DIY-mannen skulle sätta upp stuckatur i det lilla sovrummet och kvinnan, eh... jag, skulle laga mat. Efter någon timme eller så gick jag ner för att se hur det såg ut. Jag förväntade mig vacker stuckatur i hela rummet och på ena kortväggen satt minsann en list, men vinklarna i ändarna var helt fel. De skulle aldrig kunna sammanfogas med flera lister. Och där stod J och ville plötsligt inte ha stuckatur längre. Så en viss person (jag, he he!) fick visa hur det egentligen skulle gå till, att listerna måste beskäras i sån och sån vinkel och hur de skulle beskäras när det gällde inre och yttre hörn. Ok, han förstod vad han skulle göra och jag fortsatte att laga mat.
Efter ungefär tjugo minuter hördes ett "hjälp!" från sovrummet. Där hade det faktiskt inte hänt mycket alls sedan jag sågade till listen. J hade stått och filosoferat över hur han skulle göra med nästa list. (Och på golvet låg en hög av flisor och söndersmulad stuckatur.) Så en viss person fick åter igen ge instruktioner. Och så där höll det på tills både maten och listerna var klara.
Det är nog för att kompensera männen som kvinnor har utvecklat sin simultanförmåga...
Efter ungefär tjugo minuter hördes ett "hjälp!" från sovrummet. Där hade det faktiskt inte hänt mycket alls sedan jag sågade till listen. J hade stått och filosoferat över hur han skulle göra med nästa list. (Och på golvet låg en hög av flisor och söndersmulad stuckatur.) Så en viss person fick åter igen ge instruktioner. Och så där höll det på tills både maten och listerna var klara.
Det är nog för att kompensera männen som kvinnor har utvecklat sin simultanförmåga...
1 kommentar:
Hah. :D
Skicka en kommentar