Jag som hade trott att jag skulle bli en sån där trendig mamma i London, en sån där med solbrillor, trenchcoat och barnet på höften. Så blir det alltså inte. Jag blir inte ens en lattemamma i Stockholm. Eller jo, i nån månad eller så, men jag vet inte hur flärdfull jag kommer att vara då.
Här i UK kallas lattemammor för yummy mummies. Men ofta handlar det då om någon kändismamma. "Yummy" får mig annars att tänka på ett bakverk, något fluffigt och bulligt som muffins, men i det här sammanhanget är det naturligtvis inte frågan om något bulligt, utan snarare om trådsmala mammor som bara väger "7 stones". Jag vet inte hur mycket det avspeglar verkligheten för i affärerna är det svårt att få tag på något mindre än storlek 10 och de flesta är i 14-16. Hittar man en 8:a är det förmodligen på H&M och när det gäller märkeskläder har jag bara hittat storlek 6 hos Karen Millen. Så var handlar de? Jag antar att de inte handlar. De får förstås specialdesignade kläder från D&G, Gucci eller något i den stilen.
Jag har haft stora problem med att hitta kläder sedan jag flyttade till London även om jag vet att detta är det påstådda shoppingparadiset. Jag vet också att jag kanske inte borde kalla det ett problem eftersom det är ett problem som många gärna vill ha (och ett verkligt problem om det går över styr...). Men jag vet inte hur många nervsammanbrott jag har haft i omklädningsrum runt om i London, hur många gånger jag kommit hem slokörad utan byte.
Men för inte så länge sedan var jag ute och shoppade - och va?! helt plötsligt kan jag ha deras storlekar (även om jag indignerat fnös att de måste vara felmärkta)...
Ooops! Jag har visst blivit mer yummy - dvs mer lik en muffin.
Här i UK kallas lattemammor för yummy mummies. Men ofta handlar det då om någon kändismamma. "Yummy" får mig annars att tänka på ett bakverk, något fluffigt och bulligt som muffins, men i det här sammanhanget är det naturligtvis inte frågan om något bulligt, utan snarare om trådsmala mammor som bara väger "7 stones". Jag vet inte hur mycket det avspeglar verkligheten för i affärerna är det svårt att få tag på något mindre än storlek 10 och de flesta är i 14-16. Hittar man en 8:a är det förmodligen på H&M och när det gäller märkeskläder har jag bara hittat storlek 6 hos Karen Millen. Så var handlar de? Jag antar att de inte handlar. De får förstås specialdesignade kläder från D&G, Gucci eller något i den stilen.
Jag har haft stora problem med att hitta kläder sedan jag flyttade till London även om jag vet att detta är det påstådda shoppingparadiset. Jag vet också att jag kanske inte borde kalla det ett problem eftersom det är ett problem som många gärna vill ha (och ett verkligt problem om det går över styr...). Men jag vet inte hur många nervsammanbrott jag har haft i omklädningsrum runt om i London, hur många gånger jag kommit hem slokörad utan byte.
Men för inte så länge sedan var jag ute och shoppade - och va?! helt plötsligt kan jag ha deras storlekar (även om jag indignerat fnös att de måste vara felmärkta)...
Ooops! Jag har visst blivit mer yummy - dvs mer lik en muffin.
8 kommentarer:
I södra europa är det tvärtom! Jag som är storlek 34, provade jeans i Milano... och fick ropa genom provrumsdörren: Kan du hämta en... 40 istÄllet? Eller förresten, ta en 42!"
Så var det för mig också. Där är det en helt annan sak :)
ha ha ha du är säkert en vavker muffin då :) har kikat lite på dina bilder // PiM
Jag tycker faktiskt att det ar lattare att hitta klader som passar i Sthlm. Laste nagonstans att 52% av brittiskorna ar stl 14, vilket jag inte trodde var sant for stl 10 ar alltid slut!
Tack för din kommentar, och som du säger alla människor är olika det verkar som man har svårt att acceptera både smala och tjocka människor..hm varför kan inte bara alla få vara som dom är och vara nöjda så en fråga jag funderar mycket på, man blir mer nojig nu när man har barn och har en lillkille som kommer hem och frågar om han är tjock för det vill han inte vara (han är smal som en pinne, och vi pratar inte sånt hemma) så allt kommer från skolan oj nu blir det långt...
Hoppas att du får en mysig helg, nu ska jag ut i vår solen och njuta.
Kramisar
Pim: Haha! Jag hoppas det :)
Basilika: Tycker också att det är mycket lättare i Stockholm. Tror det kan stämma det där med stl 14. Affärerna verkar bara köpa in några få plagg i storlek 6-10.
Sanna: Så hemskt att din lilla pojke redan tänker på sånt! En 5-årig flicka jag kände ville inte ha täckjacka på sig när det var kallt ute för hon tyckte att hon såg tjock ut i den (hennes föräldrar var fotomodeller...). Sånt är ju helt sjukt!
Det är verkligen synd att man inte bara får vara. När jag var yngre och väldigt smal fick jag höra många elaka kommentarer om det. Det var som om folk trodde att det var ok att säga vad som helst till mig bara för att jag var smal...
Ha en trevlig helg du med och passa på att njuta i solen :)
Kramar!
Har precis hittat till din blogg och kunde inte låta bli att läsa mig från början till slut... Du skriver otroligt fångande! :)
Blev däremot väldigt nyfiken på vad det var för jobb/vilket företagt du arbetade för när du precis började skriva. Att sköta kontakter med bibliotek i sverige och förlag i utlandet låter nämligen som ett drömjobb för mig.
Mvh,
Sofia
Skicka en kommentar