Tillfälligt avbrott i ensammamammalivet

J är här, så får man äntligen pröva på vårt lilla familjeliv. I alla fall ett tag. Jag njuter av min efterlängtade semester från singelmammalivet!

Jag har varit ensamstående mamma i ett par veckor nu. Men jag har fått göra denna erfarenhet med säkerhetslinor, med tidsbegränsning till skillnad från många andra mammor och på ett sätt är jag tacksam över att ha fått erfara hur hårt det kan vara. För andra. För mig. Att jag klarade av det. Och framförallt - att det snart är över.

Lite rosa fluff...

Innan jag fick min Julie undrade jag när man började älska sitt barn. Skedde det i samma ögonblick som man höll barnet i sina armar eller måste det varsamt och sakteliga få växa fram?

Förlåt om detta inlägg blir ett enda rosa fluff, men jag känner mig som en helt ny människa sedan jag fått Julie. Pånyttfödd. Min kärlek har fått en helt ny dimension och jag har fått ett utökat känsloregister som jag inte ens visste om att jag hade.

Och som svar på frågan: Jag älskade henne redan innan hon föddes. Och på ett abstraktare plan älskade jag henne redan innan hon blev till.

Om jag aldrig skulle ha fått barn skulle det inte ha varit som något jag aldrig fick, utan det skulle ha varit som något som tagits ifrån mig.

Tjocka kinder!

Världens stoltaste mamma!

Äntligen hemma!

Och om knappt tolv timmar kommer J...

Chockterapi

I förrgår såg jag den största pappalångbenspindeln någonsin i min mammas kök. En sådan där med hiskligt långa ben och oproportioneligt fet kropp. En sådan där man bara ryser av vid blotta tanken. En sådan där som man drömmer mardrömmar om på nätterna. En sådan där som man bara inte tror existerar i Stockholm. En sån.

Nästa dag, dvs igår, står jag i godan ro framför badrumsspegeln och gör mig i ordning för natten. Plötsligt känner jag hur det killar lite på min hals och antar att det är mina lockar som kittlar mig när jag kastar en blick i spegeln. Där! På min hals! Världens största pappalångbenspindel tar stryptag med sina långa ben - och kära läsare, låt mig tillägga att jag har spindelfobi - varpå jag skriker och slänger ifrån mig spindeln som hamnar i badkaret. Det tog timmar att smälta incidenten och jag är fortfarande traumatiserad. Detta kommer att kräva år av terapi...

På promenad

Det känns som om man hysteriskt måste njuta av den sista svenska sommarresten innan det blir gula löv, svamp, gummistövlar och hundpromenader i regn. Skyndade mig ut för att ge Julie lite frisk luft och äta glass innan solen gick i moln...

Evakuerad

Grannen under mig renoverar och idag luktade hela min lägenhet av stark målarfärg. Eftersom min lilla dotter inte får utsättas för något hemskt fick jag förstås panik när jag fått reda på att färgen var extremt giftig och mannen i färghandeln rådde oss att fly fältet.

Efter att ha bjudit på föreställningen "Neurotisk mor" och gråtit inför min nyinflyttade granne och taxichauffören sitter jag nu i min mammas lägenhet och försöker återfå mitt lugn.

Varför kan mitt liv inte bara få vara?

Men...

...jag som hade tänkt dricka pepparmyntste, vara mystisk och ägna mig åt astrologiska uträkningar, läsa förrförrförrgårdagens tidning, skriva klart mitt projekt, äta, duscha, borsta håret, träffa vänner, gå promenader, se SATC-filmen, tänka, sova...

Det är då jag inser - jag har blivit mamma.

Och mitt liv har aldrig varit mer fantastiskt!

En natt med Julie

Ni får ursäkta (mitt liv är inte intressantare än så här just nu), men så här ser nätterna ut nuförtiden (så vet ni som inte har barn än vad ni har att vänta, hehe):

21.45 Börjar amma Julie, ordnar sedan med nappflaskor* inför den kommande natten, stoppar om Julie och äter sedan lite själv.

23.30 Kommer i säng.

00.30 Väcks av Julie. Går upp, byter blöja, tar fram nappflaska och lägger den i varmt vattenbad.

00.50 Ammar i 10 minuter, sedan somnar Julie. Ger nappflaska fram till 01.40, går oerhört trögt eftersom Julie är så trött och halvsover sig igenom nappningen. Sedan kräks Julie. Hon får ligga på mage mot mitt bröst och smälta maten i en kvart, sedan är det dags att byta blöjor igen och även outfiten som är blöt av kräks.

02.10 Lägger Julie.

04.30 Julie vaknar och knorrar. Byter på henne, hon kissar så klart så snart jag tagit av henne blöjan... Tar fram nappflaska.

04.45 Börjar amma, Julie somnar efter en kvart. Försöker tio minuter till, men det går ej att amma en sovande bebis. Börjar ge på nappflaska och till slut börjar hon suga ivrigare.

05.30 Matningen klar. Julie krumbuktar sig som vanligt, rapar, vilar på mig ett par minuter.

05.40 Lägger Julie. Brak i blöjan.........

05.50 Försöker lägga mig. Julie är piggelin och jag försöker hypnotisera henne till sömns, men hon ligger bara och tittar med stora ögon. Jag somnar av ren utmattning.

07.45 Jag vaknar till. Julie ligger fortfarande och tittar med stora ögon. Julie tajmar in så att hon återigen kissar så snart jag tagit av bljöan. Hennes kläder blir helt blöta, byter body, sätter på ny blöja och börjar amma kl. 08.00.

En ny dag har börjat!

*Eftersom Julie är så liten ammar hon dåligt på nätterna eftersom hon är trött och jag kompletterar då amningen med min utpumpade mjölk på nappflaska vilket är lättare för henne att få i sig.

Älsklingen

Här är lite mer nytagna bilder av min lilla Julie.

Man har sedan länge fått ögonkontakt.

En sömnig Julie använder mormor som kudde

Tittut!

Här är min lilla prinsessa! Detta är en minnesbild från tiden på sjukhuset då hon fortfarande hade sond.

20 dagar gammal. Liten men tuff!

Julie har klarat sig fantastiskt bra trots att hon föddes så mycket för tidigt. Hon kunde andas själv på en gång och behövde egentligen bara hjälp med att hålla värmen.

Nu är vi hemma och hon skulle fortfarande inte ha varit född och hon är fortfarande pytteliten (även om hon snart har dubblerat sin vikt), men det känns som det normala.

Allt har varit ett ständigt nu, jag har inte alls hunnit dokumentera, men jag antar att jag får tid till att summera alla händelser när saker och ting har fallit till ro.

Tillbaka

Ok, kära läsare, jag är tillbaka i bloggosfären! Efter en lång sjukhusvistelse är vi nu hemma sedan en tid och efter mycket om och men har jag även fått Internet.

Återkommer snart med nya inlägg!