Innan jag fick min Julie undrade jag när man började älska sitt barn. Skedde det i samma ögonblick som man höll barnet i sina armar eller måste det varsamt och sakteliga få växa fram?Förlåt om detta inlägg blir ett enda rosa fluff, men jag känner mig som en helt ny människa sedan jag fått Julie. Pånyttfödd. Min kärlek har fått en helt ny dimension och jag har fått ett utökat känsloregister som jag inte ens visste om att jag hade.
Och som svar på frågan: Jag älskade henne redan innan hon föddes. Och på ett abstraktare plan älskade jag henne redan innan hon blev till.
Om jag aldrig skulle ha fått barn skulle det inte ha varit som något jag aldrig fick, utan det skulle ha varit som något som tagits ifrån mig.
Tjocka kinder!
Världens stoltaste mamma!
12 kommentarer:
Jättefin text =) Unnar er allt gott =)
Shit. Jag måste nog sluta läsa din blogg. Det värker i min livmoder..... =)
Det låter helt underbart! Kan bara säga grattis en gång till.
Jättefina bilder, ni är så fina bägge två :)
Innan jag skriver något som kan misstolkas ska jag börja med att påpeka att skaffa barn eller inte är upp till var och en och jag tycker inte det är något fel om man inte vill ha barn.
Fast precis som du skriver känner jag själv. Jag blev som en ny människa av att bli mamma. Instämmer helt i slutstycket , Om jag aldrig skulle ha fått barn skulle det inte ha varit som något jag aldrig fick, utan det skulle ha varit som något som tagits ifrån mig. Jag hade verkligen inte velat vara utan barn och allt det ger.
Men som sagt det är bara mina känslor , alla ska göra som dom själva känner.
Åh så fint skrivet! Det låter som att du har en härlig tid!
Vad vackra ni är, bägge två! Och du har den där riktiga "mummy-glowen"!
Rosa fluff, indeed! Men jag tvivlar inte en sekund på att det jättemysigt med barn de där stunderna när dom e lugna, tysta, mätta och nybytta ;)
Ta det lugnt nu och sköt om er. Ingen stress!! Kram
Jag känner igen mig i det du skriver att man har fått ett nytt känsloregister - det känns fantastiskt och spännande! Och Julie är ju så fin och så söt med tjocka kinder! Kram
Ah jag lamnade ett meddelande har i gar men som aldrig visade sig av nagon anledning. Och nu har jag glomt vad jag skrev.. Men hur som helst sa skriver du sa bra och satter fingret precis pa hur det kanns nar man fatt barn! Fullstandigt overvaldigande och man tycker att det kanns som om man alltid vetat att just det barn man fick var det man vantat pa ...
Fina foton ocksa!!
Vilka fina bilder, du ser ut att vara en mkt stolt mamma med en massa kärlek hoppas att allt är bra med er båda ! har mannen din kommit till sverige nu?
Ta hand om dig så hörs vi kram!
Åh, ni är ju så fina och Julie är en toppensöt liten prinsessa!
Ida björkman: Tack detsamma!
Eva: Haha!
Nurseblog: Tack, livet är underbart just nu :)
Thérèse: Håller med, det är upp till var och en om man vill ha barn eller inte. Alla har rätt att välja sin egen väg.
Christel: Det har jag och jag försöker att ta vara på denna tid och förstå den lycka jag upplever.
Sara: Tack! Snart får du också uppleva denna lycka :)
Ann: Det är mysigt hela tiden, även om man förstås lider av konstant sömnbrist ;) Kram
Ingela: Vi går ju igenom samma sak! Tycker att det känns som om man äntligen kan njuta lite mer reservationslöst nu :) Kramar till er!
Millan: Tack :) Det är lustigt att man känner så, att det var just DET barnet och det är så självklart, så som det var tvunget att vara! Snart är det dags för dig igen :D
Sanna: Ja, han är här nu så vi får äntligen vara en liten familj :) Kramar!
DMH: Tack :) Ja, hon är verkligen vår lilla prinsessa!
Skicka en kommentar