Jag lämnar ett England som verkar vara på väg in i en depression. Jag hade också varit på väg in i en depression om jag hade tvingats stanna här. Det känns som om jag säger adjö i precis rätt tid. Enligt min personliga åsikt är London överskattat; staden, bostadspriserna och livet här - allt känns så otroligt övervärderat och upptrissat.
Den senaste tiden har jag känt att jag vill slå ner mina rötter någonstans, hitta hem. Och nu ska vi ännu längre bort, men ändå känns det närmare vår slutgiltiga destination. Det gör mig inget om vi lever nomadliv ett par år till vid ekvatorn.
Men först ska jag åka till det som en gång var hemma. Jag vet inte om det är hemma mer, om det någonsin kan bli hemma igen, men jag ska känna efter, se om det är dit jag en gång ska återvända när jag blivit trött på äventyren.
Vi hade plan A, B och C och Seychellerna ingick inte i någon bokstav, men när den chansen uppenbarade sig var det plötsligt allt vi ville ha. Just nu. Och Seychellerna är faktiskt den bästa avstampen för ursprungliga plan A. Och London som aldrig ens funnits med på min lista över platser jag ville bo på har lett mig fram till detta. Efter en början med kackerlackor, bronkit i dragiga rum och ett ständigt hoppande mellan olika miserabla boenden kan jag äntligen, äntligen säga farväl till denna stad som trots allt gett mig så mycket!
Det finns kanske en mening med allt...
Den senaste tiden har jag känt att jag vill slå ner mina rötter någonstans, hitta hem. Och nu ska vi ännu längre bort, men ändå känns det närmare vår slutgiltiga destination. Det gör mig inget om vi lever nomadliv ett par år till vid ekvatorn.
Men först ska jag åka till det som en gång var hemma. Jag vet inte om det är hemma mer, om det någonsin kan bli hemma igen, men jag ska känna efter, se om det är dit jag en gång ska återvända när jag blivit trött på äventyren.
Vi hade plan A, B och C och Seychellerna ingick inte i någon bokstav, men när den chansen uppenbarade sig var det plötsligt allt vi ville ha. Just nu. Och Seychellerna är faktiskt den bästa avstampen för ursprungliga plan A. Och London som aldrig ens funnits med på min lista över platser jag ville bo på har lett mig fram till detta. Efter en början med kackerlackor, bronkit i dragiga rum och ett ständigt hoppande mellan olika miserabla boenden kan jag äntligen, äntligen säga farväl till denna stad som trots allt gett mig så mycket!
Det finns kanske en mening med allt...
5 kommentarer:
London är överskattat, det håller jag med om. En kul stad. Rolig att upptäcka, och jag gillar den, absolut. Men överskattad ändå.
Jag tycker att det är en stad man gärna kan besöka, men att bo i... jag vet inte. London kan kanske vara kul när man är väldigt ung, men även då tycker jag att t.ex New York är så mycket intressantare. Men vissa avgudar ju London så det är väl något som jag bara inte förstår.
jag tror verkligen det finns en mening med allt, allt leder till nagat mer och varje beslut man tar har en mening!
och angaende london o uk i helhet sa ar det oftast overskattat! sarskilt huspriserna ar ju helt sjuka!
Det verkar så! Har alltid trott på det, men inte riktigt sett hur saker och ting samverkat i mitt liv - tills nu. Känns som om det hela börjar falla på plats och som om jag har en rikting i alla fall :)
London lever på en gammal myt och gamla meriter. I alla fall för mig.
riktNing ska det förstås vara!
Skicka en kommentar