Sverige har varit generöst. Det har bara varit sol och fest sedan jag kom. Kan inte klaga.
Det är lite så när man är utlandssvensk och kommer hem på besök. Det kan vara stressigt som det alltid brukar vara när man är på semester, men vanligtvis är det kunglig lyx. Man anländer (förvisso på Skavsta, men ändå), alla står i beredskap, man gör roligheter, man gör svenskheter, man har tid och möjlighet att njuta på ett annat sätt än när man bor i landet. Ja, ungefär som människor som åker på semester till London.
Frågan som uppstår då är: Vill man bara att det ska vara semester eller vill man att det ska bli liv? Flört eller giftemål?
Den andra frågan man ställer sig - eller i alla fall bör ställa sig - är: Hur är egentligen svenssonlivet? Jag menar 365-dagars-sverige-livet.
Ja, man har ju bott i landet så man vet ju. Eller borde veta i alla fall. När man bor utomlands kan man drabbas av något som kallas selektivt minne. Denna åkomma, även kallad förträngning, gör tyvärr att man får svårt att minnas negativa upplevelser. Jag känner att jag kanske, kanske lider lite av denna åkomma just i skrivande stund.
Men, å andra sidan, jag har inte levt i Sverige 2007 och tvåtusensjusverige är kanske en helt annan grej än tvåtusentresverige. Alltså. Man vet inte. Det har ändå hänt saker. Matvaruaffären där min mamma bor har faktiskt ändrat om så att man inte hittar saker när man går och handlar. Det har öppnat en ny affär på Drottninggatan där Debenhams låg. Tunnelbanan verkar vara ett steg närmare att få oystercard. Har hört rykten om att arbetsmarknaden håller på att förbättras. Det är grejer att fundera över.
Det är lite så när man är utlandssvensk och kommer hem på besök. Det kan vara stressigt som det alltid brukar vara när man är på semester, men vanligtvis är det kunglig lyx. Man anländer (förvisso på Skavsta, men ändå), alla står i beredskap, man gör roligheter, man gör svenskheter, man har tid och möjlighet att njuta på ett annat sätt än när man bor i landet. Ja, ungefär som människor som åker på semester till London.
Frågan som uppstår då är: Vill man bara att det ska vara semester eller vill man att det ska bli liv? Flört eller giftemål?
Den andra frågan man ställer sig - eller i alla fall bör ställa sig - är: Hur är egentligen svenssonlivet? Jag menar 365-dagars-sverige-livet.
Ja, man har ju bott i landet så man vet ju. Eller borde veta i alla fall. När man bor utomlands kan man drabbas av något som kallas selektivt minne. Denna åkomma, även kallad förträngning, gör tyvärr att man får svårt att minnas negativa upplevelser. Jag känner att jag kanske, kanske lider lite av denna åkomma just i skrivande stund.
Men, å andra sidan, jag har inte levt i Sverige 2007 och tvåtusensjusverige är kanske en helt annan grej än tvåtusentresverige. Alltså. Man vet inte. Det har ändå hänt saker. Matvaruaffären där min mamma bor har faktiskt ändrat om så att man inte hittar saker när man går och handlar. Det har öppnat en ny affär på Drottninggatan där Debenhams låg. Tunnelbanan verkar vara ett steg närmare att få oystercard. Har hört rykten om att arbetsmarknaden håller på att förbättras. Det är grejer att fundera över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar