Folk går i kortärmat. Jag har slängt av mig min enorma pytonormslånga halsduk. Våren har kommit till London. Staden tycks lite mer inbjudande. Det är upp emot 18 grader varmt och solen gassar. Jätteskönt!
Jag minns förra gången jag bodde här och brukade strosa ner till Bishops Park i Fulham och ligga i gräset och läsa. Jag saknar för övrigt mitt skrivande. Jag saknar alla onödiga krumelurer. Mitt liv är så realistiskt, så verkligt. Jag saknar mina drömmerier. Det finns inte tid för drömmerier nu för tiden. Jag skulle helst vilja sitta ute i trädgården med min bärbara dator och skriva.
Jag var ute i skogen och gungade i repgungorna som hänger i de stora träden igår. Men som alltid i London tränger trafikens ljud igenom och beblandar sig med fågelkvitter.
Den senaste tiden har vi tittat på lägenheter. Men det är alltid något som inte är bra. De flesta lägenheter har heltäckningsmattor och sovrummen är ofta inte mycket större än garderober. Riktigt kök finns nästan aldrig utan det är frågan om kokvrå. Det står ofta "stunning two bedroom" och så kommer man in i en dammig lägenhet med fuktskador. Och den underbara trädgården liknar närmast en klaustrofobisk rastgård med staket som liknar fängelsemurar. Och allt detta till priset av fem miljoner. Ibland har de till och med heltäckningsmattor inne på toaletten. Men man lär sig att se på allt med engelska ögon och man blir fartblind vad det gäller priser. "Åh, vilket stort master bedroom!" utbrister man när man går in i ett rum där det faktiskt finns plats att gå runt om sängen. Och finns det trägolv talar vi om exklusiva grejer.
Vi sonderar mest terrängen i området där vi bor eftersom vi trivs så bra här. (Jag har lagt Hampstead Garden Suburbs på is. Tror mest det var frågan om romantiska drömmerier. Det är ju hundra mil till närmsta affär och jag vågar inte köra bil i London!) "Vår" förort lär vara ett område för konstnärer och bohemer, men eftersom vi är så asociala och bara arbetar eller umgås med varandra har vi tyvärr inte hunnit utforska området till fullo. Hoppas att ett eget hem kan göra en inspirerad till att rota sig lite och umgås mer med urinvånarna. Det finns säkert en massa spännande saker som bara ligger och väntar på att bli upptäckta!
Jag minns förra gången jag bodde här och brukade strosa ner till Bishops Park i Fulham och ligga i gräset och läsa. Jag saknar för övrigt mitt skrivande. Jag saknar alla onödiga krumelurer. Mitt liv är så realistiskt, så verkligt. Jag saknar mina drömmerier. Det finns inte tid för drömmerier nu för tiden. Jag skulle helst vilja sitta ute i trädgården med min bärbara dator och skriva.
Jag var ute i skogen och gungade i repgungorna som hänger i de stora träden igår. Men som alltid i London tränger trafikens ljud igenom och beblandar sig med fågelkvitter.
Den senaste tiden har vi tittat på lägenheter. Men det är alltid något som inte är bra. De flesta lägenheter har heltäckningsmattor och sovrummen är ofta inte mycket större än garderober. Riktigt kök finns nästan aldrig utan det är frågan om kokvrå. Det står ofta "stunning two bedroom" och så kommer man in i en dammig lägenhet med fuktskador. Och den underbara trädgården liknar närmast en klaustrofobisk rastgård med staket som liknar fängelsemurar. Och allt detta till priset av fem miljoner. Ibland har de till och med heltäckningsmattor inne på toaletten. Men man lär sig att se på allt med engelska ögon och man blir fartblind vad det gäller priser. "Åh, vilket stort master bedroom!" utbrister man när man går in i ett rum där det faktiskt finns plats att gå runt om sängen. Och finns det trägolv talar vi om exklusiva grejer.
Vi sonderar mest terrängen i området där vi bor eftersom vi trivs så bra här. (Jag har lagt Hampstead Garden Suburbs på is. Tror mest det var frågan om romantiska drömmerier. Det är ju hundra mil till närmsta affär och jag vågar inte köra bil i London!) "Vår" förort lär vara ett område för konstnärer och bohemer, men eftersom vi är så asociala och bara arbetar eller umgås med varandra har vi tyvärr inte hunnit utforska området till fullo. Hoppas att ett eget hem kan göra en inspirerad till att rota sig lite och umgås mer med urinvånarna. Det finns säkert en massa spännande saker som bara ligger och väntar på att bli upptäckta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar