Sista resterna av 2011

Mellandagarna. Sista resterna av året och julen. En julgran som plundras på pepparkakor och kulor, nya leksaker i lekrummet, glitter och ett helt nytt år som väntar.

Nyvaket.

Nybadat.

Grått och trist ute, vi var mest inne i värmen och åt en massa.

Tryffeltårtsrester från julen

Dukar upp till Nyårsafton.

På menyn: Löjromssnittar, salladsbädd med pilgrimsmusslor, räkor och rödbetor, oxfilé, potatisgratäng, rödvinssås och rödbetssorbet, chokladmousse med färska bär, gruyere och parmesan med balsamico.

Nyårsdagen. Trötta, slitna, men glada gick vi på promenad i Lill-Jansskogen under de första timmarna på året.

Ungefär så här har vi haft det de senaste dagarna.

 

Och året som gått. Det har varit fyllt av barn. Största händelsen var givetvis Veras födelse. 2011 var ännu ett bra och intensivt år.

 

Jag har alltid stora förväntningar på framtiden, att det alltid ska bli bättre, lyckligare. Så även detta år. Stora löften för 2012, löften som aldrig ska brytas. Och så ett litet löfte till er: Ska försöka blogga lite mer!

 

Gott nytt 2012!

God Jul!

Adventsmys

Oj, vad intensivt det är att vara trebarnsmamma! Och att leva upp till att vara trebarnsmamma... Puh! Därför snor jag ett inlägg från barnens blogg och lägger upp här. Detta är vad vi har sysslat med förra veckan: 

Pepparkakor på hemmagjord deg, pepparkaksblommor med ädelostcreme, lussekatter, saffranssnurror och tryfflar i alla möjliga former (med vit chokladöverdrag, med punch, kakaopudrade och macarone-varianten mellan två pepparkakor). Jag känner att jag har uppfyllt mina bullbaksmamma-plikter, men våra gäster var närmast förskräckta av våra ansträngningar...

Jag går kanske överstyr, men jag vill ge barnen mysiga jular och därför försöker jag bygga upp familjetraditioner att haka fast lyckliga julstämningar i.

Resultatet!

Tre hjärtan. Ett för varje barn. Har dekorerat varje med glasyr och hängt upp i fönstret.

Tryffelorgie!

Pepparkakor & ädelost.

Överarbetade lussedegen. Kan aldrig få till perfekta lussebullar...

Vera overload

Har fullt upp med mina tre och har besök från Danmark, men här är några bilder på Vera i alla fall. Sedan ska jag försöka att få till ett inlägg med lite mer text också...

Höst på rosendal

Rustik lunch i det gröna. Smörgås med brie och salami.

Vi hade med oss varm choklad i termos.




 

Underbart att vakna upp under äppelträden till varm choklad och salamismörgåsar!





ÄLSKAR Rosendals och växthusen där vår vän N jobbar. Hon gav oss en hel påse med goda Rosendalsäpplen!



Det är hostiga höstdagar här hos oss så jag är oftast hemma med en, två eller tre sjuklingar. Men i lördags gjorde vi en mysig utflykt till Rosendal. Vi tog med oss smörgåsar och varm choklad. Det var kallt och krispigt i luften och när vi satt där under äppelträden tittade solen fram bakom massan av mörka moln. Underbart!

Tänkte egentligen skriva ett inlägg om hur det är att få tre barn på tre år för om jag vore läsare skulle jag undra hur man överlever en sådan lycklig - men intensiv - omställning i livet... Men mina tre upptar all min tid just nu. Jag hoppas i alla fall snart hinna blogga lite mer och inte bara om barnen utan om livet som på sista tiden inte har låtit sig dokumenteras i denna hektiska fas.

Dagens bebis

En månad gammal. På promenad i Observatorielunden.

Långtidslycka

Storebror och lillasyster.

Efter en snabb förlossning (fyra timmar totalt), blodförlust, blodtransfusion - och reaktion på det - mår jag toppen! Vi är ute i sensommarsolen och njuter. Vera är alldeles, alldeles underbar och jag måste nästan nypa mig själv i armen. Kan jag verkligen ha haft sådan tur som fått denna fina familj?

Det har tydligen visat sig att människor efter en händelse - lycklig eller olycklig- ändå återgår till sitt vanliga jag efter 18 månader. I 18 månader sägs alltså lyckan eller olyckans effekt hålla i sig. Men jag måste säga att det inte stämmer för min del. Mitt liv förändrades då jag mötte J och jag förändrades efter det. Min lilla familj har ändrat allt. Jag har helt nya förutsättningar för lycka nu och jag försöker att ta vara på det. Och det är inget som går över på 18 månader.

Välkommen älskade Vera!

En dag gammal.

Den 17 augusti 2011 föddes vår älskade Vera! Hela 3585 gram tung och 51 cm lång. Det är bara några timmar sedan vi kom hem till förväntansfulla ögon, kaos och champagne och vi försöker landa lite i vår nya lycka, i vår nya tillvaro, i vår nya familj...

Tre veckor kvar...

Urklipp från en sommar

Jag njuter av sommaren och de sista veckorna som gravid. Jag har tvättat och vikt bebiskläder, BB-väskan är nästan packad. J har borrat upp takvaggan och jag boar. Allt är färdigt för vår nya älskling. När jag jämför med Julies ankomst är vår tillvaro så strukturerad nu (då befann vi oss på olika kontinenter, J och jag). Jag höll nästan på att svimma när jag insåg att vi faktiskt har en bil med takbox! Är det verkligen jag...? Är det jag som bor i Stockholm och viker barnkläder som jag kategoriserar och lägger på olika hyllor? Jag gör matsäck, skär upp äppelklyftor, packar extra kläder och vatten som om jag aldrig gjort annat. Ofattbart, men här är bildbevis på min nya barntillvaro som jag ännu inte riktigt har vant mig vid. Snart tre barn på tre år. Det är en stor omvälvning...

Ängbybadet



Jag med barnen. Samma klänning och samma mage som för några veckor sedan. Om en månad kommer vår lilla nya.



Glada, godmodiga Emil har blivit temperamentsfull!

Storasyster och lillebror.

Utflykt till äppelfabriken på Ekerö.

Växthuset på äppelfabriken.

Här kan man köpa rabarbernektar eller musta sina egna äpplen på hösten.