Den här ljuvliga lilla varelsen är - tillsammans med sin söta, tvåårstrotsiga syster - orsaken till bloggtorkan. Men jag lovade ju och ni väntade ju... Ni väntade så tålmodigt medan jag väntade på Emil och då måste jag skriva, återvända.
Jag vet inte om någon, någonstans, fortfarande väntar på bloggen, jag vet bara att jag själv befinner mig i blogglimbo och jag har varken velat dödsförklara bloggen eller återuppliva den. Jag har inte vetat om jag ska säga "Hej igen!" eller ett avslutande "Hejdå".
Och därför, av obeslutsamhet, har jag knappt vågat gå in på sidan, men jag gjorde det för några dagar sedan och läste mig tillbaka i tiden lite. Det kändes som att gå på museum.
Men jag borde ju skriva något i alla fall. Om någon läser vet jag inte, men låt mig skriva en kort resumé av den tid som flytt sedan senaste inlägget.
Våren har varit intensiv, så intensiv som den kan vara med två barn under två år. Och samtidigt försöker vi flytta (inom Stockholm, inget exalterade). Jag längtar efter ro och stillhet, efter att bli bofast. Jag längtar efter att inreda en barnkammare. Jag längtar efter ett hem. Upprepningar, det känns som upprepningar. Jag är trött på uppbrotten och förändringarna. Det har blivit en rutin i mitt liv. Jag är trött på att leva så, på att skriva om det.
Så vad har hänt sedan sist?`
Emil har blivit fyra och en halv månad, har fullt upp med att bita på allt och prata bebisspråk. Han har också blivit Emil rent officiellt (döpt på ett slott så som det anstår en liten prins) och har gått på café, åkt tunnelbana. Hans liv är tämligen odramatiskt i jämförelse med Julie som redan hade hunnit flytta till Seychellerna vid samma ålder.
Och Julie har blivit en stor flicka som säger treordsmeningar och blandar svenska och danska och har ögon som börjat skifta till blågrönt. Hon avgudar sin lillebror, passar upp på honom med leksaker, pussar och kramar.
Och jag då? Vad har jag gjort för spännande sedan vi bloggades vid sist? Jo, jag roar mig med kulturnöjen som att titta på Madicken och Råttatouille hundra gånger om för filmvetenskapliga djupanalyser (den sistnämnda har jag sett i både svensk och engelsk version för att jämföra översättningarna). Jag läser dansk litteratur (i fri direktöversättning av mig till svenska) om en kanin som tappat bort sin mamma. Jag studsar på studsmattor och gungar på gungor i parker och sedan stupar jag i säng vid 21.30 - senast. Ja, det är mitt liv. Ungefär så.
Och känslomässigt är det komplicerat som vanligt, men mestadels lyckligt.
13 kommentarer:
Underbart söta barn, och en fin mamma!!
Vad kul att få en liten uppdatering om ert liv! Det har varit tomt och tyst här ett tag, jag var van vid att läsa dina fina inlägg, från London, Seychellerna och Stockholm. Är glad att du ändå skriver inlägg då och då, det är kul att läsa!
Och måste bara säga att ni är så otroligt vackra alla tre!
ja visst vi läser och väntar!! vi vill ju veta hur det gar med dig och din familj. skönt att höra att ni mar bra!
Kati
Finns självklart kvar ;) har ju dig på blogglistan pch ser då du känner för att uppdatera ;)
vilka underbara bilder och du är lika fantastiskt vacker som alltid liksom dina barn.
Ta hand om dig nu
kramisar
Jättefina bilder och jättefina barn. Klart att vi finns kvar. :)
Jag tittar också in här då och då, och blir så glad av era fina bilder!
Hoppas ni får en riktigt fin sommar alla fyra!
KRAM
Hej Lisa. Jo du kan tro vi har ventet på en opdatering af bloggen, men nu kom den så. Fine billeder af dig og børnene, ikke mindst ligheden mellem jomfru Maria m. jesusbarnet og dig med Emil.
Knus
StrandMamman: Oh, tack!
Marie: Blir verkligen så glad att läsa, trodde inte att någon mindes min blogg längre...
DieAtze: Wow, tänk att ni är kvar! Jättekul!
Sanna: Ja, just det, så bra! Hoppas allt är bra med dig och din familj! Kram
Lotta: Tack så mycket!
Lina: Och glad sommar tillbaka! Kram
Farmor: Kul att du såg den där Madonna-kopplingen, visste inte att det var det som fotografen hade i åtanke när hon tog bilden. Det var ren slump att jag satt just där...
Knus
Jag är också kvar, och vet precis vad du pratar om när du säger att det är intensivt med två barn under två år... Ligger ju ett par månader efter dig och håller fortfarande på att vänja mig vid att ha två stycken - härligt men jobbigt! Kul att du uppdaterade oss lite och lycka till med ev flytt!
Klart jag kikar in då och då, Madonna-kopplingen var det första som slog mig när jag såg bilden:-)
Jag har själv blivit lite dålig att skriva den sista tiden, men jag hoppas att det blir lite bättre när det lugnar ner sig lite.
Hej Lisa,
Kul att du bloggar lite då och då iallafall. Alltid kul att läsa se dina fina bilder, Julie och Emil är SÅÅÅÅ söta!
Ha en bra sommar!
Kram, Emma
Vilka guldklimpar ni har, sååå söta. Skoj att du är tillbaka med bloggen, hoppas du hinner med något inlägg då och då i ditt hektiska småbarnsliv.
Så underbart med lite inlägg här igen:) Kikar fortfarande in och hoppas....och den här gången var det vinst:)
Hoppas ni njuter nere i dk och hör av er när ni är hemma igen....vore jättetrevligt om hela familjen ville komma till leialand och hälsa på:)
Kramar i massor
Skicka en kommentar