Första
London 2007. Det var december, vi var i Tesco och handlade inför en julfest. Plötsligt gungade marken under fötterna då jag gick mellan hyllorna. Det var då första misstanken kom.
Men några dagar senare började jag blöda. Vår vänner skulle komma om några timmar och festen skulle börja. Fan, inte den här gången heller alltså.
Det var några timmar till fest så jag skulle dricka bort mina sorger. Men först, ett test, för säkerhets skull bara. Så att jag skulle kunna dricka allt vin i världen.
Men plusset framträdde tydligt och omedelbart. Positivt. J grät och jag klädde om till fest. Sedan smusslade jag med alkoholfritt och var perplex hela kvällen och kunde inte riktigt fatta om jag vågade vara lycklig än.
Den 22 juni 2008 föddes älskade Julie!
Andra
Det var Danmark våren 2009. Vi hade just kommit från Seychellerna och jag satt plötsligt i kalla Skandinavien och åt en fet, dansk pölse. Vi var uppe på Danmarks högsta berg och beundrade utsikten. Sedan på väg ner från Himmelbjerget tänkte jag att det var den äckligaste korv jag ätit och sen kräktes jag upp den.
Första aningen.
Men äsch, det var ju omöjligt! Fast ändå smet jag och J in i en livsmedelsaffär i någon dansk småstad och köpte ett test.
Som var positivt.
Den 22 januari 2010 föddes älskade Emil!
Och nu, kära läsare, vill jag att ni sätter er ner. Ta ett djupt andetag, såja, lugn och fin... för nu kommer bomben!
Och nu, kära läsare, vill jag att ni sätter er ner. Ta ett djupt andetag, såja, lugn och fin... för nu kommer bomben!
Tredje
Jag stod och stekte köttbullar åt Julie och sa: "Mmm, det verkar faktiskt gott med köttbullar!" (Jag avskyr köttbullar.)
J (halvt på skämt): "Är du gravid?"
Första aningen.
Sedan några dagar senare köpte jag ett test bara för att få det bekräftat. Att det inte var något alltså. Ute på Karlavägen ringde jag J på mobilen. "Jag är gravid."
Så om allt går som vi hoppas dyker den tredje musketören upp omkring den 10 augusti.
Hallå...! Är ni kvar..? Har ni svimmat? Jo, jag vet - tre barn på tre år. Jo, det blir kanske lite hektiskt. Jo, men jag vet, vi är inte sansade... Nej, det är inte synd om oss och ja, vi är galna!
Så om allt går som vi hoppas dyker den tredje musketören upp omkring den 10 augusti.
Hallå...! Är ni kvar..? Har ni svimmat? Jo, jag vet - tre barn på tre år. Jo, det blir kanske lite hektiskt. Jo, men jag vet, vi är inte sansade... Nej, det är inte synd om oss och ja, vi är galna!
