29 januari 2010

BB

Jag vill memorera allt, också den fysiska smärtan. Men mest av allt vill jag minnas den där lyckan när allt är nytt och ovant. Jag vill alltid minnas den magiska känslan som rymdes i rum nummer 25 på BB. Vi fikade på torrt bröd, menlös ost och te och det var helt underbart. Rummet var lite kallt och J fick en tunn filt, snälla barnmorskor kom med smärtstillande piller och sjukhusmat och vi hade knappt sovit. Jag var stapplig och oglamorös och barnmorskan på specialist-MVC kunde inte ens känna igen mig i mitt sjukhusnattlinne när jag gick de oändliga fem metrarna till toaletten för att ta en dusch.
.
Vi hade fått en bebis! En som vi fick ta med oss till vårt rum på en gång, en som vi kunde hålla i utan att fråga om lov, en som vi inte visste vad han hade i puls och saturation. Nu hade vi också en "jättebebis" i plastlåda att köra runt med.
.
Samtidigt. Det var magiskt när Julie föddes också. Trots oro, trots övervakning, trots tio veckor för tidigt. Vi hade vår värld på avdelning 21 och inget kunde ta ifrån oss lyckan över Julie! Men det är skönt att denna gång kunna känna lycka utan att reservera sig.
.

På väg hem!

5 kommentarer:

barajagjohanna sa...

Vad roligt att det gick bra den här gången! Vilken revansch! Och vad fin han är. Hoppas ni mår bra, allihopa.

Haydee sa...

Jag är så glad för din skull! :)

Lisa Christensen sa...

Tack! :) Det är en sådan lättnad!

Lisa sa...

Vad underbart. Är sa glad för er skull. Hoppas vi far uppleva samma lycka en dag.

Är glad att du är tillbaks!

Kram fran Lisa

Lisa Christensen sa...

Lisa, det hoppas jag verkligen av hela mitt hjärta att ni får uppleva!!
Många kramar