Jag vet inte hur många sekunder det hade gått efter att det visat ett plus på stickan förrän J - med ivrig entusiasm - började sympatigraviditera. Mest när det gällde cravings, vilket inte ens jag har. Choklad och annat gott ligger högt på topplistan. Inte min. Hans.
Men jag var väldigt glad över att han också sympatigraviditerade genom att gå och lägga sig klockan halv nio på kvällen bara för att jag inte ville sova ensam.
Dessvärre innebar det också ett uppvaknande klockan fem på morgonen. För honom. Inte för mig.
Men jag var väldigt glad över att han också sympatigraviditerade genom att gå och lägga sig klockan halv nio på kvällen bara för att jag inte ville sova ensam.
Dessvärre innebar det också ett uppvaknande klockan fem på morgonen. För honom. Inte för mig.
2 kommentarer:
Ååh, sötaste J hihi! Beslutsångest ang att vilja veta pojke/flicka...jag tror inte att jag skulle kunna hålla mig! Lika underbart vilket som bara barnet är friskt...nyfiken på att höra hur det gått! :)*
Jag är alldeles för nyfiken! Viktigaste var förstås att allt såg bra ut och sedan är resten bonus om man får veta :)
Skicka en kommentar