Detta har hänt:

Så till mina egna Breaking News... ok, kanske inte så breaking för alla (riktigt så egotrippad har jag inte blivit av mitt bloggande än). Låt mig göra en resumé av senaste tidens utvecklingar. Efter en ansökan, väntan, intervju och väntan skriver jag den 29 februari 2008:

(Urklipp från min dagbok)

Jag har väntat hela dagen på svar om S. och det har varit som att vänta på ett samtal från en kille som aldrig ringer. Jag kan inte återvända till London mentalt. Det är fängelse eller frihet. För varje timme minskar hoppet och klockan är 17:05. Allt beror på detta. Hela mitt liv, hela min existens.

(Ja, som ni märker är jag liite melodramatisk i min dagbok.)

Efter uteblivet svar i en månad och Vad är väl en bal på slottet-tankar hade jag dock återhämtat mig, lagt det hela bakom mig och hade ett pågående Sverige-återfall istället.

Men....

28 mars 2008

På Stansteds flygplats, på väg till Danmark, upptäckte J att han fått ett meddelande på sitt mobilsvar. Det var Mr S som hade talat in att J fortfarande konkurrerade om jobbet. De hade fått in massa ansökningar och intervjuade fortfarande. De skulle förmodligen höra av sig inom tre dagar. Tre dagar passerade och jag har inget tålamod så jag avskrev det hela (coolt och iskallt förstås.) Så igår kväll kl. 22.30 kom ett sms om att J skulle ringa dem vid tolvtiden nästa dag.

Klockan 12:00 nästa dag ringde den punktlige J till Mr S, men naturligtvis var Mr S upptagen med en patient och skulle återkomma om 5 minuter. Klockan 12:27, dvs i skrivande stund, smsar J: ”Intet nytt.”

Det ösregnar utanför och klockan är 12:36.

Klockan 12:38 ringer J, jag får nästan hjärtattack, men intet nytt.

Vid tvåtiden ringer J till mig igen. Han tror att han har fått jobbet. Mr S hade ringt tillbaka, frågat om J fortfarande var intresserad och när han kunde börja. Sedan ville han träffa J för en tidig middag i Knightsbridge.

Ett par timmar senare är det bekräftat: J har fått jobb på Seychellerna!

(Bilden är lånad härifrån)

Tick tack

Var hos barnmorskan igår. Hon skulle lyssna efter hjärtljuden, men h*n hade inte alls lust med det och försökte smita undan och sparkade argt på den där hjärt-lyssnar-grejen flera gånger innan man kunde höra hjärtat. "Det är säkert en pojke", menade barnmorskan. Tidigare under dagen gissade vår indiske mäklare på en flicka.

På kvällen kom ett par och tittade på vår lägenhet - redan innan den lagts ut på hemsidan. De gick runt i 2 minuter och sedan sa de att de ville ha den - redan innan de hunnit se köket. Dessutom ville de betala sex månaders hyra på raken. Vissa har pengar inser man... Men. För så klart finns det ett men. De vill bara hyra i ett halvår och vi skulle helst vilja ha någon som stannar lite längre. Men tiden tickar och vi har inte alltför många veckor på oss innan vi avslutar vårt liv här.

Breaking news

Jag vet inte om det är nyhetstorka eller vad det är frågan om, men BBC news har nu slagit nytt rekord i intressanta nyheter. I morse basunerade man ut på rubrikerna att folk köper mindre skokräm eftersom färre och färre putsar skorna.

Aprilskämt

Jag talade nyligen med min vän D i telefonen och berättade nyheterna. Hon blev väldigt exalterad. Sedan efter ett par timmar kom ett sms: "Haha! Det var väl inget aprilskämt?"

Nej, det är inget aprilskämt.

Raggsockor i alla ära...

Vi hade nästan bestämt oss för Stockholm. Jag trodde mina dagar som utlandssvenska snart skulle vara till ända. Men tydligen ska jag inte flytta "hem" än. Snö, yllesockor och brasmys i alla ära, men jag ska visst längre bort... Fast först en vända till norr där jag kan tanka skandinavisk sommar och stockholmsk skönhet.

Alldeles nyss var det Danmark, påsk och allt var som vanligt. När vi flög tillbaka till UK för bara några dagar sedan visste jag inte att vi bara mellanlandade. London är något mer vårlikt, några grader varmare, några breddgrader sydligare, men vi ska ännu längre bort... Fast för min del blir det alltså ännu en mellanlandning - i raggsockornas land - innan de nya äventyren börjar.

Om allt nu går enligt planen.

Men kanske vågar jag äntligen tro på att det verkligen kommer att ske. Kontraktet på vårt nya liv har signerats och jag vill att det ska vara oåterkalleligt.

Lycka och tvivel

Igår var hektiskt. En massa saker skulle ordnas, samtal skulle ringas, papper skulle skrivas. På kvällen proppade vi i oss upptinade lussebullar, æbleskiver och annat som vi hade i frysen.

Och mitt i all hektisk lycka började jag tvivla. Är detta verkligen möjligt? Kan jag verkligen få det där livet? Och ändå förbereder vi oss på det där livet. Vi förbereder oss på att hyra ut ett tre, fyra år gammalt Londonliv. Vi förbereder oss på en massa lycka och det gör mig rädd. Kan jag verkligen få allt det där? Kommer inte någon eller någonting ändå trycka på delete snart och rasera allting som vanligt?

Bye bye London?

Jag är fylld av lycka och förväntan! Jag har kanske äntligen avtjänat min tid här i London...

Tillbaka i London med proviant

Igår lämnade vi ett snöfläckat Danmark och landade i ett domedagslikt London med ösregn och en himmel som ett stort, mörkt blåmärke. Vi hade stängt av värmen så lägenheten var iskall när vi kom hem och vi försökte värma oss med pepparmyntste innan vi stupade i säng vid halv nio...

Idag är det soligt och medan jag för en gångs skull har städlust ska jag passa på att packa upp väskor, tvätta och försöka få lägenheten någorlunda representabel (jag saknar tyvärr en husmorsgen).

Vi har släpat med oss allt saltlakrits vi kunde utan att behöva betala för övervikt. Js kompis E som besökte oss i januari hade köpt 2 kg saltlakrits åt oss, plus att vi införskaffat egen proviant. Annan skandinavisk proviant vi kunde pressa ner var ost (är såå trött på cheddarost), oljor och hudkrämer.

Jag insåg härmomdagen att jag faktiskt mår bra. Jag känner mig inte bakfull med illamående och huvudvärk. Det känns inte längre som om jag ska kräkas på fisk, smält ost, kronärtskockor och London. Bakfylleveckorna är över!

Glad Påsk!

Æntligen insnøade! Igår kvæll hade de varnat før snøstorm och uppmanat folk att hålla sig hemma så vi gick en liten promenad i skogen och sedan satt vi hemma framfør brasan och spelade schack och væntade på ovædret som aldrig kom. Men i morse vaknade vi och allt var vitt så glad påsk på er!

" Insnøade"

Hæromdagen...

Snødrænkta påskliljor på Påskafton.

Suppestegogis

Det ær kanske inte helt lætt att gøra pr før Danmark nær det ær snålblåst, snøblandat regn och man befinner sig i ett helt døtt Århus som verkar ha slagit igen på skærtorsdagen. Sist jag gjorde pr før Stockholm var det sommar och vin vid Norrmælarstand.

1-0 till Sverige alltså.

Dessutom. Vad sæger de egentligen, de dær danskarna? Suppestegogis...? Hade varken klarat uttalet eller betydelsen om jag inte hade varit i sællskap av tre danskar.

Suppestegogis, någon?

Påsk i lilleputtland

Vackert, men kallt i Silkeborg

Jag ær mig i Danmark. Det ær riktigt kallt och det ska (førhoppningsvis) bli snø øver påsk. Det ær en helt annat kænsla att vara hær. Så snart man klev av planet och åkte genom skog och åkrar kænde man sig långt borta från London och den stress som liksom vibrerar øver hela stan vare sig man ær stressad eller inte.

Jag befinner mig i ett stort hus i en liten by på Jylland. Omkring oss ær det bøljande åkrar, små skogar, små sjøar och fler små byar. Allt tycks vara i miniatyr. Till och med Danmarks størsta "flod" liknar mer en å.

Det ær ær så tyst och stilla hær dær jag sitter och skriver. Jag hør bara en klocka ticka och utanfør fønstret stiger en blek sol upp. Det ær ett sådant dær hus med knarrande golv och stora tysta rum. På kvællarna sitter vi framfør brasan och dricker te. Det ær meditativt. London ær stort och Danmark ær litet, men ændå kænns det som om man får plats hær. Det ær helt fantastiskt att ha dessa ytor, att inte behøva krocka i køket.

Jag har åkt hit med øppet sinne. Jag har sagt till J att nu får han visa mig det bæsta av Danmark, gøra lite pr helt enkelt och jag ska førsøka ta till mig så mycket av landets lilleputtcharm som møjligt.

Glada nyheter

Vi hade bestämt oss för att inte ge julklappar, men något vecka före jul fick jag veta att jag var gravid så det var förstås den bästa julklapp vi kunde få! (Och på julafton fick jag i alla fall en present - en morgonrock i XL som J köpt till mig. Och som han nu går runt i.)

Har mått illa fram till nyligen, fått luktsinne som en hund (utan deras icke-fördömande nos för lukter tyvärr), haft avsmak för nästan all mat och sovit tolv timmar om dagen. Har knappt orkat göra någonting, men nu börjar jag återgå till mitt normala jag även om jag fortfarande har huvudvärk till och från...

Talade med en kompis i Sverige som nyligen fått barn och hon sa att det bara är att se på allt som ett enda stort skämt. Efter att ha läst om alla "biverkningar" i böcker (den ena värre än den andra) kändes det ganska skrämmande. Hon rekommenderade Best Friends Guide to Pregnancy som jag fick J att köpa åt mig (på den tiden orkade jag ju inte gå utanför dörren). Har nog läst hälften, men den är ganska läskig, måste lägga ifrån mig boken då och då...

Vi träffade några vänner i Islington i förrgår och jag orkade vara ute/vaken till 23:15 så det var fantastiskt! Regnet öste ner så vi tog taxi hem. Det har stormat ganska mycket här i London på sistone. Vårt lilla träd ute på balkongen håller på att ryckas upp med rötterna. Men idag tittar solen fram medan jag skriver detta...

Utlandssvenskan

Det bor drygt 300 000 svenskar utomlands. Statistiska centralbyrån har lyckats få fram en fantombild på den typiska utlandssvensken. Hon är en kvinna under 30 år. Hela 40% är 30 år eller yngre och bara 10% är över 60 år. (Alltså inte så många pensionärer i Spanien som man kanske kunde tro.)

Statistiska centralbyrån har också kartlagt vilka länder som har högst procent unga kvinnliga emigranter. (Alltså procent kvinnor i förhållande till män). Topplistan ser ut som följande:

Frankrike tar ledningen med hela 70%
Andraplatsen intas av Storbritannien med 61%
USA och Danmark hamnar på delad tredjeplats med 58% respektive

Man är uppenbarligen inte så unik som man kan tro. Jag har bott i eller har anknytning till alla fyra länder.

Snuff

Danskarna har visst inte helt förstått det här med snus. Eller det var i alla fall vad jag trodde. J hade prövat det (i sin ungdoms dar får jag tillägga) och höll på att svimma och jag antog såklart att han hade stoppat snuset under läppen. En självklarhet så självklar att jag inte brydde mig om att fråga vad han annars hade gjort med det. Sedan för en tid sedan hade vi en dansk kompis här på besök. Ämnet snus dök upp som det brukar när man pratar om något svenskt. Denne danske vän hade haft liknande reaktion som J, men jag har ju aldrig prövat så jag vet inte hur man reagerar. Sedan visade det sig att de båda hade inhalerat snuset upp i näsan! Så som man sniffar kokain.

"Jamen, snusa", försvarade de sig när jag bara skrattade. "Man snusar ju snus."

Var tvungen att kolla upp det och på Wikipedia kan man läsa att "Det ursprungliga snuset var torrt och användes som luktsnus (kallat snuff), det vill säga intogs genom att man sniffade upp det i näsan".

Det är alltså så man snuffar.

Flyktbeteende

Nu har allt lagt sig även om jag och J var tvungna att fly verkligheten i ett par dagar och kasta oss in i Lost. Vi såg alla avsnitt fram tills nu. Jag skojar inte, men i fyra dagar ockuperade vi soffan och pausade bara för livsuppehållande behov som att äta och sova. När vi sedan tog oss ut i verkligheten la vi märke till att påskliljorna blommade.

Jag är som bekant ganska förvirrad och rastlös och nu tror jag att jag har smittat den stabile J. Eller så är det ett London-syndrom...

Jordskalv

Tisdagen den 26 februari 2008 var inte vår dag.

1) Js bil rammas av en galning och sidospegeln flyger av.
2) Grannen under knackar på. Det kommer vatten från deras takrosett. Vår tvättmaskin läcker...
3) J får dåliga nyheter.
4) Fler hemska nyheter. Från Sverige denna gång.
5) Dessa förskalv avslutas med en liten jordbävning. J vaknade av att huset skakade, medan jag lugnt sov vidare....

Det var tydligen UKs största jordbävning på 24 år kan man läsa i tidningarna. Jag visste inte ens att de existerade här. Men det gör de. 200 om året, men endast en åttondel är märkbara. Igår klockan 00.56 på morgonen skakade Storbritannien i tio sekunder. 5,2 på richterskalan. Så kan man lägga till det på sitt utlands-CV. Denna jordbävning beror tydligen på att UK rör sig bort från USA. Hmm....

Dimma

Det har varit frost ute de senaste dagarna och körsbärsblommorna ligger som snö nere på gatan. Borta vid horisonten försvinner London in i dimman fastän klockan snart är halv tolv. Det är ungefär så engelskt som man kan tänka sig.

Jag har nästan läst ut Den stillsamme amerikanen av Graham Greene och har därför varit inne i en vietnamesisk stämning de senaste dagarna. Och så vaknar man upp till engelsk dimma. Ser poetiskt på det hela... Det är väldigt vackert, väldigt brittiskt och väldigt mitt liv 2008.

Den moderna kvinnan njuter av bakmaskinen...

Jag måste motvilligt erkänna att jag har blivit frälst. Bakmaskinen (och J) är fantastisk! Speciellt som jag själv inte har behövt lyfta ett finger, men kunnat mumsa nybakt bröd...

I söndags satte J igång med bakmaraton. Han bakade speltbröd (bröd gjort på dinkelmjöl), grovt bröd med valnötter, vitt bröd, chokladmunkar och jordgubbsmunkar. Och det smakade gudomligt, precis som nybakt bröd från bagaren. (Förutom munkarna som var sega som gummi...)

Den moderne mannen kan vara busy och snacka i telefon samtidigt som han bakar. Den moderna kvinnan står bredvid och tar bilder...

Slutresultatet:


Jättegott bröd som vi åt med smält smör på medan det var varmt.

Gummimunkar med besk choklad på, någon?

Jordgubbsfyllda munkar (och sockrade brända munkar i bakgrunden).

Den moderna mannen

J har alltid älskat att laga mat, men jag måste erkänna att jag blev lite förvånad när han för några dagar sedan blev helt besatt av tanken på att köpa en bakmaskin. Vi gick i affärer och letade, han surfade runt på nätet efter den ultimata och hittade till slut någon maskin som skulle hålla i 100 år och som man dessutom kan köpa en massa tillbehör till, såsom pastamaskin, korv-stoppar-grej (vem som nu kommer att använda den...), citronpress m.m. Så är man fast i beroendet och måste förstås ha alla de där tillbehören också. (Inga problem med att hitta på vad han ska få i födelsedagspresent de nästa tio åren alltså.)

Igår (på alla hjärtans dag) anlände bakmaskinsmonstret i vår lilla lägenhet. J var lyrisk och så fort han kom hem från jobbet ställde han sig och diskade (!) alla tillbehör. Jag var lite skeptisk över hans nyfunna intresse och bläddrande i den medföljande kokboken och retades lite med honom för hans passion för bakmaskiner. Men han hävdade att det bara var för att "det är så kul med alla gadgets". Sedan kom förklaringen: Nu har han köpt maskinen till sig själv, men det är visst meningen att jag ska baka.

Happy Valentine's Day

Kom på att det kanske inte är körsbärsblommor på träden som jag har tagit för givet. Men jag tänker kalla dem körsbärsblommor i alla fall för i min värld låter det mer romantiskt.

Så, det är alla hjärtans dag och körsbärsblommor i London och jag försöker intala mig att London är vackrare än någonsin för jag har just fått en fängelsedom på tre år. Tre år till i London. Bäst att dekorera sitt fängelse med dessa bilder:

Brand i Camden

Vi hade lagat trerättersmiddag till våra vänner och satt och åt apfelstrudel när telefonen ringde. Det var min mamma i Sverige som berättade att det brann i Camden. "Är inte det nära där ni bor?" Vi öppnade balkongdörren och det luktade rök ända bort till oss. Och då bor vi ändå inte så nära Camden. Vi satte på nyheterna där de sa att 100 brandmän försökte släcka elden i Camden market. Det är verkligen synd att detta speciella område, med gamla byggnader bara ska gå upp i rök.

Bara några ord

Jag har verkligen inte bloggar mycket på sistone på grund av orsaker som jag inte har kunnat skriva om. Förhoppningsvis kommer jag att kunna uppdatera lite mer inom kort.

Senaste nytt som jag kan skriva om är bara trivialiteter som att jag har klippt mig, att vi ska ha middag i helgen, att jag går promenader i skogen, att det är sol utanför fönstret och att körsbärsträden redan har börjat slå ut. Så. Jag ska inte urvattna bloggen med oväsentligheter.

Skyskrapor i Stockholm?

Fönstren skallrar, det smattrar på taket och på gatan utanför flyger soptunnor omkring i blåsten. Det är riktigt engelskt ruggväder idag. Dricker pepparmyntste och kramar min varma vetekudde medan jag försöker skriva.

Häromdagen läste jag att det finns planer på att bygga skyskrapor i Stockholm. Med risk för att låta som en bakåtsträvare måste jag erkänna att jag skulle känna sorg över att se hela Stockholms skyline plötsligt förvandlades. Har inget emot att man bygger modernt längre ut, så att man ser stadens ålder som årsringar på ett träd, men räcker det inte med de fula hötorgsskraporna mitt i city?

När man har bott i andra städer förstår man verkligen hur unikt vackert Stockholm är. Det är som en stor småstad och det är charmen. Jag älskar New York, men New York är New York och Stockholm är Stockholm och borde inte försöka göras om till något det inte är. Om man absolut måste ha ett little New York i Stockholm kan man kanske göra som i London där man har byggt en ö med höghus lagom långt bort i Canary Wharf.

Dags att photoshopa lite

I helgen hade vi besök av Js vänner från Danmark. Det är nog så man ska uppleva London. En weekend där man inte hinner se bakom kulisserna.

Ibland är London inte bara ett glassigt resereportage. Men jag ska försöka retuschera bilden jag ger av London. Om inte annat för att jag själv ska tro på det!

Självbedrägeri kan vara bra i vissa situationer och eftersom jag nu bor här i London har jag bestämt mig för att allt förstås bara är fabulous!

Solen lyser. Träden blommar med små rosa blommor. Engelsmännen har fortfarande mjölkbud. Hmmm... vad mer är fabulous? Bröd är billigare här. Men nu har jag ingen mer fantasi så jag får lov att återkomma...

På övertid...

När jag var yngre försökte jag desperat flytta utomlands, men varje gång återvände jag till Sverige som en jojjo. Det var inte av eget val, men Utlandet var som teflon för mig och en ouppnåelig dröm som jag aldrig kunde göra till permanent verklighet. Och Sverige drog mig hela tiden tillbaka som ett gummiband.

Av någon anledning ändrade sig saker när jag flyttade till London. Nu är det London som håller mig i något slags järngrepp. Först var jag fascinerad. Jag hade en vardag, ett nytt land, en ny värld. Jag var fascinerad även fastän jag visste att det inte var detta jag ville. Det var fascinerande att ett land "ville ha mig".

Men om jag skulle beskriva mitt förhållande till London skulle jag säga att det var som att vara tillsammans med någon som inte behandlade en särskilt väl, men ändå inte ville släppa taget. Det är förstås annorlunda nu, men minnena sitter kvar.

Jag har funderat mycket på London på sistone och undrat över hur länge denna stad ska fortsätta vara en del av mitt liv. London spelar på övertid och det börjar kännas segdraget... Men vad blir nästa projekt? Och framför allt - när?

Det är inte så att jag är olycklig. Men jag kan/vill/vågar inte investera här eftersom jag vill ha så lite som möjligt att lämna när den dagen kommer. Och därför blir nuet lidande. Så jag ska försöka att inte trycka in pausknappen, utan trycka på play igen och låta London spela lite till.

+10 grader kallt

Det är soligt och vårlikt ute och BBC varnar för kallt väder - nämligen +10 grader. Häromdagen kunde jag gå ut i min vårkappa. Kändes lite konstigt när det fortfarande är januari, men det är väl bara att inse att man inte bor i Sverige längre.

Nyckfull som jag är har jag börjat drömma om att bo i ett tropiskt land, gunga i en hammock när djungelregnet öser ner utanför verandan och bada i ett varmt hav. Nästa sekund verkar Alperna inte helt fel. Åka skidor, pulsa fram i snö...

Ok, jag erkänner, jag vet inte vad jag vill, men jag vet vad jag inte vill och det är London. Varför kan jag inte bara älska staden som så många andra?

Men. Det finns saker jag skulle sakna här. Maten framför allt och då menar jag inte engelsk mat utan det internationella kök som staden har att erbjuda. Det är så fantastiskt att ha detta smörgåsbord av olika maträtter. Problemet är bara att man ska ha råd att smaka av smörgåsbordet också...

Möjligheter och omöjligheter

Vi var på Frankrikemässa i helgen. Tror aldrig riktigt att jag kommer över Frankrike och jag tror aldrig riktigt att jag kommer in i England. Eller snarare - jag tror aldrig riktigt att jag kommer ifrån England.

Vi gick runt på mässan och tittade på hus i olika delar av Frankrike och det kändes som att välja och vraka, men att välja och vraka i sina drömmar. Det kändes avlägset och nära, konkret och abstrakt på samma gång och sedan gick man ut i London igen. Jag befann mig inte alltför långt ifrån där jag bodde 2004 och den gamla stämningen nådde in i mig även om jag har lämnat det där för ett annat London.

Otämjd

Oj, vilken dålig bloggare jag har varit på sistone! Måste ta mig samman...

Igår besökte jag i alla fall den där svenska affären - Totally Swedish - i Marylebone som Basilika tipsade om. Lyriskt!

London har känts ganska tröttsamt på sistone. Längtar bort... till Sverige av nostalgiska skäl och till andra platser av äventyrslusta. J säger att jag är rastlös och vill tämja mig... Men jag vet inte...

Mer saltlakrits, tack!

Ingen snö i sikte, bara sol och fågelkvitter. I söndags promenerade londonborna på Hamstead Heaths leriga hedar med sina hundar. Vi också - minus hund.

Vi var på IKEA i förrgår och köpte hem ett lass med knäckebröd, Kalles Kaviar, Ahlgrens bilar och skorpor. J kan inte förstå hur jag kan äta något så äckligt som Kalles Kaviar. Vad jag inte kan förstå är varför IKEA inte har ett bättre saltlakritsutbud. Jag vill inte ha salta sillar! Jag vill ju ha djungelvrål, turkisk peppar, jättesalt och salta katten.

Tre dagar in i det nya året...

Senaste rapporten från England är att det varnas för snö idag, men än så länge ser allt grått och stillsamt ut. Jag är dock beredd på att kaos kan utbryta när som helst. Några flingor och allt stannar upp.

Senaste rapporten från Sverige är att Tilly har det bra, men hon svansar efter mamma och vill bäras hela tiden som en liten koalabjörn.

Jag borde förstås göra bokslut över 2007 också, men det mesta av det som hänt är inte bloggmaterial så jag hoppar över det. 2008 har i alla fall börjat lovande och jag hoppas att det blir det bästa året!