Anaïs Nin

Efter Lot och Dordogne sov vi i våra sovsäckar i bilen på någon bensinmack någonstans norr om Orléans. Först klockan tre nästa dag skulle färjan från Calais avgå. Vi kunde hinna med det där andra också. Vi skulle ändå förbi Paris. Vi hade ändå en massa timmar över och vi vaknade ändå före solen gick upp och drack kaffe från automaten inne på macken. Och vi hade tillplattade pain au chocolat i bilen. Så vi ställde i satellitnavigationen på Louveciennes och körde.

Jag har länge velat åka till Louveciennes. Jag har faktiskt varit nära. I St Cloud för att beundra utsikten 2002. I Paris på varierade gator 2003. Denna dag skulle jag till Louveciennes 1931 där författarinnen Anaïs Nin bodde.

Det var tidig morgon när vi kom till Louvecienne. Staden var alldeles tyst och morgonblå. Inte en människa på gatorna, jo en, där på torget, med grönsakslådorna.

"Vet ni var Anaïs Nin bodde?"
"Ingen aning, men berätta gärna om du hittar huset", skrattade grönsakshandlaren.

Utan address, hur skulle jag kunna hitta hennes hem? Jakob och jag gick runt lite på måfå. Det var en vacker liten stad utanför Paris. Fortfarande intakt.

Byn Louvecienne en tidig morgon

"Louveciennes påminner om den by där Madame Bovary levde och dog. Den är gammal, orörd och oförändrad av det moderna livet. Den är byggd på en kulle med utsikt över Seine. Klara nätter kan man se Paris." Så börjar Anaïs Nins dagbok 1931-1934.

Anaïs Nin strävade efter att bli en berömd författarinna, men det hon blev känd för var sina legendariska dagböcker (över 15.000 maskinskrivna sidor). Hon umgicks i litterära kretsar i Paris under 30-talet. 1931 mötte hon Henry Miller vilket ledde till stora omvälvningar i hennes inre liv.

Jakob och jag fortsatte bort mot stationen och på väg tillbaka mot det lilla centrumet, redo att ge upp. Men plötsligt stod vi utanför hennes dörr.

Man kan inte komma in i huset som har nya ägare

Huset hon bodde i beskrivs med värme. Hon ägnade många omsorger åt att göra det till hemma:

"Jag hade en känsla av att jag gjorde förberedelser för kärleken som skulle komma. Som när man spänner upp baldakiner, rullar ut ceremoniella mattor, som om jag först måste skapa en underbar värld att hysa den i, att ta emot denna hedersgäst i på ett värdigt sätt."

Detta är scenen för litterära middagar, otrohet och dagboksskriverier. Hon pendlar mellan sin trygga tillvaro i det välbärgade hemmet i Louveciennes och det fattiga, dekadenta livet med Henry i Paris.

Stationen i väntan på Paris.

"Man kan höra hur det lilla tåget från och till Paris visslar. Det ser ålderdomligt ut, som om det fortfarande var på väg med personer ur romaner av Proust som skulle ut och äta middag på landet."

Riktigt så gamla är inte tågen som passerar Louveciennes idag. Om Anaïs hade levt idag hade hon säkert varit en framgångsrik bloggare. Hennes dagböcker, hennes bekännelser kan på sitt sätt tyckas vara lite av en föregångare till bloggen.

"We write to taste life twice, in the moment and in retrospection." Anais Nin

Slottet inte långt från Anaïs hem