåren.
11 kommentarer:
Ja, det är underligt att de små liven föredrar sötsaker framför havregrynsgröt med hallon och blåbär i:-)
Rickard: Hmmm... kanske inte så konstigt ändå, haha!
Det är tydligen så att smaken för sött är det enda som är medfött, salt och surt måste vi lära oss att tycka om. Och, har jag för mig, det har en funktion eftersom ingenting som smakar sött i naturen (stenåldersmänniskans räddning) är giftigt...
biologiskt ju, vi är byggda att dras åt det fettiga så vi har när skördar slår fel och det inte finns djur att jaga. det här funkade ju bättre när vi bodde i grottor och lite sämre nu när donken finnt i varje hörn..:)
Sara & Mia: Jo, jag vet, men ändå... att hon kan sniffa sockermolekyler från meters avstånd, innan hon ens har smakat. Men det är väl bra att hennes överlevnadsinstinkter är intakta i alla fall ;)
Min teori är att de alltid vill ha vad de inte kan få och de märker på en gång om man försöker gömma något från dem. Senast imorse ville Ella absolut ha av mitt kaffe och när hon fick smaka pyttelite så var det nam-nam även om det borde vara jätteäckligt för ett litet barn.
Samma sak här, Ida gillar socker. Innan jag fick barn (och ett för tidigt fött barn ska väl tilläggas) hade jag starka åsikter om att jag absolut inte skulle ge mitt barn socker, godis, glass, bullar m.m. Men när den lilla dottern är för tidigt född och ligger under kurvan så får hon vad hon än gillar numera! Alla kalorier är välkomna :-)
Kramar från oss
Så lik min dotter som bara ÄLSKAR sötsaker och även om jag ibland tror att hon är döv och vägrar höra på så HÖR hon alltid om man säger KAkOR GLASS eller GODIS...
hihi
men jag tror hon föddes till det... och du du är världens bästa mamma för din dotter och blivande barn glöm aldrig det man lär sig med barnen att vara förälder..
KRAM
Hihi, det klart att det är godare med en kladdig sockerstinn munk än en morot! Det fattar ju vem som helst ju ;) Kram!
Hur söt får man lov att bli egentligen? Sockersöt...
Karin: Kaffe, haha! Vilken liten dam :)
Ingela: Man är inte lika nitisk när man har ett barn som ligger under på viktkurvan... Kram
Sanna: Tack :) Tror Julie brås på sin far - även i detta avseende! Kram
Ann: Det är klart, haha! Men det är fortfarande ett mysterium hur hon på förhand vet att kakor är mums - innan hon någonsin har smakat. Kram
Mamma Mimmi: Söt som en sockergris ;)
Skicka en kommentar