17 augusti 2009

Inte för alltid, men för ett tag...

Jag mår inte alls bra just nu och eftersom jag inte kan skriva vad det handlar om blir det inget bloggande förrän jag mår bättre. Jag skulle kunna skriva om annat, men det känns falskt att censurera mitt liv på det sättet.

De senaste åren har inneburit en del traumatiska händelser (speciellt Julies för tidiga födelse) - alla har inte kommit med här på bloggen - och därför känner jag att min emotionella motståndskraft är ytterst låg. Jag orkar helt enkelt inte mer.
.
Förmodligen, och förhoppningsvis, återkommer jag här, men om jag tar farväl av er kommer jag inte att lämna er utan ord. Men mer realistiskt sett repar jag mig inom ett par dagar/veckor. Jag behöver bara lite gå undan ett litet tag.

14 kommentarer:

Helena sa...

Söta Lisa, tänk på dig själv. Jag hoppas att du kommer tillbaka, men om inte så hoppas jag att vi ses i det "riktiga" livet snart igen... Ta hand om dig och sätt ditt eget välmående först, det är det viktigaste.
En stor och varm kram till dig!

Karin sa...

Åh vad tråkigt, jag kommer sakna dig och söta Julie! Men, det viktigaste är ju att du tar hand om dig och mår bra, för dig och din familjs skull! Och jag hoppas såklart att du kommer tillbaka inom en inte allt för lång framtid.
Stor kram från mig med!

Basilika sa...

Kramar och styrka!

Mamma Mimmi sa...

Kära Lisa! Hoppas du mår bättre snart. Vi är många som älskar att läsa din fina blogg. Kram Mimmi

Rickard sa...

Det är lite konstigt det här med en blogg. Man har aldrig träffat personen bakom bloggen men ändå så känns det som om man tillslut känner personen på något underligt vis.

Därför skickar jag både stöd, värme och framförallt en jättestor kram.

Och om du lyssnar riktigt, riktigt noga så hör du mig säkert hejapå den sidan som står för det fina och härliga i livet, samtidigt så buar jag ut motståndarsidan, ja, du vet de där eländiga svackorna och de fruktansvärt jobbiga sakerna här i livet.

Om det piper eller brusar lite i öronen när du läser detta så vet du vad det beror på.

Heja...buuu...heja...heja..piiip...bruuss

Kram

Rickard

Johanna sa...

Men Lisa... Ta hand om er!!!! Hoppas på att få läsa/höra mer ganska snart ändå....

Stor kram!

Linalotta sa...

Ta hand om dig och kom gärna tillbaka när du vill och orkar...kommer längta efter dina inlägg.
KRAM

Marie sa...

Ta hand om dig och hoppas att du kommer tillbaka snart!

MAJA: Style & Life by Leia sa...

Hoppas verkligen att du snart lyckas resa dig!!! Vet ju inte vad du varit med om....förutom Julies födelse som jag dock förstår rätt bra...men även här har dom jobbiga sakerna duggat tätt.

Hoppas du vet att det bara är att skicka iväg ett mail, ringa etc....om du behöver få ur dig något....vi känner ju inte varandra så väl men ibland är det just sådana personer det är lättast att öppna sig för. Har en ond föraning om vad det är som hänt men jag hoppas hoppas hoppas så att jag har fel.

Tänker på dig...och så fort du känner att du vill, orkar eyc så hör av dig så ses vi!

Kramar

Rebecca sa...

Jag skickar en drös varma kramar och hoppas att du blir till lyckliga jag snart.

Anonym sa...

Hej Lisa,

Hoppas allt blir bättre snart, tänker på dig.

Kram, Emma ( Nice )

♥ Sanna ♥ sa...

Så synd men du finns kvar i min blogglista och jag ser om du börjar igen Viktigast av allt TA HAND OM DIG och DIN FAMILJ
KRAM med massa ENERGI

ann sa...

Kram bästa vännen min! <3

Lisa sa...

Helena: Ses gärna i verkliga livet igen! :) Varma kramar

Karin: Ibland behöver man bara ladda om batterierna... Stor kram

Basilika: Tack och kram!

Mamma mimmi: Det blir jag verkligen glad över att höra! :) Kram

Rickard: Visst är det lustigt att man liksom "känner" varandra genom bloggarna! Kram

Johanna: Förhoppningsvis ses vi snart i verkligheten... Kram

Linalotta: Härligt att höra! :) Kram

Marie: Tack för omtanken!

Maja: Tack för stödet! :) Det kunde vara värre... Min graviditet förlöper som den ska, tack och lov! Ses gärna snart. Kramar

Rebecca: Tack så mycket! Känner mig på bättringsvägen :)

Emma: Tack! Det går åt rätt håll nu. Kram

Sanna: Trodde att jag var på väg in i mörkret, men det börjar redan ljusna... Kramar

Ann: Kram, bästis!