En ny värld

Mitt liv är inte indelat i dagar och nätter utan i tretimmarspass. Världen utanför existerar inte, men jag ser att det är sol utanför fönstret och jag kan föreställa mig sommarvärmen, även om den och solen är totalt oviktiga just nu. Jag har ingen aning om vilken dag i veckan det är och jag följer inte med i nyheterna. Jag ger mitt barn mat, gläder mig åt att hon har gått upp 46 gram sedan igår. Ja, som ni förstår lever jag i en annan värld och har inte mycket intressant att skriva och om jag överhuvudtaget ska skriva något är det omöjligt att skriva om sådant som inte har med henne att göra.

Jag tror inte att jag riktigt hinner uppfatta vad som egentligen sker, jag tror att jag kommer att vakna upp om ett par månader och inse vad jag har varit med om. Det finns ingen tid för analyser av livet, ingen tid att betrakta utifrån. Allt bara är.

Hela mitt liv kretsar kring henne, jag existerar enbart för henne. Inget annat i världen existerar för mig. Det är som en förälskelse. En förälskelse som gör en sömnlös och lycklig. Det känns som om jag aldrig mer kan bli riktigt, riktigt olycklig – inte så länge hon har det bra.