Tillbaka vid datorn efter lite Danmark, Frankrike, Trosa och besök av svärföräldrarna. Sommaren har varit lång, intensiv och underbar. Jag hade egentligen tänkt fylla detta inlägg med lite fler bröllopsbilder och stanna upp vid den dagen den 30 juni ytterligare en liten stund, men bilderna är med J på jobbet i hans dator så det får bli vid ett annat tillfälle, snart, innan det faller i blogglömska...
Men några semesterbilder har jag i alla fall i min laptop. Vi bodde i Frankrike, utanför Aubagne, åkte runt lite i Provence och gjorde en kort tripp till Côte d'Azur. Jag studerade i Aix-en-Provence och Nice för många år sedan och ända sedan den tiden har trakten haft ett romantiskt skimmer över sig. Jag har drömt om att återvända till de där bergen och det där havet, se kullarna drunkna i solnedgång, ligga på stranden och smälta bort i eufori, äta god mat och leva franskt liv igen. J har också drömt om Frankrike. Vi har drömt om ett liv där tillsammans.
Som de flesta kanske redan vet möttes J och jag i London. Han dansk, jag svensk och ända sedan dess har vi försökt finna en plats där vi kan bygga upp vårt hem och stanna för all framtid. 2008 åkte vi till Seychellerna och det var fantastiskt, men när jag nu föreställer mig dessa öar för alltid blir det nästan ångestladdat och klaustrofobiskt. Vi flyttade till Sverige året därpå eftersom J fick en otrolig chans till en specialistutbildning här, men nu går studierna mot sitt slut och vi kan stanna eller resa vidare.
Provence var precis lika underbart som förr. Storslaget, vackert, magiskt. Det kändes underligt att gå på de gamla gatorna i Aix med min familj. Nya människor på samma gator. Lager av upplevelser som la sig på varann. Några dagar senare badade vi vid Juan les Pins. Verkligheten där var något solkigare och stränderna var lite mer överbefolkade än i mitt minne, men ändå. Och utflykten till bergsbyn Le Castellet var en ny upplevelse. Jag ville fortfarande bo i Frankrike. Men arbetsmöjligheterna är inte lika bra.
Och så kom vi tillbaka till Sverige och alla Julies efterlängtade leksaker och det var svalt och nätterna var så ljusa och... det var skönt att komma hem. Stockholm var underbart, lite regn, lite sol, runt 20 grader och då, mitt i den vackra svenska sommaren, kändes det ganska ok att bo här. Vi får se vad vi tycker när kylan och mörkret sätter in, men just nu känner jag - med en motsträvig lättnad - att jag faktiskt trivs här. För sekunden tänker jag att Sverige kanske kan vara en bra utgångspunkt, boplats och att man istället kan resa mycket.
Nej, nu ska jag sluta skriva om detta (Veras sömn är ändå tidsbegränsad och jag måste göra tråkiga saker som att städa innan dagishämtning) och bjuda er på lite bilder från underbara (med kanske ändå oåtkomliga) Frankrike. Först lite Aix...
2 kommentarer:
Sverige är inte så tokigt, trots allt. Och jag undrar om inte paradiset blir vardag och tråkigt det också? Lite som du känner för Seychellerna idag? Det jag gillar med Sverige är den trygghet som finns här, det sociala skyddsnätet. Möjlighet till bra utbildning och barnen får vara barn (vilket inte alltid är fallet i övriga Europa). Å andra sidan. Danmark är fint! Lite som Sverige, men lite kallare väl? Lite mer främlingsfientligt och inskränkt?
Det är underbara foton du delar med dig av från Frankrike. Den där byn... ujuj! Jag blev lite kär och dog en smula!
Å så grattis till mannen! Vicket stiligt brudpar ni var!
Sverige är otroligt barnvänligt och praktiskt. Sedan är det vackert också och man kan allting här. Stockholm tycker jag är en av världens vackraste städer. Men kylan... och mörkret...
Danmark är fint. Gillar Köpenhamn och varje gång jag är i svärföräldrarnas underbara hus på Jylland vill jag flytta dit. Om man läser tidningarna verkar Danmark onekligen lite mer inskränkt och främlingsfientligt än Sverige. Men det är inget jag känner av som besökare. Hur det skulle vara med den saken om man bodde där är en annan fråga och just främlingsfientligheten är ett av mina argument för att inte bo där.
Skicka en kommentar