5 september 2008

En liten lucka i tillvaron

Jag har tänkt skriva ett inlägg hela veckan. Och jag har gjort ständiga ansatser, men... något (läs Julie) har kommit emellan. Hela förmiddagen har varit en enda långstartsträcka, en längtan efter att få skriva ett par rader, men jag har ju dygnet runt-jour.

Det sägs att små barn ammar varannan timme. Vad sägs om varje halvtimme? Och detta är bara början för nu har vi äntligen kommit till noll. De tidigare månaderna var bara lite bonus, minusvärde. Det är nu det börjar - korrigerad tid. Först nu, för någon vecka sedan, är Julie nyfödd.

Men det är underbart. Även om jag nu sitter här med en liten lucka i kalendern och dricker kallt te och proppar i mig en chokladboll och knattrar ner några rader på min halvt medvetslösa blogg och panikskriver några mail.

Och saken är den, inser man när man tomstirrar på skärmen och försöker komma på ett vettigt ord, att det är nu jag lever. Jag är just på den punkt jag vill vara. Jag längtar inte efter sen eller då. (Ok, jag längtar lite efter sen och Seychellerna.)

Igår var en underbart solig dag i Hagaparken. Jag hade en utomkroppslig upplevelse och insåg plötsligt att här satt jag med en barnvagn och var lycklig!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Det låter jättehärligt.

Jag ser mig om efter barnvagnarna på stan och tycker att det ser så mysigt ut. Och jag längtar SÅ efter min lilla systerson!

Tankevågor sa...

Vilken lycka! Vad skönt att hon nu har passerat "noll" och att allt är bra med henne.
När kommer ni kunna flytta ner till det där "sen-Seychellerna" ?

nurseblog sa...

Helt underbar känsla, den där när man känner att man faktiskt lever här och nu.. Fortsätt njut av tillvaron!
Ha en riktigt bra helg!

Pumita sa...

Det låter underbart med den insikten. Där kan man prata om meningen med livet. Det finns inget viktigare. Önskar dig och lilla Julie många fina stunder!

Miss Marie sa...

vad underbart att du fick den insikten! just att inse att man är lycklig just där man är, det är inte alla som har förmågan att uppskatta det.

Lisa Christensen sa...

Barajagjohanna: Jag förstår att du längar efter honom, jag längtar efter Julie bara hon sover :)

Londongirl: Vi kommer att flytta ner i oktober. Vi har kollat med läkaren att det är ok och det ska bli så härligt att börja vårt nya liv!

Nurseblog: Visst är det härligt! Jag brukar ha svårt för att leva i nuet, men plötsligt har jag kommit "i fas" med mig själv. Hoppas att du också får en fin helg :)

Pumita: Tack! Även om det är krävande och innebär ständig sömnbrist har jag aldrig känt mig mer rofylld och tillfreds med livet.

Marie: Jag har själv varit dålig på det tidigare, men Julie har fått mig att bli mer positiv, tacksam och levande.