24 augusti 2008

Chockterapi

I förrgår såg jag den största pappalångbenspindeln någonsin i min mammas kök. En sådan där med hiskligt långa ben och oproportioneligt fet kropp. En sådan där man bara ryser av vid blotta tanken. En sådan där som man drömmer mardrömmar om på nätterna. En sådan där som man bara inte tror existerar i Stockholm. En sån.

Nästa dag, dvs igår, står jag i godan ro framför badrumsspegeln och gör mig i ordning för natten. Plötsligt känner jag hur det killar lite på min hals och antar att det är mina lockar som kittlar mig när jag kastar en blick i spegeln. Där! På min hals! Världens största pappalångbenspindel tar stryptag med sina långa ben - och kära läsare, låt mig tillägga att jag har spindelfobi - varpå jag skriker och slänger ifrån mig spindeln som hamnar i badkaret. Det tog timmar att smälta incidenten och jag är fortfarande traumatiserad. Detta kommer att kräva år av terapi...

7 kommentarer:

Ingela sa...

Åhhh.....vad äckligt!!!!! Spindlar är bland det värsta jag vet!

Anne sa...

spindelspray, spindelspray, spindelspray.

Sara sa...

Urk, förstår precis vad du menar. Jag har samma kassa relation med spindlar och en del andra kryp som du...

Thérèse sa...

Jag förstår dig precis. Just pappalångbenspindlar har jag riktigt ordentligt mycket fobi för men det har blivit bättre , dock inte så bra att jag skulle kunna ha dom på halsen. Hela jag ryser vid tanken

Det Mörka Hotet sa...

Du, jag lider också av spindelfobi och tror mig veta hur jobbigt du har det!

Kan dock trösta dig med att mina döttrar alltid hjälpt mig med att ta ut diverse blodtörstiga spindlar från badrum...alltid en tröst för dig när Julie blivit något större. :-)

Sara sa...

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Oh, jag skulle inte komma över det i första taget heller. Monsterinsekter, fy!

Lisa Christensen sa...

Ingela: Samma här!

Anne: Jaså, finns det sånt. Det kanske man skulle ta med sig till Seychellerna där spindlarna lär vara 100 gånger värre än pappalångben!

Sara: Kryp med långa ben är alltid obehagliga... Brr!

Thérèse: Det var verkligen mardrömmen som blev sann! Usch, säger jag bara.

DMH: Då är det bara att vänta och hoppas på att Julie blir en tuffing som kan rädda mig! J var inte mycket att hänga i julgranen när vi hade monsterspindeln i London.

Sara: Nej, det här kommer man att få bearbeta i många år.