Seychellerna i all ära, men dit kommer jag ju sen, just nu känns det helt ok att njuta av svensk sommar. Jag tar underbara långpromenader till vattnet. När Sverige visar sig från den här sidan känns det rätt ok, jag börjar till och med fundera över hur det vore att ha en liten röd stuga, sitta och dricka morgonkaffe på en berghäll, ro i kalla sjöar, sitta på någon skärgårdskobbe och grilla...Att placera in mitt liv i den svenska bilden känns väldigt exotiskt. Nästan allt annat känns mer realistiskt.
Det här skulle kunna vara en verklighet, men den känns omöjlig i mer än små doser. Men jag vet inte varför. Kanske för att jag ännu inte har fått nog av en massa andra liv, måste leva upp dem först! När jag hör om äventyr i olika länder kan jag känna: "Åh, jag har ju inte prövat på det livet!".Samtidigt - när jag hör om stabila liv, om beständighet, om år efter år efter år vill jag också ha en plats, ett liv där man hinner bygga upp något. J hoppas att jag ska lugna ner mig när jag får barn och det hoppas jag också. Jag vill vara stabil och jag vill vilja slå ner rötterna.
När jag ser på dessa bilder måste jag säga att det känns lite som en lyx, som om jag både kan äta kakan och ha den kvar. Jag är så lycklig som får ha svensk sommar med jordgubbar och allt vad det innebär - upplevelser, vänner, familj. Och sen får jag börja ett nytt liv på en ö i Indiska Oceanen!
Sverige känns väldigt lockande, men det finns kvar. Jag tror inte att jag har haft nog med äventyr riktigt än...
8 kommentarer:
Ah, jag kanner sa val igen mig dar! Det finns tusen och ett liv som jag vill prova. Tanken pa att INTE kunna rota upp sig ger mig latt panik och klastrofobi... Men det ar ju det som ar bra med Sverige, man kan alltid komma tillbaka, det finns en stabilitet i det i sig sjalv. Och sen kan man ge sig ut pa nya aventyr igen *leende*
Jag känner också så väl igen mig. Jag har alltid varit sån som längtar bort, vidare, som vill göra och se mer och mer.
Ibland när jag pratar med gamla barndomskompisar som blev kvar i stan och skaffade hus och barn ganska tidigt undrar jag om jag någonsin kommer att känna det där lugnet, att vilja vara kvar på en plats och inte längta vidare.
Det verkar på något sätt så enkelt och okomplicerat att helt enkelt slå sig till ro och vara nöjd med det man har och där man bor. Fast samtidigt skulle jag aldrig vilja byta bort mina år i olika länder utomlands.
Jag har rest mycket i mitt liv sett mycket,bott och arbetat utomlands i flera år men har nu hus, barn och är gift och bor i sverige.
Men vi försöker fortfarande göra saker finna nya äventyr,fast nu med familjen och det har funkat. Men jag tror att är man inte rädd för förändringar så kan man fortsätta på äventyr trots hus och familj.Min man kanske kommer åka till USA och arbeta några år och det känns inte så tokigt utan bara som ett nytt äventyr om det skulle ske(jag tror att det kan vara bra för barn att se mkt olika människor traditioner språk mm) och stabilitet TROR/hoppas JAG att den kommer från oss vuxna.Huset kommer vi ha kvar vad vi än väljer att göra(man kan hyra ut dom ;-)
Men sanningen att säga STORMTRIVS jag nu har stockholms skärgård på knuten och fortfarande massor att upptäcka här omkring....
KRAMISAR huj nu blev det så där långt igen....
Åh vilka härliga bilder!!! Jag känner också igen mig i det du skriver och håller helt med om att det finns inte många saker som slår svensk sommar! Och det där om man ska "rota sig" eller dra vidare och prova något nytt liv kommer nog alltid finnas där för mig också, men just nu trivs jag jättebra med att bo i sverige.
visst är det så. och jag tror det är bra att prova på så många nya saker man kan, sverige finns, som du säger, alltid kvar!
Basilika: Precis det gör mig också klaustrofobisk! Att inte kunna rota upp sig... Ibland känner jag mig som ett barn som måste återvända till mamma (=Sverige) och få lite trygghet innan jag ger mig iväg igen :)
Nina: Jag vill sluta längta. Bort. Men det går inte riktigt, vet inte vad det är för fel på mig... Jag önskar att Sverige var min högsta dröm, det vore så mycket enklare då. Fast för mig är just det där med att slå sig till ro det mest komplicerade.
Sanna: Precis så tror jag också - man kan fortsätta med sina äventyr även med familjen. Jag tror att man kan ge barnen stabilitet ändå, bara man är en stabil familj. Ett stabilt eller instabilt hem behöver ju inte handla om geografi.
Christel: Tack! När Sverige är så här är det underbart och någon gång kommer jag kanske att återvända för gott. Men behöver trötta ut mig först :)
Marie: Jag tar mina chanser medan jag får dem, sen får vi se hur det blir.
Underbara försommarsverige! Vilka vackra bilder... Njut så mycket du orkar av hundpromenader och familj!
Ja, man får passa på att njuta så länge det varar.
Skicka en kommentar