Vackert, men kallt i Silkeborg Jag ær mig i Danmark. Det ær riktigt kallt och det ska (førhoppningsvis) bli snø øver påsk. Det ær en helt annat kænsla att vara hær. Så snart man klev av planet och åkte genom skog och åkrar kænde man sig långt borta från London och den stress som liksom vibrerar øver hela stan vare sig man ær stressad eller inte.
Jag befinner mig i ett stort hus i en liten by på Jylland. Omkring oss ær det bøljande åkrar, små skogar, små sjøar och fler små byar. Allt tycks vara i miniatyr. Till och med Danmarks størsta "flod" liknar mer en å.
Det ær ær så tyst och stilla hær dær jag sitter och skriver. Jag hør bara en klocka ticka och utanfør fønstret stiger en blek sol upp. Det ær ett sådant dær hus med knarrande golv och stora tysta rum. På kvællarna sitter vi framfør brasan och dricker te. Det ær meditativt. London ær stort och Danmark ær litet, men ændå kænns det som om man får plats hær. Det ær helt fantastiskt att ha dessa ytor, att inte behøva krocka i køket.
Jag har åkt hit med øppet sinne. Jag har sagt till J att nu får han visa mig det bæsta av Danmark, gøra lite pr helt enkelt och jag ska førsøka ta till mig så mycket av landets lilleputtcharm som møjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar