Det där med matprogram är ju något som blivit populärt över hela världen. Här i Storbritannien är den mest kända kocken kanske den nakne kocken. Men nyligen såg vi ett program med en annan kock - Heston Blumenthal. Eller han är egentligen inte kock. Men han har en restaurang som heter The Fat Duck och ett matlagningsprogram. Men det är inte frågan om vilken matlagning som helst. Det handlar om matlagning på kemisk nivå. Istället för att som vanliga kockar smaka av maten för att avgöra vad som är gott analyserar han vad den innehåller, vilka aromer den har och får resultat som att ost och choklad har många gemensamma kemiska nämnare och kommer då fram till att gorgonzola och choklad går bra ihop. Han försöker finna de perfekta smakerna och kombinationerna på laboratorisk väg. Lite anal-retentivt kan det kanske tyckas, men hans restaurang har tre michelinstjärnor.
Inpirationen har Blumenthal fått från en världsberömd spansk restaurang som heter El Bulli och som också har tre michelinstjärnor. Det är ett mycket avantgardiskt kök och man måste boka bord minst ett år i förväg, men så får man också en 24-rättersmeny med spektakulär, nyskapande mat. De har bara öppet sex månader om året och byter konstant ut menyn. Vad sägs om lite salt glass eller pulveriserad gåslever?
Blumenthal lagar något mindre sensationell mat, nämligen fish and chips i det program jag ser. Men det ska bli den ultimata fish and chipsen. Förstås. Med sitt kemiska närmande av maten undersöker han fisksorter, vattenhalten i potatisar (för att få fram de bästa pommes friten) och i sin jakt på den perfekta, superkrispiga paneringen analyserar han krasförmågan i ett laboratorium. Han fördjupar sig också i den japanska tempurakonsten. Efter mycket undersökande får han fram det perfekta receptet med öl och som en sista anhalt kolsyrar han smeten innan fisken doppas däri och sänks ner i den kokande oljan - allt för att få fram så mycket bubblor som möjligt. Resultatet blir en gyllene, superkrispig fisk som liknar en månkrater.
Vad hände med gammal hederlig kokkonst egentligen?
Inpirationen har Blumenthal fått från en världsberömd spansk restaurang som heter El Bulli och som också har tre michelinstjärnor. Det är ett mycket avantgardiskt kök och man måste boka bord minst ett år i förväg, men så får man också en 24-rättersmeny med spektakulär, nyskapande mat. De har bara öppet sex månader om året och byter konstant ut menyn. Vad sägs om lite salt glass eller pulveriserad gåslever?
Blumenthal lagar något mindre sensationell mat, nämligen fish and chips i det program jag ser. Men det ska bli den ultimata fish and chipsen. Förstås. Med sitt kemiska närmande av maten undersöker han fisksorter, vattenhalten i potatisar (för att få fram de bästa pommes friten) och i sin jakt på den perfekta, superkrispiga paneringen analyserar han krasförmågan i ett laboratorium. Han fördjupar sig också i den japanska tempurakonsten. Efter mycket undersökande får han fram det perfekta receptet med öl och som en sista anhalt kolsyrar han smeten innan fisken doppas däri och sänks ner i den kokande oljan - allt för att få fram så mycket bubblor som möjligt. Resultatet blir en gyllene, superkrispig fisk som liknar en månkrater.
Vad hände med gammal hederlig kokkonst egentligen?
2 kommentarer:
Men nog låter det intressant, alltid. Hoppas det programmet kommer hit, jag skulle nog kika ibland i alla fall :)
Ja, det var rätt kul att se. Helt annorlunda! Det kommer säkert till Sverige som allt annat...
Skicka en kommentar