Underkänt

Att gå till BVC känns lite som när man gick i skolan och fick tillbaka provet och hoppades på alla rätt. Man går dit med förväntan och hoppas Julie gått upp ordentligt i vikt. 300 gram i veckan är mvg.

Vågen stannade på 3800 gram prick. 285 gram tyngre än förra veckan. Maratonamningen ger i alla fall resultat.

Sedan berättade jag att ett nattligt matningspass med att amma, ge utpumpad mjölk på flaska och därefter pumpa ut ännu mer mjölk att förvara i kylen tar mig 2 timmar. Sköterskan såg på mig och sa:

"2 timmar! Du ser ju pigg ut, men du måste vara trött."

"Ja", svarade jag och log, men kände att jag var nära att börja gråta. Sådär som när man var liten och ramlade och slog sig och hade ont, men inte så där jätteont så att man grät för man förstod inte hur ont det gjorde förrän någon kom och sa "men staaackare, hur gick det?". Men jag är ju inte fem år så jag grät inte. Jag log. Jo, jag är jättetrött.

"Om det fortsätter så här kommer du ju att kollapsa. Och så mager du är", fortsatte sköterskan och pekade på mina nyckelben. "Eller är du alltid så där mager?"

"Ja, jo, jag är väl alltid så här, eller... nu är jag väl ännu smalare än innan jag blev gravid."

Mvg för Julie och underkänt för mig. Men hade jag bott i Hollywood nu hade mitt bmi på 17,7 prisats. Jag hade säkert fått en post-pregnancy-diet uppkallad efter mig. Men eftersom jag bor i Sverige sa sköterskan istället att jag skulle äta avokado.

Och jag gick lydigt och köpte en avokado som nu ligger på köksbordet för mogning. Och jag äter så mycket jag kan, jag har en massa extra fett i maten, men ibland hinner jag inte äta frukost före klockan halv två (som idag) eller lunch förrän klockan fem (som igår). Middag? Vad är det?

Jag ammar nästan konstant och ett pass innebär oftast till-och-från-amning i en-två timmar (Julie orkar ca 10 min sedan måste hon pausa 10 min). Om jag inte lägger till med nappflaska vill hon äta igen om 30-60 minuter igen. Lägger jag till med utpumpad mjölk på flaska (vilket är lättare för henne att suga i sig) kan det ta ytterligare en timme för henne att få i sig 100 ml., men efter detta kanske hon sover en stund (2 timmar). Att man då skulle hinna ta sig en powernap är ett skämt för under denna tid måste jag pumpa mer mjölk, äta, diska, sterilisera nappflaskor, duscha, arrangera inför flytten.

Och när Julie är vaken borde man gå ut på promenad så att hon får frisk luft, träna hennes nacke på aktivitetsfilten, sjunga sånger, låta henne lyssna på cd-skivor med regnskogsljud eller vågsvall. Helst borde jag sjunga godnattsånger - men inte falskt för då kan hon bli tondöv. Dessutom har jag fortfarande inte hunnit köpa en babysitter!

Sen ringer min mormor och när hon hör om min amning utbrister hon att "så där kan du ju inte hålla på!" Men vad ska jag göra? Det är inte som om jag kan säga till Julie att vara mer amningseffektiv. Dessutom menar min mormor att plastnappflaskor är livsfarliga (jag har försökt få tag på glasflaskor, men de är utsålda överallt).

Håhåjaja... Och egentligen har jag inte tid att skriva detta inlägg.