13 september 2008

Krumbuktigt

Ok, så är man sån igen. Så där krumbuktig och jag-vet-inte-vad-jag-vill-aktig. För innan nästa verklighet ens har tagit vid har man fått besked om att man snart ska varslas över i ännu något nytt och något annat. Som är gammalt. Och omvägarna som skulle leda till Drömmen verkar inte vara annat än omvägar. Och jag är rädd för att alla vägar bär till Sverige.

J tror att jag är rastlös för rastlöshetens skull, att jag bara inte kan fästa, att jag inte vill fästa. Men det är allt jag vill. Men inte här. Och så blir jag så där panikig och klaustrofobisk och måste utarbeta flyktplaner och strategier. Eller. I alla fall bli hjärntvättad att tro att detta är vad jag vill.

Vad jag vill är att rota mig. Ett gammalt stenhus, rosor som klättrar på fasaden, en örtagård, bokläsning framför öppna spisen medan regnet smattrar utanför, en plats att bli gammal på. Men var?

Stockholm? Köpenhamn? Dubai? Zürich? Paris? (Jag vet svaret för nästa fyra år, men sen...?)

Nästa anhalt är i alla fall Seychellerna. Som tydligen ska vara mardrömmen på jorden. Hoppas det så att jag kan avprogrammeras!

6 kommentarer:

Ann sa...

En liten fråga: hur får man jobb på Seychellerna? Min man sitter o surfar fiskeresa dit. Han är lite sugen på att åka dit (mer dröm än verklighet) men drömma får man ju.

Han sa att det inte finns inkomstskatt där. Stämmer det eller?

kram o må väl!

♥ Sanna ♥ sa...

Jag tror att allt kommer du verkar vara lika föränerlig som jag och jag har hittat en plats jag trivs på just nu, men vem vet jag kanske flyttar allt för familjen ska ha det bra känns det som men just nu är det här min fasta punkt i livet och jag stormtrivs du kommer att hitta din du har lång tid på dig sötis
KRAM

Lisa Christensen sa...

Familjen V: Man blir tandläkare, jobbar i London några år och har lite tur och mycket talang ;) Nej, allvarligt talat verkar det inte finnas något speciellt recept. De expats som J umgås med jobbar inom allt möjligt (turism, bank, FN). Inget är omöjligt om man verkligen vill! Det stämmer att det inte är inkomstskatt (eller om den var minimal), men det är visst dyrt att bo där.

Lustigt att du sa att din man suktade efter Seychellerna för J sa bara häromdagen att han var sugen på att resa till Thailand igen ;)

Kram

Sanna: Jag hoppas att jag hittar min plats. Jag vill inget hellre. Men det är så många liv man vill leva. Jag är glupsk :)
Kram

Anonym sa...

Jag e precis som du! Känner igen mej precis! Kan inte stanna för länge på ställen, för att jag blir uttråkad, både vad gäller jobb, resa, förhållanden. Men nu har jag äntligen hittat min kärlek (varit ihop i 1,5 år) Men e fortfarande rastlös på att resa hela tiden, och jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill ha för yrke.. Svårt! Men jag har det ju bra under tiden i alla fall. Lycka till med allt! Mvh /e

Lisa Christensen sa...

Erica: Tack! Jag önskar ibland att jag kunde bli "botad" ;) Någon gång lugnar jag väl ner mig... fast å andra sidan - min mormor är 80 år och fortfarande så här, haha!
Jag längtar egentligen bara efter att hitta min plats.

Sara sa...

Även om jag också drömmer om det där rosenbeklädda stenhuset och den vackra porten med mitt namn, och att ställa resväskan längst in i förrådet... så undrar jag om jag egentligen inte vill att det ska förbli just en dröm?