6 juli 2010

Jag älskar dig!

Efter så många mamma älskar Julie kom det äntligen. Och detta är större än störst, tänker jag, större än att krypa, större än första smakportionen, större att lära sig gå, större än månlandningen.


Jag ligger bredvid och nattar, säger Jag älskar dig, när Julie plötsligt säger:
"Älsar... Jojja älsar..."
Jag håller andan och frågar sedan: "Vem älskar Julie?"
"Jojja älsar pappa!"

Och nästa kväll igen:
"Mamma älskar Julie."
"Jojja älsar pappa."

Och nästa.
"Mamma älskar Julie."
"Jojja älsar pappa."

Och nästa...
"Mamma älskar Julie."
"Jojja älsar pappa."
"Maaammaaa älskar Julie."
"Jojja älsar Emiiiii."

Jag älskar dig, Julie. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Och Julie älskar pappa och Emil. Och så till sist. Den stora dagen (efter lång indoktrinering). Med ett lurigt leende, som om hon visste vad hon gav mig:

"Älsar mamma!"

Fyrverkerier, häxpipor, raketer och jag är världens lyckligaste mamma! Jag kramar älsklingen som med ett belåtet, maktfullkomligt Mona Lisa-leende upprepar: "Älsar mamma..."

Och sedan några dagar tillbaka är det en massa pussar och kramar och älsar mamma, pappa och Emiii. Igår utökades kärleksförklaringarna och Jojjan älsar mormor, vovven, farmor, farfar och... cyklar.