12 mars 2012

Vår och nya känslor



Stockholm håller på att gå över i underbar vår. Igår tog vi barnen och promenerade till Humlegården som översvämmades av soltörstande föräldrar och barn. Just sådana här dagar älskar jag Sverige, samtidigt som jag längtar bort ännu mer. Solen påminner mig om något ännu varmare.

Vi har snart varit på en plats i sträck i tre år och både J och jag börjar längta efter att sträcka på benen, klä på oss våra sjumilastövlar och sätta ner foten någon annanstans. Men var? Och hur? Och är det ens möjligt? Vi inser båda att vi inte längre kan prova på olika liv. Det kommer nog aldrig att bli ett år i Hong Kong, två år i Schweiz och tre år i Marocko. Det måste bli på livstid och vi vet inte om vi redan har fått en livstidsdom här i Sverige eller om det fortfarande finns tid för att bryta upp. Fast för gott i så fall. Inget mer fram och tillbaka.

Vi trivs i Sverige, börjar känna oss etablerade, vana, trygga, lyckliga. Vågar man satsa det? Men är det här allt? Är det det mesta vi förmår av livet eller finns det mer?

Vi drömmer om att sitta med ett glas vin på en veranda om kvällarna och inte frysa. Vi drömmer om att kunna vara ute i sommarkläder nästan året om. Vi drömmer om andra vanor.

Förut när jag gav mig ut hade jag så lite att förlora, nu har vi ett helt liv här, ett helt lyckligt liv. Kan det funka lika bra någon annanstans eller bättre? Eller sämre? Vi kom hit till Sverige för tre år, minst. Dessa tre år har snart gått och vår framtid beror delvis på vad dessa tre år kommer att leda till - här eller någon annanstans.

5 kommentarer:

The White List sa...

Your blog is amazing!!!! You are brilliant! Fantastic post! Have a brill day!

www.the-white-list.co.uk

Sandra sa...

De där livsfrågorna. Blir vi klara med dem någon gång? Det kanske hör till. Att längta. Undra. Fast samtidigt stå kvar. Vad händer om vi blir "nöjda" ? Kanske upphör livet att vara så där fantastiskt intressant då. Vem vet. Vem vet.

maja...Style & Life by Leia sa...

Dom där "stora" frågorna som man kanske aldrig kan få svar på...inte alla iaf. Hur ska man någonsin kunna veta hur något kunnat bli om man inte....eller om man bara hade...

Mina livsfunderingar är helt andra just nu men i slutänden så handlar det fortfarande om: är det så här livet ser ut?

Hoppas att vi kan ses snart...nu börjar det iaf skymta en vår i horisonten:)

många kramar

Lisa sa...

Sandra, jag älskar att längta, kommer alltid att längta. Vi funderar fortfarande. Att stanna eller inte stanna... Inte lätt beslut för vi trivs i Stockholm.

Maja, ses gärna nu när det börjar bli varmare. Din stad eller min? Kram

Emmama sa...

Jag har samma funderingar och jag tänker nog att man kan röra på sig då och då, att det kan vara helt ok med barn. Men att bryta upp är svårt så kanske ändå inte...? :)