Separationsångest

Vi har bott här nu i över två månader och det står fortfarande en, ok två, kartonger ouppackade. Den ena kan genast försvaras med att den innehåller badrumssaker och att vi ännu inte har köpt ett badrumsskåp. Men den andra kartongen... Och nope, det är faktiskt inte min kartong som står och symboliserar att jag aldrig riktigt kan rota mig här. Det är mestadels Js saker, men ingen saknar kartongen, ingen bryr sig om dess innehåll. Kunde man inte lika gärna kasta den? (Ok, om det var min kartong hade jag kanske inte uttryckt mig så brutalt och ibland kan ouppackade kartonger faktiskt förvandlas till glömda arkeologiska fynd fyllt med nostalgi, ungefär som asken i Amelie-filmen.)

Men det värsta är att vi har packat ner saker som man bara har packat upp för att kasta. Varför släpa runt på en massa oviktigheter? Det är inte bra att samla på sig ting när man lever nomadliv.

Om det finns något jag har svårt att kasta är det tidningar. Jag måste ju läsa just den där artikeln, och var det inte något intressant som stod i London Lite ändå? Och den där tidningen hann jag ju aldrig läsa och den är en vecka gammal, men jag är säker på att jag missar något jätteviktigt om jag inte läser igenom den.

Men den sista kartongen som stått i snart tio veckor och den där nyhetstidningen som inte längre kan kallas nyhetstidning, är det verkligen något att spara på?