Härliga vardag...

Vårt hem befinner sig nu officiellt i gästvänligt tillstånd. Äppellådorna är på plats, bokhyllorna barnsäkrade, de två kartongerna uppackade och middagen är serverad. Höstgryta med trattkantareller. Apfelstrudel med hemgjord yoghurtglass.

Första helgen utan Ikea, Bauhaus, borrande, plockande. Första helgen med vänner på besök (eller alltså, på besök i mer organiserad form) och sedan söndagspromenad och blåbärsplock i skogen dagen därpå.

Sedan någon gång förra året har mitt liv varit i väntan på. I väntan på detta. Nytt hem. Ny start. Nu kan vardagen äntligen börja.

  

Spa:ad

Idag blev jag - som inplanerat - bortskämd. Det var helt underbart. Lavendelolja och Bach och nu är jag mjuk som lera i kroppen. Varför har jag inte varit på spa här tidigare?

.

(Om ni kommer till Seychellerna: Lifestyle Spa, Aarti Chambers Building, Mont fleuri. Helkroppsmassage för ca 250 kr kära vänner!)

.

Dagen fortsatte i samma sävliga mode. Jag sov middag i två timmar tillsammans med Prinsessan, J lagade god middag och nu dricker jag ett (mini-)glas rödvin som avslutning på kvällen.

.
Imorgon är det car boot sale på en del av vårt liv här.

Söndagsmorgon

Julie vaknade kl. 5 i morse. Känner mig fortfarande sådär sömnigt dåsig i kroppen som efter en lång dag på stranden och världen är fortfarande tyst och stillsam, nästan lite andäktig. Och kan ni tro, jag har redan hunnit äta frukost, duscha, tvätta, hänga tvätt ute på en morgonsval altan, tvätta igen och laga apelsinpannacotta - innan kl. 8.30.

Lättja...

2009 har hittills varit ett lättjefullt år. Det har regnat utanför, riktigt öst ner, så dånande att man vaknar på natten. Tvätten på verandan hänger på tork i omgångar efter att den gång på gång sköljs med regnvatten.

.

Vi har mest suttit hemma och tittat på den danska serien Klovn. (Hysteriskt rolig! Det är möjligt att man behöver vissa danska referensramar, men annars tycker jag att svt omedelbums bör köpa in den!)

.

Vi har också bakat bröd, banankaka, pizza (världens godaste och enklaste efter improvisation) och antingen är det något fel på vågen eller så är jag gravid igen - med två bananklasar enligt J.

.

Nyårsafton var stillsam; bara vi tre. Hummer till förrätt, oxfilé till huvudrätt och banankaka med hallonglass, hasselnötsglass, grädde, ananas och bananer till efterrätt (igen!).

.

Det var inte mycket nyårsraketer, det enda jag såg var en långsam och stum lysbomb i rött som gled över himlen. Mer än så behövde jag inte då 2008 omärkligt övergick i 2009.

.

Annars börjar det nästan bli lite för mycket la dolce vita för mig. Jag ska bara avsluta banankakan...

Genom ett nålsöga...

Det var dagen före dagen som J ringde till mig och berättade att han var i himmelriket (också kallat ISPC här på Seychellerna). Det krävs vip-kort för att komma in i himmelriket. Och pengar. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en fattig man att komma in på ISPC.

.

ISPC är namnet på en matvaruaffär som har allt. Här handlar hotellen och J - uppenbarligen (Madame J hade gett honom klinikens inträdesbiljett).

.

Han var lyrisk i telefonen och jag anade oråd, men han sa att han hade en burk nutella åt mig så hur fel kunde det gå?

.

Några timmar senare fick jag ett sms om att vi inte skulle bli glada över det han köpt. Jag förstod visst inte situationens allvar, lyckligt ovetande gick jag runt och pysslade här hemma med julmusik i bakgrunden.

.

Sedan kom han tillbaka från himmelriket. Med ostar, potatis, rödkål (ett måste om man är dansk tydligen), nutella och andra varor som man tar för givna i "civilisationen". Ok, hittills var allt gott.

.

Sedan kom räkningen. Eftersmaken. Ett rödkålshuvud kostade 50 kr. Före moms. Och före importskatt. Efter diverse pålägg (och detta blev man tydligen först informerad om i kassan) kostade kålen plötsligt 100 kr. Och potatisen kostade 250 kr!

.

Let me put it this way:

.

Jag var inte glad...

.

(Det är i sådana här lagen det är bra att blogga, man tänker som ett skyddande mantra: "Detta blir i alla fall bra bloggmaterial, detta blir i alla fall bra bloggmaterial, detta blir i alla fall bra bloggmaterial.")

.

Men när jag hade kommit över chocken njöt vi nästa dag av världens bästa (och dyraste) danska julbord!

Besök från Danmark

Svärföräldrar och svägerska på besök. Det innebär barnpassning och nybakt bröd på morgonen. Jag klagar inte. Och till helgen planerar vi grillning på verandan, buffé och eventuellt övernattning på La Digue.

Det är härligt att se hur älskad Julie är, hur många hon har omkring sig, hur många världar hon får uppleva: Ett palmsvajande Seychellerna, Madicken-liv i docksöta Danmark, ett svalt och stilrent Stockholm och ja, vem vet vad mer som väntar...

.

Avgudad

Oväntat tomtbesök

Jag vet att Seychellerna är ett socialistiskt land och jag gillar tanken på att dela med sig, men jag vet inte om jag känner mig helt bekväm med att det ligger en främmande man ute på vår altan medan jag sitter två meter därifrån och ammar och endast ett par gigantiska glasdörrar skiljer oss åt.

.

Efter en tids velande vågar jag be honom flytta sig, varpå han flyttar sig - två meter från verandan, precis där vår tomt börjar.

.

Tidigare under dagen stod ett gäng under vårt mangoträd och mumsade på mango, glatt vinkande till oss.

.

Ja, ja, det är ju snart jul!

Recept mot dåligt humör: Friterade bananer och glass

Det var sprutande tårar och frustration för amningen, som äntligen fungerat efter månader av tålamod, fungerade inte. Först var jag ledsen och J höll om mig och lovade att jag skulle få gå på spa. Bra.

.

Men sedan blev jag arg - rakt ut i det blå och i det blå råkade visst J stå... Julie var hungrig och arg och jag var hungrig och arg och menade att det lagades för lite mat här i huset. Jag behöver ju äta kopiösa mängder! Det var inte nog med friterade auberginer och liknande, faktiskt var jag helt utsvulten... Det hela slutade med att J vägrade göra friterade bananer med glass åt mig till efterrätt så slokörad fick jag gå ner till undervåningen i kvällsmörkret och äta några torra rostade brödskivor.

.

Nästa kväll fick jag vad jag tålde: Ett jättelass friterade auberginer (som för övrigt är något av det gudomligaste man kan äta en seychellisk kväll) och ett berg av sallad. Sedan kom J upp med en stor skål proppfull med tre olika sorters glassar, mörk krossad choklad, ljus krossad choklad, friterad ananas och banan som jag åt i sängen. Och jag vågade inte annat än att äta upp...

.

Nu hoppas jag bara att jag får komma på spa också!

Igår var vi på grillfest!

Hon må vara den mest änglalika, lilla docksöta prinsessa, men det förhindrar henne inte från att ställa till en scen på restaurangen. Så snart vi hade fått in pizzorna gav hon upp ett illvrål som fick gästerna att sätta i halsen. Sedan var det full ammunition; tårarna sprutade och jag tvingades fly ut till bilen. J satt kvar och försökte förgäves påkalla uppmärksamhet från restaurangpersonalen som tog det mer än lugnt, medan jag satt i bilen med en fröken Julie i sprättbåge.

.

En tinnitusskada senare, eller en kvart om man ska vara nogräknad, kom J med min kalla pizza inlindad i servetter och körde hem. Det dröjde inte lång tid innan den lilla sötnosen tystnade och slog upp sina stora blå med den mest oskyldiga min ni kan tänka er.

.

Och som om vi inte lärt oss. Igår begav vi oss av med en liten söt rosenknopp iförd sin finaste dräkt för att inte vara sådana där vuxna som lägger om hela sina liv när de får barn, för "vi-kan-minsann-fortfarande-gå-på-bjudningar" och bla bla bla...

.

Vi hade knappt anlänt innan jag misstänkte att det hela skulle sluta i katastrof. Vi klev innan för dörren, kindpussades med kanske sju personer innan Julie hade fått nog av att höra att hon var söt och hade stora ögon och just som T sa att Julie uppförde sig väl såg jag hur underläppen plötsligt började pluta alltför mycket, så där oroande trumpet mycket och sedan var det bara att rivstarta bilen och köra därifrån.

.

Men vi hann i alla fall bli fotade av någon fransman som jag inte vet vad han heter och vi kan i alla fall säga att "Igår var vi på grillfest!". I fem minuter förvisso, men det behöver man ju inte säga...

Hjälp!

Igår tog vattnet plötsligt slut. Flera timmar utan vatten och nappflaskor och nappar som behöver steriliseras och myror som kryper överallt. Sedan började det bubbla och ryka i toaletten som om ett vulkanutbrott var i antågande. Plötsligt kom vattnet igång - kokhett och sprutande så att halva kranen for iväg som en kanon.

.

Och trädgårdsmästaren eldade löv på stranden så att vit rök bolmade in i huset och vi blev tvungna att fly ut med Julie på framsidan av huset.

.

När J kom hem hade huset förstås återfått sitt lugn.

.

Nu är det samma sak igen. Inget vatten. Det känns lite Kalle Anka hyr ett hus ute i vildmarken... Och min mobil är på vift så jag kan inte ens sms:a iväg ett klagorop på hjälp.

Reality check

Innan jag lägger ut fler sötsliskiga inlägg från Paradiset och ger er diabetes tänkte jag ge er lite motgift.

.

Det här är också verkligheten i Paradiset:

.

Internet är extremt långsamt. Min dator vägrar acceptera uppkopplingen här så jag måste använda Js danska laptop och jag har inte mina bokmärken utan måste gå omvägen via min blogg för att komma in på mina favoritbloggar och bara det att öppna ett nytt fönster är en pärs. Att lägga upp inlägg och skriva kommentarer kräver tålamod... Ibland har man skrivit ett lång stycke och så koppas Internet plötsligt från, "sidan kan inte visas" och allt är försvunnet ut i cyberrymden.

.

Varmvattnet stängs av vid 18-19-tiden på kvällen. Inte för att det spelar så stor roll när det kalla vattnet aldrig blir kallt och man ändå håller på att dö av värmeslag. Värre är att vattnet i tanken kan ta slut så det blir ingen dusch efter simturen i det salta havet.

.

Om man hade tänkt tvätta håret i Paradiset är duschstrålen så liten att schampot nästan inte går att skölja ur. Irriterad och löddrig sträcker man sig till slut uppgiven efter en fuktig handduk som aldrig torkar i den höga luftfuktigheten.

.

Myror. Överallt. All mat måste förvaras i kylskåpet.

.

Krabbor på stranden. Trodde att jag skulle slippa för jag hade inte sett en enda. Men sen i skymningen poppade de upp ur sina hålor, en efter en... Nattetid kryllar stranden med krabbor. Brrrr!

.

Just nu finns det ingen mjölk i affärerna.

.

Men det är ungefär vad jag förväntade mig - lyxproblem. Js expat-vänner har gett mig några veckor, sedan tror de inte att jag kommer att stå ut, men än så länge kan jag inte påstå att det är alltför jobbigt att befinna sig på en paradisö 4 grader söder om ekvatorn....

En liten lucka i tillvaron

Jag har tänkt skriva ett inlägg hela veckan. Och jag har gjort ständiga ansatser, men... något (läs Julie) har kommit emellan. Hela förmiddagen har varit en enda långstartsträcka, en längtan efter att få skriva ett par rader, men jag har ju dygnet runt-jour.

Det sägs att små barn ammar varannan timme. Vad sägs om varje halvtimme? Och detta är bara början för nu har vi äntligen kommit till noll. De tidigare månaderna var bara lite bonus, minusvärde. Det är nu det börjar - korrigerad tid. Först nu, för någon vecka sedan, är Julie nyfödd.

Men det är underbart. Även om jag nu sitter här med en liten lucka i kalendern och dricker kallt te och proppar i mig en chokladboll och knattrar ner några rader på min halvt medvetslösa blogg och panikskriver några mail.

Och saken är den, inser man när man tomstirrar på skärmen och försöker komma på ett vettigt ord, att det är nu jag lever. Jag är just på den punkt jag vill vara. Jag längtar inte efter sen eller då. (Ok, jag längtar lite efter sen och Seychellerna.)

Igår var en underbart solig dag i Hagaparken. Jag hade en utomkroppslig upplevelse och insåg plötsligt att här satt jag med en barnvagn och var lycklig!

Men...

...jag som hade tänkt dricka pepparmyntste, vara mystisk och ägna mig åt astrologiska uträkningar, läsa förrförrförrgårdagens tidning, skriva klart mitt projekt, äta, duscha, borsta håret, träffa vänner, gå promenader, se SATC-filmen, tänka, sova...

Det är då jag inser - jag har blivit mamma.

Och mitt liv har aldrig varit mer fantastiskt!

It's a new day!

Efter att ha börjat dagen med amerikanska pannkakor och lönnsirap (vet inte vad som hänt, jag som inte brukar gilla sötsaker har fått världens sötbegär...), jordgubbar, hallon, apelsinjuice och decaf latte känner jag mig mycket bättre! Lägg sedan till en lång dusch med hårinpackning och peeling och jag är tillbaka till mitt vanliga jag igen.

Har en massa sistagångssaker att uträtta denna vecka. Allt handlar om det just nu. Avslut. Samtidigt håller det nya livet på att sippra in...

Nu ska jag skynda mig ut i solen!

Sånt som pojkvänner säger...

Är ganska meningslös just nu, ligger mest utslängd på soffan i min tjusiga outfit (halsduk och raggsockor) och tittar på högen av kartonger. J påstår att jag är "såå snygg". Vet inte riktigt om jag tror på honom...

Förkylt

Jag trodde att jag var förkyld i helgen. Det var jag inte. Nu är jag förkyld, det andra var visst bara upptakten.

Så det blir bara te och honung och en bok för mig idag.

English Breakfast

Sen söndagsmorgon. Te. English Breakfast. Det vet man aldrig när man får igen...

Nitisk flyttstädning

Jag har blivit förkyld och tänkte göra lite lättare packning och städning. Som att äta upp all choklad i skafferiet. (Det är också städning, visst?) Men någon annan hade visst hunnit före...

Följetong

Den där bakmaskinen, ja... Den har ju redan gått sönder och J var förstås mycket indignerad och tyckte att den var av dålig kvalitet. Igår skulle han iväg och lämna in den på lagning och naturligtvis hamnade han i en hel butik med bakmaskiner och tillbehörigheter. "Det var som att komma till himlen!"

Alltså har vår bakmaskin fått tre nya tillbehör: Juicepressare ("Det måste man ha nere på Seychellerna!"), kryddblandare ("Den har jag inte köpt, bara beställt") och pastamaskin ("Den kan göra skruvar, spagetti och allt möjligt!").

Så nu har bakmaskinen blivit en köksmaskin.

Sista måltiden

Igår åt vi tapas på en medelhavsrestaurang. Det var kanske den sista middagen ute som J och jag hade tillsammans i London. Tyvärr tog det ett bra tag innan jag kunde njuta av maten. Först hade jag upprepade korsförhör med flera av servitörerna ifall någon av rätterna innehöll ägg (som jag är allergisk mot), sedan skickade jag ut maten för att den inte var upphettad nog (jag vill ju inte äta halvljummet lamm med listeria i!).

Rätterna dukades upp tillsammans med ett bröd som jag kritiskt granskade och frågade om det var ägg i. "Njaaa", svarade kyparen. "Det är inte ägg, men bara lite... ovanpå... så att det ska se glansigt ut..."

Efter att ha undvikit den katastrofen försökte jag lita på maten och till slut kunde jag väl också njuta av hur den smakade. Samtidigt försökte jag förklara min nya teori om Avsaknad av tyngd för J, men vid det laget hade han fått i sig tillräckligt med vin för att hans tankar skulle vandra iväg från mina som heliumballonger.