Här vill jag bo!

''Just to glimpse the black, mysterious river at Domme from the beautiful bluff is something to be grateful for all one's life.'' Henry Miller. Dessa ord förde oss till Domme.

Vi hade kört genom Lot, ett område känt för sin skönhet, men det var först när vi började komma upp mot Dordognetrakter som det verkligen började brännas. För egentligen har ju denna resa inte bara varit en semesterresa för oss utan det har också varit jakten på ett hem. Var kan vi bo? Vad kan bli hemma? Var kan vi slå ner våra rötter och skapa oss vår egen oas?

Redan när vi körde på väger uppför berget kändes det speciellt. Husen hade ändrat karaktär och blivit solvarmt sandfärgade och det var skogsbeklädda kullar och Dordagnefloden som slingrade sig.

Så kom vi fram till Domme. En medeltida "bastide village" med utsikt över floden och dalen. Det var fullt med människor, en karusell snurrade runt på utsiktplatsen och här kunde jag bo! Det var turister i byns mitt, men inte i hela området, utan det fanns gator och gränder som var hemliga, inte för alla. Jakob och jag promenerade lyriskt på gatorna. Tänka att bo i det där huset! Eller det! Allt var vackert. Det fanns inte en endaste ful fläck på verklighetens bild. Husen var välskötta och vinrankor och blommer klättrade på fasaderna. Det var nog så nära drömmen man kan komma. Om ni vill läsa mer om Domme finns en artikel här.

Utsikten från Domme var fantastisk, också då det var mulet