Här är min lilla prinsessa! Detta är en minnesbild från tiden på sjukhuset då hon fortfarande hade sond.
20 dagar gammal. Liten men tuff!
20 dagar gammal. Liten men tuff!Julie har klarat sig fantastiskt bra trots att hon föddes så mycket för tidigt. Hon kunde andas själv på en gång och behövde egentligen bara hjälp med att hålla värmen.
Nu är vi hemma och hon skulle fortfarande inte ha varit född och hon är fortfarande pytteliten (även om hon snart har dubblerat sin vikt), men det känns som det normala.
Allt har varit ett ständigt nu, jag har inte alls hunnit dokumentera, men jag antar att jag får tid till att summera alla händelser när saker och ting har fallit till ro.
Nu är vi hemma och hon skulle fortfarande inte ha varit född och hon är fortfarande pytteliten (även om hon snart har dubblerat sin vikt), men det känns som det normala.
Allt har varit ett ständigt nu, jag har inte alls hunnit dokumentera, men jag antar att jag får tid till att summera alla händelser när saker och ting har fallit till ro.
17 kommentarer:
Ojojoj, tjejen måste vara mer än 1,5 månad och skulle inte vara född. Men så söt hon är! Ser fram emot fler bilder. ;) Hoppas ni kommit tillrätta hemma och har det bra.
Vad fin hon är!
Hur mycket för tidigt född är hon? (om man får fråga sånt). Skönt att hon kunde andas själv och var stark trots att hon var/är liten.
Så liten... Vad underbart att höra att ni är hemma, och vad roligt att du är tillbaka här!
Ta hand om er!
vilken liten skonhet! med betoning pa liten! :)
hoppas att ni har det jattebra hemma, och kul att se dig tillbaka har i bloggsfaren! :)
Hon är bedårande! Roligt att du är tillbaka och bloggar - om man får vara lite egoistisk. :) Take care!
Helt underbar! :-)
Vad skönt att ni är hemma! Hon är så söt. Har hon ens kommit i den allra minsta klädstorleken än?
Hoppas ni mår bra och blir lite ompysslade nu när ni är hemma.
Så söt , så skönt att ni är hemma och trevligt att ha dig tillbaka i bloggosfären. Skönt att allt gått bra med lilla Julie. Jag har en bekant vars barn var beräknat till idag men föddes i vecka 25 och vägde barA 700GR. Lillekillen mår bra och har nu kommit upp i 3800. Jag gullade med honom idag och han är hur pigg och gullig som helst och har inte fått några men av att födas så tidigt. Fast det kändes ju lite konstigt att han kom så tidigt och att han och hans mamma fick stanna så länge på sjukhuset
När jag läser Thérèses kommentar så svindlar det: Jag är ju i v28, och det känns fortfarande tidigt...
Jag har en vän som fick barn i 6:e månaden, det var jobbigt att "bo" på sjukhuset i flera månader, men sedan gick allt finfint!
Hon är verkligen jättefin! Jag har tittat in här ibland och undrat hur det går för er så jag blir så glad att allt har gått så bra och att din lilla tjej mår fint. :-) Och jättekul att du är tillbaka och bloggar, om man får vara egoistisk (som pumita säger).
Åå, vad skönt att allt är bra och vad skön för er att äntligen få komma hem. Kram på er...
Barajagjohanna: Hon fyller 8 veckor idag. Det känns jätteskönt att vara hemma även om hon ockuperar mig dygnet runt, det blir inte mycket sömn, haha!
Eva: Hon föddes 10 veckor förtidigt. Jag tyckte att det var otroligt tidigt, men sedan mötte man andra mammor som också hade fått barn tidigt och personalen på sjukhuset var vana med ännu mindre barn.
Sara: Ja, och här är hon ändå tre veckor! Allt var perfekt, men i miniatyr.
Marie: Det är skönt att vara tillbaka och göra vanliga saker och inte vara så isolerad från omvärlden.
Pumita: Visst är hon bedårande :) Det är kul att vara tillbaka och speciellt roligt att ni fortfarande tittar in på min blogg.
Londongirl: Js föräldrar hade köpt små pyttekläder, men i början hade hon bara blöjor eftersom hon skulle ligga hud mot hud så ofta som möjligt. Nu har hon vuxit ur de minsta kläderna och kan äntligen ha nyföddhetsstorlekarna :)
Thérèse: Vecka 25 är tidigt och det är helt fantastiskt att de kan klara så små barn :D Han har verkligen gått upp i vikt måste jag säga! Julie är inte ens i närheten... Men jag vägde själv bara 2800 kg när jag föddes (i full tid) så litenheten ligger kanske också i släkten.
Nina: Det känns bra att vara tillbaka, och det känns fantastiskt att vara tillbaka och kunna säga att allt har gått bra!
Anna L: Ja, det är verkligen en lättnad. Det var tryggt att vara på sjukhus och personalen var fantastisk, men det är härligt att komma hem och börja leva sitt liv.
Sara: Innan Julie föddes hade jag aldrig kunnat föreställa mig hur "färdiga" och bebislika de ändå är ganska tidigt och hur bra de oftast klarar sig. Fast vissa stunder kunde jag känna mig ledsen över att Julie skulle behöva komma ut i världen och kämpa så tidigt.
Sara - det var inte meningen att oroa dig. Det är ju trots allt ganska ovanligt att barn föds så tidigt. Varför den lilla killen jag skrev om föddes så tidigt vet man inte. Hans storasyster (som är kompis med min dotter , det är så jag känner dom) föddes när hon skulle. Visst var det lite läskigt och oroligt och dom fick bo på sjukhuset länge men idag när han skulle vara en dag gammal mår han jättebra och är hur charmig som helst. Så idag klarar man väldigt mycket för tidigt födda barn. Så jag tycker inte du ska oroa dig. Troligen får du vänta 10-12-14 veckor till på att träffa ditt pyre.
Som Thérèse säger så blir det förmodligen lite väntan till... Men det känns så bräckligt, så skört.
Vad skönt att hon mår bra lilltjejen hon är gudomlig och namnet är underbart, längtar att få se massa fina bilder på denna söta lilla tjej Gudomlig
Kramisar
Så liten, så underbar. Och verkar vara en riktig fighter. Skönt att ni båda mår bra. Kram.
Sara: Du får nog vänta ända till november innan du får se din plutt :) Men nu vet man i alla fall att man kan känna sig lite tryggare så långt in i graviditeten OM något mot all förmodan skulle hända. Det kändes som om personalen tyckte att Julie var "stor" för de var vana vid pyttesmå på 500 gram (vecka 25 och liknande).
Sanna: Tack! Vi tycker att hon är underbar. Kul att du gillar namnet! Kramar
Prinsessan: Hon är tuff! Läkarna var imponerade av henne, det kändes jättebra att höra när man själv var väldigt orolig. Kramar
Skicka en kommentar