Utlandssvenskan

Det bor drygt 300 000 svenskar utomlands. Statistiska centralbyrån har lyckats få fram en fantombild på den typiska utlandssvensken. Hon är en kvinna under 30 år. Hela 40% är 30 år eller yngre och bara 10% är över 60 år. (Alltså inte så många pensionärer i Spanien som man kanske kunde tro.)

Statistiska centralbyrån har också kartlagt vilka länder som har högst procent unga kvinnliga emigranter. (Alltså procent kvinnor i förhållande till män). Topplistan ser ut som följande:

Frankrike tar ledningen med hela 70%
Andraplatsen intas av Storbritannien med 61%
USA och Danmark hamnar på delad tredjeplats med 58% respektive

Man är uppenbarligen inte så unik som man kan tro. Jag har bott i eller har anknytning till alla fyra länder.

Snuff

Danskarna har visst inte helt förstått det här med snus. Eller det var i alla fall vad jag trodde. J hade prövat det (i sin ungdoms dar får jag tillägga) och höll på att svimma och jag antog såklart att han hade stoppat snuset under läppen. En självklarhet så självklar att jag inte brydde mig om att fråga vad han annars hade gjort med det. Sedan för en tid sedan hade vi en dansk kompis här på besök. Ämnet snus dök upp som det brukar när man pratar om något svenskt. Denne danske vän hade haft liknande reaktion som J, men jag har ju aldrig prövat så jag vet inte hur man reagerar. Sedan visade det sig att de båda hade inhalerat snuset upp i näsan! Så som man sniffar kokain.

"Jamen, snusa", försvarade de sig när jag bara skrattade. "Man snusar ju snus."

Var tvungen att kolla upp det och på Wikipedia kan man läsa att "Det ursprungliga snuset var torrt och användes som luktsnus (kallat snuff), det vill säga intogs genom att man sniffade upp det i näsan".

Det är alltså så man snuffar.

Flyktbeteende

Nu har allt lagt sig även om jag och J var tvungna att fly verkligheten i ett par dagar och kasta oss in i Lost. Vi såg alla avsnitt fram tills nu. Jag skojar inte, men i fyra dagar ockuperade vi soffan och pausade bara för livsuppehållande behov som att äta och sova. När vi sedan tog oss ut i verkligheten la vi märke till att påskliljorna blommade.

Jag är som bekant ganska förvirrad och rastlös och nu tror jag att jag har smittat den stabile J. Eller så är det ett London-syndrom...

Jordskalv

Tisdagen den 26 februari 2008 var inte vår dag.

1) Js bil rammas av en galning och sidospegeln flyger av.
2) Grannen under knackar på. Det kommer vatten från deras takrosett. Vår tvättmaskin läcker...
3) J får dåliga nyheter.
4) Fler hemska nyheter. Från Sverige denna gång.
5) Dessa förskalv avslutas med en liten jordbävning. J vaknade av att huset skakade, medan jag lugnt sov vidare....

Det var tydligen UKs största jordbävning på 24 år kan man läsa i tidningarna. Jag visste inte ens att de existerade här. Men det gör de. 200 om året, men endast en åttondel är märkbara. Igår klockan 00.56 på morgonen skakade Storbritannien i tio sekunder. 5,2 på richterskalan. Så kan man lägga till det på sitt utlands-CV. Denna jordbävning beror tydligen på att UK rör sig bort från USA. Hmm....

Dimma

Det har varit frost ute de senaste dagarna och körsbärsblommorna ligger som snö nere på gatan. Borta vid horisonten försvinner London in i dimman fastän klockan snart är halv tolv. Det är ungefär så engelskt som man kan tänka sig.

Jag har nästan läst ut Den stillsamme amerikanen av Graham Greene och har därför varit inne i en vietnamesisk stämning de senaste dagarna. Och så vaknar man upp till engelsk dimma. Ser poetiskt på det hela... Det är väldigt vackert, väldigt brittiskt och väldigt mitt liv 2008.

Den moderna kvinnan njuter av bakmaskinen...

Jag måste motvilligt erkänna att jag har blivit frälst. Bakmaskinen (och J) är fantastisk! Speciellt som jag själv inte har behövt lyfta ett finger, men kunnat mumsa nybakt bröd...

I söndags satte J igång med bakmaraton. Han bakade speltbröd (bröd gjort på dinkelmjöl), grovt bröd med valnötter, vitt bröd, chokladmunkar och jordgubbsmunkar. Och det smakade gudomligt, precis som nybakt bröd från bagaren. (Förutom munkarna som var sega som gummi...)

Den moderne mannen kan vara busy och snacka i telefon samtidigt som han bakar. Den moderna kvinnan står bredvid och tar bilder...

Slutresultatet:


Jättegott bröd som vi åt med smält smör på medan det var varmt.

Gummimunkar med besk choklad på, någon?

Jordgubbsfyllda munkar (och sockrade brända munkar i bakgrunden).

Den moderna mannen

J har alltid älskat att laga mat, men jag måste erkänna att jag blev lite förvånad när han för några dagar sedan blev helt besatt av tanken på att köpa en bakmaskin. Vi gick i affärer och letade, han surfade runt på nätet efter den ultimata och hittade till slut någon maskin som skulle hålla i 100 år och som man dessutom kan köpa en massa tillbehör till, såsom pastamaskin, korv-stoppar-grej (vem som nu kommer att använda den...), citronpress m.m. Så är man fast i beroendet och måste förstås ha alla de där tillbehören också. (Inga problem med att hitta på vad han ska få i födelsedagspresent de nästa tio åren alltså.)

Igår (på alla hjärtans dag) anlände bakmaskinsmonstret i vår lilla lägenhet. J var lyrisk och så fort han kom hem från jobbet ställde han sig och diskade (!) alla tillbehör. Jag var lite skeptisk över hans nyfunna intresse och bläddrande i den medföljande kokboken och retades lite med honom för hans passion för bakmaskiner. Men han hävdade att det bara var för att "det är så kul med alla gadgets". Sedan kom förklaringen: Nu har han köpt maskinen till sig själv, men det är visst meningen att jag ska baka.

Happy Valentine's Day

Kom på att det kanske inte är körsbärsblommor på träden som jag har tagit för givet. Men jag tänker kalla dem körsbärsblommor i alla fall för i min värld låter det mer romantiskt.

Så, det är alla hjärtans dag och körsbärsblommor i London och jag försöker intala mig att London är vackrare än någonsin för jag har just fått en fängelsedom på tre år. Tre år till i London. Bäst att dekorera sitt fängelse med dessa bilder:

Brand i Camden

Vi hade lagat trerättersmiddag till våra vänner och satt och åt apfelstrudel när telefonen ringde. Det var min mamma i Sverige som berättade att det brann i Camden. "Är inte det nära där ni bor?" Vi öppnade balkongdörren och det luktade rök ända bort till oss. Och då bor vi ändå inte så nära Camden. Vi satte på nyheterna där de sa att 100 brandmän försökte släcka elden i Camden market. Det är verkligen synd att detta speciella område, med gamla byggnader bara ska gå upp i rök.

Bara några ord

Jag har verkligen inte bloggar mycket på sistone på grund av orsaker som jag inte har kunnat skriva om. Förhoppningsvis kommer jag att kunna uppdatera lite mer inom kort.

Senaste nytt som jag kan skriva om är bara trivialiteter som att jag har klippt mig, att vi ska ha middag i helgen, att jag går promenader i skogen, att det är sol utanför fönstret och att körsbärsträden redan har börjat slå ut. Så. Jag ska inte urvattna bloggen med oväsentligheter.

Skyskrapor i Stockholm?

Fönstren skallrar, det smattrar på taket och på gatan utanför flyger soptunnor omkring i blåsten. Det är riktigt engelskt ruggväder idag. Dricker pepparmyntste och kramar min varma vetekudde medan jag försöker skriva.

Häromdagen läste jag att det finns planer på att bygga skyskrapor i Stockholm. Med risk för att låta som en bakåtsträvare måste jag erkänna att jag skulle känna sorg över att se hela Stockholms skyline plötsligt förvandlades. Har inget emot att man bygger modernt längre ut, så att man ser stadens ålder som årsringar på ett träd, men räcker det inte med de fula hötorgsskraporna mitt i city?

När man har bott i andra städer förstår man verkligen hur unikt vackert Stockholm är. Det är som en stor småstad och det är charmen. Jag älskar New York, men New York är New York och Stockholm är Stockholm och borde inte försöka göras om till något det inte är. Om man absolut måste ha ett little New York i Stockholm kan man kanske göra som i London där man har byggt en ö med höghus lagom långt bort i Canary Wharf.

Dags att photoshopa lite

I helgen hade vi besök av Js vänner från Danmark. Det är nog så man ska uppleva London. En weekend där man inte hinner se bakom kulisserna.

Ibland är London inte bara ett glassigt resereportage. Men jag ska försöka retuschera bilden jag ger av London. Om inte annat för att jag själv ska tro på det!

Självbedrägeri kan vara bra i vissa situationer och eftersom jag nu bor här i London har jag bestämt mig för att allt förstås bara är fabulous!

Solen lyser. Träden blommar med små rosa blommor. Engelsmännen har fortfarande mjölkbud. Hmmm... vad mer är fabulous? Bröd är billigare här. Men nu har jag ingen mer fantasi så jag får lov att återkomma...

På övertid...

När jag var yngre försökte jag desperat flytta utomlands, men varje gång återvände jag till Sverige som en jojjo. Det var inte av eget val, men Utlandet var som teflon för mig och en ouppnåelig dröm som jag aldrig kunde göra till permanent verklighet. Och Sverige drog mig hela tiden tillbaka som ett gummiband.

Av någon anledning ändrade sig saker när jag flyttade till London. Nu är det London som håller mig i något slags järngrepp. Först var jag fascinerad. Jag hade en vardag, ett nytt land, en ny värld. Jag var fascinerad även fastän jag visste att det inte var detta jag ville. Det var fascinerande att ett land "ville ha mig".

Men om jag skulle beskriva mitt förhållande till London skulle jag säga att det var som att vara tillsammans med någon som inte behandlade en särskilt väl, men ändå inte ville släppa taget. Det är förstås annorlunda nu, men minnena sitter kvar.

Jag har funderat mycket på London på sistone och undrat över hur länge denna stad ska fortsätta vara en del av mitt liv. London spelar på övertid och det börjar kännas segdraget... Men vad blir nästa projekt? Och framför allt - när?

Det är inte så att jag är olycklig. Men jag kan/vill/vågar inte investera här eftersom jag vill ha så lite som möjligt att lämna när den dagen kommer. Och därför blir nuet lidande. Så jag ska försöka att inte trycka in pausknappen, utan trycka på play igen och låta London spela lite till.

+10 grader kallt

Det är soligt och vårlikt ute och BBC varnar för kallt väder - nämligen +10 grader. Häromdagen kunde jag gå ut i min vårkappa. Kändes lite konstigt när det fortfarande är januari, men det är väl bara att inse att man inte bor i Sverige längre.

Nyckfull som jag är har jag börjat drömma om att bo i ett tropiskt land, gunga i en hammock när djungelregnet öser ner utanför verandan och bada i ett varmt hav. Nästa sekund verkar Alperna inte helt fel. Åka skidor, pulsa fram i snö...

Ok, jag erkänner, jag vet inte vad jag vill, men jag vet vad jag inte vill och det är London. Varför kan jag inte bara älska staden som så många andra?

Men. Det finns saker jag skulle sakna här. Maten framför allt och då menar jag inte engelsk mat utan det internationella kök som staden har att erbjuda. Det är så fantastiskt att ha detta smörgåsbord av olika maträtter. Problemet är bara att man ska ha råd att smaka av smörgåsbordet också...

Möjligheter och omöjligheter

Vi var på Frankrikemässa i helgen. Tror aldrig riktigt att jag kommer över Frankrike och jag tror aldrig riktigt att jag kommer in i England. Eller snarare - jag tror aldrig riktigt att jag kommer ifrån England.

Vi gick runt på mässan och tittade på hus i olika delar av Frankrike och det kändes som att välja och vraka, men att välja och vraka i sina drömmar. Det kändes avlägset och nära, konkret och abstrakt på samma gång och sedan gick man ut i London igen. Jag befann mig inte alltför långt ifrån där jag bodde 2004 och den gamla stämningen nådde in i mig även om jag har lämnat det där för ett annat London.

Otämjd

Oj, vilken dålig bloggare jag har varit på sistone! Måste ta mig samman...

Igår besökte jag i alla fall den där svenska affären - Totally Swedish - i Marylebone som Basilika tipsade om. Lyriskt!

London har känts ganska tröttsamt på sistone. Längtar bort... till Sverige av nostalgiska skäl och till andra platser av äventyrslusta. J säger att jag är rastlös och vill tämja mig... Men jag vet inte...

Mer saltlakrits, tack!

Ingen snö i sikte, bara sol och fågelkvitter. I söndags promenerade londonborna på Hamstead Heaths leriga hedar med sina hundar. Vi också - minus hund.

Vi var på IKEA i förrgår och köpte hem ett lass med knäckebröd, Kalles Kaviar, Ahlgrens bilar och skorpor. J kan inte förstå hur jag kan äta något så äckligt som Kalles Kaviar. Vad jag inte kan förstå är varför IKEA inte har ett bättre saltlakritsutbud. Jag vill inte ha salta sillar! Jag vill ju ha djungelvrål, turkisk peppar, jättesalt och salta katten.

Tre dagar in i det nya året...

Senaste rapporten från England är att det varnas för snö idag, men än så länge ser allt grått och stillsamt ut. Jag är dock beredd på att kaos kan utbryta när som helst. Några flingor och allt stannar upp.

Senaste rapporten från Sverige är att Tilly har det bra, men hon svansar efter mamma och vill bäras hela tiden som en liten koalabjörn.

Jag borde förstås göra bokslut över 2007 också, men det mesta av det som hänt är inte bloggmaterial så jag hoppar över det. 2008 har i alla fall börjat lovande och jag hoppas att det blir det bästa året!

Namninsamling

Skriv gärna på denna namninsamling mot smällare och fyrverkerier:

http://www.smallarupproret.se

Där finns också tips på vad man kan göra för att skydda sin hund.

Gott nytt år!

En nyårsvädjan

Så fort julen är överstökad är det dags för nästa firande - nyårsafton. Som jag har skrivit tidigare kan jag inte njuta av fyrverkerierna längre eftersom jag har en skotträdd hund.

Tilly på glada upptåg i somras

Så här brukar nyårsafton se ut för min del (tillbringad mestadels i en garderob): Min hund Tilly springer paniskt runt, runt, försöker pressa sig in under badkaret, flämtar, är paralyserad av skräck, ligger och skakar i timmar, äter inte och hjärtat slår som en hysterisk technotrumma. Jag brukar sitta med henne i timmar i en garderob som vi har försökt ljudisolera. Och tro mig, vi har verkligen försökt med allt. Kognitiv terapi med hjälp av ljud-cd med pangljud, bomull i de stora öronen, dammsugare och jättehög musik på samtidigt (tack för tålmodiga grannar!) för att dämpa smällandet, godis som muta, lugnande medicin och inget hjälper. Många hundar blir så chockskadade att de dör och varje år är jag tacksam över att hon överlevt även denna gång...

I år kommer jag inte att kunna vara med Tilly, och även om jag måste erkänna att det känns ganska skönt att för första gången på sju år slippa fira det nya året i garderoben, är jag orolig över hur det ska gå för henne i år. Jag kan bara hoppas och önska att människor inte ska kasta smällare efter henne när hon går ut och att hon kommer att ta sig igenom dessa dagar.

Jag kan förstå att folk tycker att det är vackert med fyrverkerier, men jag hoppas att folk kan tänka på djuren. Vem kan njuta om det ska vara på deras bekostnad? Man kan skjuta med ljudlösa raketer också om man tycker att det är vackert. Det jag skulle önska är att man bara höll sig till tolvslaget och inte höll på att panga i dagar före och efter. Smällandet tar ju aldrig slut!

Det finns även andra orsaker till att vara sparsam med fyrverkerier och smällare. Människor skadas varje år och dessutom är det miljöförstörande. Det borde vara licens för att skjuta raketer.

Jag har en vädjan: Snälla, om ni måste skjuta fyrverkerier detta nyår, vilket jag förstår att många vill, gör det bara kring tolvslaget! Jag skulle också vilja uppmana alla som bloggare som läser det här inlägget att också skriva om detta.

Vårkänsla

Det är nästan vårkänsla ute. Solen skiner, människor promenerar på Hampstead Heath och det är lite svårt att tro att det är annandag jul.

Julafton var i alla fall mörk och dimmig och vi två hade lagat kalkon för sex personer (vi var nog lite överoptimistiska när det gällde vår matkapacitet). En hel dags matlagning tog ungefär 30 minuter att äta. Sedan har vi bara jäst på soffan, spelat TP och kollat på dvd:er...

Jag vill passa på att önska alla en...

...God Jul och ett Gott Nytt År!

Vi hade inte så mycket julpynt, men Js föräldrar skickade några söta tomtenissar och Ann hade med sig lite pynt åt oss.

Med proviant för flera dagar

Det är ganska mysigt att vara hemma med frysen full av lussebullar och bara ta det lugnt. Vi har fortfarande kvar choklad, pepparkakor och æbleskiver från festen. Det blir en engelsk jul i dimman och vi har släpat hem en minigran. Sverige får bli en annan gång...

För några dagar sedan: Dimma utanför fönstret

Nu ska jag kurera mig med te och lussebullar...

Saffransbullar utan saffran

Jag dukade fram saffransbullar häromdagen. J delade sina på mitten och åt med smör och ost på. Han påstod också att de skulle smaka bättre utan saffran i. Han menar att han lika gärna kan ändra på våra traditioner och göra saffransbullar utan saffran eftersom jag gjorde æbleskiver (äppelskivor) med äpplen i...

Bara vi två

Vi skulle ha åkt till Sverige och gått på julmarknad på Skansen och vandrat runt i gamla stan som turister. Vi skulle ha dansat kring granen på Kungsholmen och druckit varm choklad på Söder och promenerat runt i Röda Bergen.

Men vi har blivit sjuka, så vi stannar hemma i London för vård av älskling. Det blir visst ingen Fanny-och-Alexander-jul i år heller, men för första gången firar vi tillsammans. Bara vi två i vårt lilla dockskåp.

Trött...

Vi får kurera oss med glögg från IKEA och lyssna på svensk julmusik eller nåt (borde visst ha köpt låtsassnö på Harrods ändå - det ska bli 10 grader på julafton...) Men det blir väl mistlar och mulled wine istället. And that's not too bad.... Vi får linda in oss i filtar, det blir nog ganska mysigt ändå.

Min älskling äter pepparkakor

Överlevde...

Vår lägenhet är som en liten handväska som rymmer mer än man tror. Eller som en trollkarlshatt där allt möjligt får plats. Det fanns i alla fall plats för fest.

Vi lagade mat och bakade hela dagen. Gästerna fick indisk gryta, lussebullar, æbleskiver, glögg och pepparkakor. Att det blev indiskt berodde på att det var det enda vi kunde komma på som kunde passa många personer (veganer, vegeterianer, allergiker). Vi var dock lite nervösa eftersom det skulle komma indier och vi hade vårt eget påhittade recept, men vi fick godkänt.

Senare på kvällen spilldes det vin och sniffades florsocker. Det var väldigt trevligt. Och framför allt hade lägenheten (och vi) överlevt!

Nära vänner långt bort...

Jag har julstämning, men det är en annan typ av julstäming här i London. Det är engelsk jul, kalkon, engelska sagobokshus och mulled wine. Min bästa vän Ann kom hit på en långweekend och vi insöp julstämning på Harrods, bland nallar och shortbread. Det var så trevligt att ha henne här! Tyvärr har vi en tendens att sällan bo i samma stad. Vi möttes i Nice för ganska många år sedan och sedan dess har vi bott lite här och där, men det är skönt med vänner man behåller även fast man är expat.

Ann utanför Starbucks

Vatten över huvudet...

Tanken var att vi skulle ha en liten inflyttningsfest/adventsbjudning i vår lilla lägenhet. Men för säkerhets skull bjöd vi 35 personer.

Tror inte riktigt vi fattade att vi verkligen bjöd så mycket folk, men i förrgår gjorde vi en lista och oj, så många det var! Vi räknade med en hel del "spill". 35 personer var ett optimistisk tal. Hälften skulle säkert inte komma. December brukar vara en hektisk månad med julfester omlott. Men de flesta har tackat ja... Hjälp!

Hur ska alla få plats? Vi har en näpen liten miniatyrlägenhet för miniatyrfester. Soffan och sängen var tvungna att plockas isär för att komma in genom ytterdörren när vi flyttade hit. Vi har ett bord för max 4 pers, vilket innebär att vi bara haft parmiddagar. Och nu ska vi laga skolköksmiddag...

En cykel med många liv

Så har Js cykel blivit stulen igen. Bara framhjulet sitter kvar fastkedjat i grinden. Polisen verkade tämligen misstänksam, hade aldrig hört om liknande. Men det är en cykel med många liv så den återuppstår kanske. I somras var den utsatt för misslyckat rånförsök och sedan stals den i september, men tjuven togs på bar gärning av polisen. Man skulle kanske ta en titt på e-bay...

Vintervackert

I morse var det alldeles frostigt ute. Vi var tvungna att skrapa fönsterrutorna på bilen. Det är otroligt vackert, men kallt. Det gnistrade på taken och var halt på trappan utanför vårt hus.